Matilda Andersson: "Avgiftad från sociala medier"

"Har du inte kollat Facebook?". Nej, för jag var mediefri i en vecka. Jag missade visserligen en inbjudan till eftermiddagsöl, men i övrigt gick inget förlorat.

Viss skepsis uppstod när jag meddelade vänskapskretsen om att jag bestämt mig för att vara totalt nedkopplad i en vecka förra våren. Varför?

För att jag ville se om det var möjligt. Jag kan villigt erkänna att jag till en början var smått nervig. Vad skulle jag missa? Inget av värde visade det sig.

Enligt psykoterapeuten Per Naroskin bidrar den ständiga närvaron på sociala medier att människor glömmer bort hur det är att vara ensam. Det stämmer. För första gången på länge hade jag långtråkigt när jag inte fick koppla upp mig.

Elza Dunkels vid Umeå universitet tror att sociala medier gjort att vi fått ett rikare socialt liv. Här ställer jag mig tveksam. Jag har aldrig varit så social med mina riktiga vänner som veckan jag valde att stänga ner. I stället för att smygspionera på vad andra gjorde var jag ute och gjorde saker själv. Pratade utan behov av att uppdatera omvärlden om vad vi pratade om. Jag lyckades göra "en sak i taget".

Det blev genast extremt påtagligt hur fruktansvärt osociala sociala medier gjort oss i vardagslivet. På tunnelbanan - iPhone, på lunchen - iPhone, under middagen - iPhone. När samtalsämnet tagit slut - hitta nytt på iPhonen.

Avgiftad från det gift som Mikael Wiberg, professor i informatik, pratar om insåg jag omgivningens besatthet av att ständigt uppdatera sin smartphone.

Efter en vecka var jag aningen segstartad i mitt sociala nätliv. Men likförbannat var jag två veckor senare tillbaka i hetsen.

Trots det vill jag påstå att den nedkopplade veckan gav några, om än få, långtgående resultat. I stället för att drabbas av panik när min iPhone blev stulen för några veckor sedan kom jag på att det var rätt skönt att slippa möjligheten till total uppkoppling. Stressdrömmarna blir färre när jag inte somnar med twitterflödet i handen.