"När bestämde vi oss för att spela på rasisternas villkor?"

För 16 år sedan åtalades en doktorand vid Umeå universitet för medhjälp till hets mot folkgrupp efter att ha bjudit in en nynazistisk talare att hålla föreläsning. I dag kan nynazistiska Svenskarnas parti komma till skolor i Nässjö med motiveringen att "i en demokrati har alla registrerade partier rätt att föra fram sitt budskap."

Gränsen har förflyttats och fortsätter att förflyttas. Genom dialog och ständig diskussion med rasistiska partier normaliserar och accepterar vi deras varande. Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen skyllde många deras framgång på media och det faktum att journalister låtit dem vältra sig i offermentalitet. När personer protesterar och visar ett starkt ställningstagande mot rasism uppmuntras de ofta, när de gör detsamma mot ett rasistisk parti blir de tillrättavisade med orden "vi lever i en demokrati!" och "SD tjänar bara på det här!"

Det vittnar om en extrem urvattning av begreppet "demokrati" och ett samhälle som accepterat SD som martyrer.

Senaste tiden har elever på gymnasieskolor i Sverige i samband med politiska evenemang på sina skolor hindrat SDU från att komma in i skolorna. Reaktionerna de har mötts av är att de spelar SDU i händerna, att de är ett hot mot demokratin och att de stickar och klär på SDU den offerkofta som i senaste valet gynnade deras moderparti. 

När bestämde vi oss för att spela på rasisternas villkor? 

När jag gick på gymnasiet bjöd skolan in SD till en debatt med alla ungdomsförbunden. Representanten som stod på scen var Kent Ekeroth. Efter debatten, som dominerades av invandringsfrågor, pratade jag med honom och två andra SD:are i korridoren. Hur slutade det? Med en lugn och sansad diskussion ur vilken jag gick kränkt och gråtfärdig. Jag hade byggt en plattform och bjudit in en rasist att ställa sig på den. 

Det var dagen jag lovade mig själv att aldrig mer kompromissa med allt jag står för. Det går i vissa sammanhang inte att kompromissa med sig själv. För mig är alla rasistiska sammanhang sådana och jag önskar att Sverige inte heller kompromissade med det. Att ge rasister plattformar att uttrycka sina unkna åsikter på kommer aldrig att generera i en avveckling av rasism, det kommer bara göra deras existens i det offentliga mer legitim.

Därför beundrar jag de elever som med sina kroppar står upp för öppenhet, jämställdhet och tolerans. De ser till att inte skapa ett utrymme för hets mot folkgrupp, när resten av Sverige sviker dem. Jag tänker göra detsamma. 

När jag blir gammal och mitt barn frågar vad jag gjorde när Sverige hade rasister i riksdagen vill jag inte svara "älskling, de var demokratiskt valda, det fanns inte mycket jag kunde göra".