Onsdag 22 Sep
Stockholm

"Jag ser en kvinna bli våldsamt utsläpad ur en av lägenheterna"

Nyheter24:s Irena Pozar skriver om när hon bevittnade en kvinnomisshandel och hur samhället måste ta sitt ansvar.

Kommentera (23)
Kopiera länk
Dela
Läs mer

00.15. Det är fredagskväll och mina vänner och jag har precis lämnat lägenheten för att åka in till stan. Vi har glitter i ansiktet och dans i benen. Det är trångt i hallen när vi fyra trängs för att få på oss kängor och dunjackor. Jag går tillbaka in i vardagsrummet för att hämta nycklar, samtidigt öppnar min vän lägenhetsdörren och går ut i trapphuset. Jag hör ett skrik. Och så ett till. Och orden "JÄVLA HORA" eka mellan väggarna. Jag springer ut ur lägenheten och ser en kvinna bli våldsamt utsläpad ur en av lägenheterna. Hennes man sparkar efter henne samtidigt som han skriker. Jag ser hur min vän går emellan och försöker lugna mannen och sen hör jag mig själv prata med larmcentralen. 

00.17. Medan jag väntar på att bli kopplad till polisen ser jag hur mannen i grannlägenheten slår mot min väns huvud. Jag skriker och befinner mig plötsligt vid dem. Jag och min andra vän tar tag i kvinnan och leder henne in i hans lägenhet. Hon gråter. De ligger i skilsmässa. Min bästa människa står i trappuppgången och duckar slag från hennes man. Han ryter ifrån och mannen lugnar sig. Där och då är han den modigaste jag kan tänka mig. Dagen därpå framträder blåmärken på vänster sida av hans ansikte. 

28 400. Så många fall av misshandel mot kvinnor anmäldes under 2012. I tre fjärdedelar av fallen var förövaren en närstående eller bekant till kvinnan och i 85 procent av fallen var denne även man. Mörkertalet kring kvinnor som blir misshandlade i nära relationer är stort. Många är rädda och drar sig för att anmäla. Det får inte vara så. Vi måste i alla instanser i samhället visa att vi är på kvinnornas sida. Att ingenting de gör någonsin rättfärdigar ens ett litet slag. Aldrig. 

00.35. Så mycket är klockan när polisbilen kör upp framför lägenhetshuset. Det har snöat hela dagen och balkongdörren går knappt att öppna. Jag ställer mig ute och drar fem djupa andetag. Utanför vardagsrumsdörren sitter en okänd misshandlad kvinna, tre vänner till mig och snart också två poliser. Den ena går in i ett rum med kvinnan. Den andra går ut igen och förhör hennes man. Jag sitter mot en vägg och gråter fast det är minst synd om mig i hela världen just då.

28. Så många kvinnor dödades av sina män eller exmän under 2012 och 2013. Det är mer än en i månaden. Det är ett samhällsproblem som är så stort att vi inte ens vet var vi ska börja. Polisen har utbildats kring brott i nära relationer, deras samarbete med socialtjänsten har förbättrats och allt fler kvinnor anmäler misshandel. Allt detta, men ändå dör de. De blir mördade för att de är kvinnor. Det är ingen slump att de flesta fall av misshandel sker i samband med skilsmässa och separationen. Det handlar om stolthet och rätt till en annan människa. Rätt till sin kvinna. 

01.45. Hon har blivit förhörd. Han har blivit förhörd. Vi fyra har blivit förhörda. Vi har sagt att hon får sova hos min vän. Försäkrat varandra om att det är lugnt för i kväll. Pratat om att vi inte vet vad vi ska göra sen, att vi känner oss maktlösa men att det är något vi får ta dagen därpå. Att hon är säker i kväll. Vi tror att vi har gjort skillnad. Vi tror att vi har gjort skillnad fram till dess att hon tar på sig skorna, stänger dörren bakom sig och går tillbaka till sin egen lägenhet. Mannen är kvar. Anmälan kommer hamna på hög andra på ett skrivbord på en polisstation på Söder i Stockholm. Jag säger "Finns det ingenting vi kan göra?" och polisen svarar "Nej, tyvärr. Men tack för att ni ringde". 

16.50. Min vän och jag kommer hem till honom efter att ha sovit borta under natten. Det står en polisbil utanför lägenhetshuset. När hissen stannar på hans våning kommer en polis fram till oss och frågar om vi hört något om ett lägenhetsbråk. Vi pekar på granndörren, går tysta in i lägenheten och låser dörren efter oss.

Kommentera (23)
Kopiera länk
Dela