Eric Rosén: "Det är allas ansvar att kräva en förklaring"

För några veckor sedan satt en av de drygaste och mest självgoda statsministrar vi någonsin haft i SVT-studion hos Hübinette och myste. Göran Persson känns långt bort från svensk politik i dag men han framförde en viktig kritik som jag inte kunnat släppa. Han pekade på hur regeringen Reinfeldt i dag brister i att förklara sin politik och stå till svars för den. Och Persson har rätt.

Alliansregeringen är oerhört angelägen att slippa berätta varför man gör som man gör. Det ses nästan som lite förmätet att ifrågasätta beslut, trots att de i många fall är rent ideologiska utan att nödvändigtvis ha belägg i forskning och kunskap.

I stället fokuserar man på att berätta att man är ”tydlig”. Det återkommer gång på gång lika säkert som en sambos snarkningar.

Det spelar ingen roll om det gäller utvisning av dementa 91-åriga kvinnor, blodiga oljemiljoner, "tredjepartsuppteckningar" om irakiska flyktingar, stöd till diktatorer, vapenförsäljning till krigsherrar, sönderslagna socialförsäkringssystem, infrastrukturbrister, utförsäljningar av statliga bolag eller övervakningslagar.

Man lever generellt inte upp till sitt demokratiska ansvar att motivera och diskutera sina beslut på ett konkret sätt och det är i sig en långsiktig urholkning av systemet.

Alla journalister vet numera att oanträffbarhet är en medveten strategi för borgerliga ministrar vars ansvarsområden diskuteras högljutt. Och det är en effektiv strategi eftersom medierna emellanåt rusar vidare till nästa grej när man inte får något svar.

Det får vi ta på oss, det är för svagt. Men att alliansregeringen nästan uteslutande vägrar ställa upp för medierna - som vore de kungligheter eller vd:ar - annat än i sammanhang de tillsammans med pr-maskineriet finner lämpliga är ett så allvarligt angrepp på demokratin att det måste kritiseras mer, oftare och mer högljutt.

Vi väljer våra företrädare själva och är som väljare kollektivt ansvariga för den politik som förs i landet. Så det är du och jag som utvisar dementa 91-åringar och gör upp hemliga avtal med odemokratiska regimer. Det är vi alla tillsammans.

Då måste vi kräva att de vi satt att göra detta i vårt ställe bättre förklarar vad som händer och varför. Annars sviker vi framför allt oss själva.