"Vi kräver fler utbildade lärare!"

Den senaste PISA-undersökningen har upprört många och det med all rätt. Det är inte okej att elevernas betyg dalar i jämförelse med andra länder och det är ingenting vi ska acceptera. När man inte riktigt kan sätta fingret på orsaken till de dalande betygen är det lätt att lägga skuld på eleverna. Det är vi som är oengagerade och omotiverade och att vi på vår fritid vill sporta, gå på bio och umgås med vänner i stället för att plugga. Det var ungefär så det lät i SVT:s debatt i torsdags förra veckan.

För att först kunna försvara vår fritid så måste man ställa sig frågan: "Vad innebär egentligen fri(!)tid?" Så som jag uppfattat det är det den tid då man inte är i skolan och därmed ska kunna få koppla bort den för ett tag. Det är den tid då man ska kunna få göra sådant som får en att må bra. Det är den tid man ska kunna få lära sig den sociala biten med vänner och det är också den tid man ska ha möjlighet att vila upp sig inför den kommande skoldagen.

Självfallet måste man ta ansvar och göra sina hemuppgifter så att man är i fas med läroplanen, men att kräva att vi elever ska plugga från det att vi kommer hem från skolan till det att vi går och lägger oss är orimligt och inhumant. Om vi elever blir fråntagna vår fritid blir vi generellt omotiverade och dessutom ökar riskerna till att få ett sämre välmående.

Kvinnan i Debatt som ansåg att vi elever är oengagerade och omotiverade har dock en gnutta sanning i det hon säger – men inte av den anledning hon tror. Om en elev är omotiverad så är det logiskt att hens betyg dalar, men det är viktigt att påpeka att det finns olika typer av omotivation. Det är här jag tycker att kvinnan har fel för enligt henne så finns det endast en typ och det är lathet.

Ett exempel på en annan typ av omotivation som är vanligt förekommande idag är en omotivation som är ett resultat av brist på extrahjälp. Har man svårt för vissa skolämnen, vilket många i dag har eftersom kunskapskraven har ökat, och om man inte får den hjälp man behöver för att kunna uppnå ett godkänt betyg (eller E som det numera heter) då är det inte konstigt att man blir omotiverad och då är det inte heller konstigt att genomsnittsbetygen sjunkit så som de gjort under de senaste tre åren. Det är logik.

Varför får då inte alla den hjälp de behöver för att uppnå godkänt i betyg?

Eftersom klasserna ständigt ökar i storlek och antal lärare minskar så finns det helt enkelt inte resurser till att ge elever den extrahjälp många skulle behöva. En man som deltog i SVT-debatten sade att snittfördelningen av antal lärare per elev är en av elva, alltså en lärare till elva elever men den uppgiften anser jag inte vara speciellt trovärdig. Jag har gått på två olika gymnasieskolor och där har vi i snitt haft en lärare till en klass om 25-30 elever. Jag har även vänner och yngre syskon som har en snarlik fördelning på deras skolor och att vi alla skulle råka vara ett undantag till den debatterande mannens upplysning anser inte jag vara speciellt sannolikt. Det är dags att våga möta dagens verklighet och inte gömma sig bakom felaktig och gammal statistik.

Om vi utgår från att det i en klass går 20, 25 eller 30 elever med en enda lärare och att de har en lektion på 60 minuter – hur mycket extrahjälp kan då de som verkligen behöver extrahjälp erhålla? Inte speciellt mycket. Och det är faktiskt såhär det ser ut i dagens verklighet. Det här är verkligheten på många skolor. I på tok för många skolor – kommunala som fristående.

Så vad kan vi göra för att åtgärda detta problem?

Det är otroligt viktigt att vi får in fler lärare till våra skolor och dessutom utbildade sådana. Kvantitet går inte alltid före kvalitet, framför allt inte när det gäller utbildning. Här gäller det att väga upp båda delarna och för att lyckas med det så måste vi öka statusen och göra läraryrket mer attraktivt. Lärarnas löner måste höjas så att folk ska tycka att det är lönsamt att ta eventuella studielån och spendera 3,5-5,5 år på en högskola. Att lägga pengar och investera i fler kompetenta lärare är en klok och nödvändig prioritering eftersom vi elever är framtida Sverige. Det är dagens och morgondagens ungdomar som måste fortsätta uppbyggnaden av detta land och göra oss mer konkurrenskraftiga för att i framtiden kunna ha fortsatt välfärd i en värld som ständigt utvecklas.

När eleverna får den hjälp och det stöd de behöver så kan jag garantera att skolmotivationen generellt kommer att öka, och därmed betygen. Jag menar inte att fler och utbildade lärare är lösningen på hela problemet för så enkelt är det tyvärr inte men det hade varit ett oerhört stort kliv i rätt riktning.

Juliette Holmqvist