Eric Rosén: "Vem vill ha det konfliktfria samhället?"

Minns ni handskakningsdomen? En man, djupt troende muslim, vägrade ta en kvinna i hand vid ett studiebesök på vad som eventuellt skulle kunnat blivit en framtida praktikplats. Han fick inte praktikplatsen förstås. Däremot blev han av med sin ersättning från Arbetsförmedlingen som en direkt konsekvens.

Tingsrätten dömde till mannens fördel, främst för att de menade att Arbetsförmedlingen borde ha utrett ärendet snarare än chansat på att de följde reglerna.

Jag minns den.

Inte för att den gjorde ett jätteintryck på mig då utan för att de debattörer som vill att vi ska ”våga ta debatten” om invandringen, som anser att "etniska svenskar föraktas", att Sverige ägnar sig åt skadlig "snällism", som vill att vi ska prata om assimilation i stället för integration eller som vill förklara multikulturalismen död ständigt påminner om den och andra fall med beröringspunkten att det handlar om muslimer i konflikt med svenskar eller svenska myndigheter.

De frågar vad vi som inte håller med dem vill och jag skrev en text om det häromveckan: Vi har sagt vad vi vill – det är upp till er att tala ur skägget.

För att tydliggöra detta vill jag lyfta handskakningsdomen på nytt. Den är ett gott exempel. Inte minst för att det är ett av relativt få som ständigt och slentrianmässigt lyfts upp av de som vill ge sken av att islamismen är på frammarsch i Sverige.

Men delar man min bild av vad Sverige bör vara är en konflikt som den här helt i sin ordning.

Den som vill ha ett konfliktfritt samhälle är den som är svaret skyldig. Jag tror inte att det finns. Oavsett sammansättning. Jag tror inte att civilisation är att aldrig göra fel utan att acceptera att oenigheter, krockar och konflikter uppstår för att sedan försöka lösa dem.

Ska man få bete sig hur som helst? Nej, såklart inte. Ska Arbetsförmedlingen ha ett ansvar att utreda ordentligt så att det går rätt till innan de drar in ersättning från en arbetslös som drabbas mycket hårt av åtgärden? Ja, naturligtvis. Hade de gjort det hade det kanske visat sig att det var rimligt att dra in ersättningen. Men nu reflexreagerade man på ett sätt som bedömdes som diskriminering.

Handskakningsdomen är en fråga om regler, åtgärder, lag och rätt. Inget i processen får mig att tänka att Sverige behöver riva upp lagen för att den är kapad av shariaaktivister, eller vad man nu är orolig att detta ska mynna ut i? (dessutom är lagen som tillämpades då redan ersatt av en ny finslipad lag.)

Det är upp till de sura debattörer som ondgör sig över den svenska "undfallenheten" i godhetens namn att definiera vilka lagar de vill förändra. Vi andra kan se detta för vad det är. En konflikt i Sverige, när människa och myndighet inte kommer överens till en början.

Inte en konflikt mellan religioner eller mellan ett vi och ett dem.