Tisdag 22 Jun
Stockholm

"Jag hade aldrig kunnat bli frisk från min anorexi i dag"

Några av de mest effektiva och farliga sätten att svälta ner sig har blivit vardagstips i "dietbloggar". Samtidigt tycker folk att det är hälsosamt.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Hanna Fridén

Hanna Fridén är föreläsare och frilansskribent. 

Följ henne på Twitter.

Jag har arbetat med ideal- ochätstörninsfrågor i över nio år nu. Inte konstant, till och från.Ibland intensivt under en längre period och ibland med längrepauser. Jag kan inte riktigt arbeta med det hela tiden, då jag självhade kraftiga ätstörningar i sju år, och därför lider av en mereller mindre ständigt återfallsrisk. Ibland har jag fått avbrytaviktiga projekt med ästörningar väldigt abrubt, tyvärr, just pågrund av respekt för min egen hälsa och hur viktigt det är att jaginte faller tillbaks i någon form av ätstörning.

Jag ser mig själv som frisk i dag.Visst finns det fortfarande en återfallsrisk, men jag hanterar detbra. Jag kan bli dålig på att äta ibland, oftast börjar det medatt jag glömmer att äta under 24 timmar för att jag aldrigegentligen varit särskilt bra på matrutiner. Sedan kanske jag barainte har lust dagen därefter, och den tredje dagen så flipparskallen och jag vill inte äta längre. Men jag gör det, även näråterfallen kommer, för jag påminner mig om hur ont det gör, hurhemskt det är att bli beroende av adrenalinet som kommer sig avsvälten, hur förbannat korkad man blir av svält, hurinlärningsförmågan kvaddas och även vad man måste göra för atthålla humöret uppe. För att inte hur skev ens uppfattning blirinför sig själv och andra, inför kroppar och kost, vad man ser somlyckat och misslyckat och hur man dömer sig själv och andra, vilketkanske är den sak som skrämmer mig mest. För man tappar heltverklighetsinsikt, och det, det är läskigt. Det är förbannatläskigt, och också den sak som gör det otroligt svårt att blifrisk från svält.

Under de år jag arbetat med ideal- ochätstörningsfrågor så kan jag knappast påstå att det blivitbättre i samhället vad gället detta. Tvärtom, det blirfortfarande sämre. Något som oroat mig mycket de senaste åren ärhur skev unga kvinnors bild blivit kring vad som är normalt att ätaoch inte. Den skeva verklighetsuppfattningen som skrämmer mig någotenormt har blivit så utbredd att till och med jag har svårt att trodet när jag ser det.

När jag följer ungdomsforum, vilketjag gör i stor utsträckning för att jag tycker det är viktigt, såskräms jag av hur många unga tjejer det är idag som öppet pratarom och accepterar och tycker att svältkost är helt normalt. Närjag fick ätstörningar, när jag var yngre, då fanns bara det härpå Proana sidor, inte ute i bloggkommentarer, blogginlägg,ungdomsforum och så vidare. De här siterna brukar dessutom blinedstängda på grund av att de ansågs vara extremt farliga. Det härtyckte jag var förbaskat irriterande när jag var ung anorektikeroch gärna ville ha mer tips om hur jag kunde svälta mig bäst utanatt trilla ihop i en hög och inte kunna röra på mig, även om jagi efterhand är extremt glad över att de stängdes ner på löpandeband. I dag ser man inte riktigt på det hela på det viset, vilketjag till viss del kan förstå men samtidigt tycker är dåligt ochfarligt.

Bland unga tjejer i dag är det väldigt vanligt attman kräks flera gånger i veckan efter att man ätit eller om manska gå ut på krogen för att man ska se extra smal ut. Det ansesbland många inte vara konstigt alls, utan snarare helt normalt ochförståeligt. Att äta saker som barnmat blir mer och mer vanligt,även om det i stort fortfarande ses som något äckligt, men folkvet att det blir enklare att gå på toa om du äter nermald mat änfast föda, och att kunna gå på toa är en ständig kamp för folksom svälter sig och inte får i sig nog med fett för atttarmsystemet ska fungera som det bör. Jag är extremt ledsen överatt några av de mest effektiva och farliga sätten att svälta nersig, men fortfarande kunna gå runt och röra på sig, har blivitvardagstips i "dietbloggar" som folk bara tycker ärhälsosamt.

Jag undrar om jag någonsin skulle hakunnat bli frisk från min anorexi om det hade varit så när jag varung. Jag är skeptisk till det, för de skeva tankegångarna och denbristande verklighetsuppfattningen vi anorektiker hade har blivit meroch mer norm bland helt vanliga tjejer, vilket också märks påderas viktkurva, som går ner och ner, år efter år och svältenblir ett större och större hälsoproblem. Du behöver inte besökaproanasidor i dag för att bli bombarderad av svälttips och blitriggad så det skriker om det – Det finns precis överallt.

När vi talar om ätstörningar ochideal så fokuserar vi oftast på smala modeller och modebranschen.Vi ska inte sluta tala om det, för det är absolut viktigt, men vimåste börja tala om alla kosttips som blivit norm bland ungatjejer. Hur proana blivit normaliserat och hur enkelt det är förungdomar att utsättas för det här i dag. Det var svårare när jagvar tonåring, för även om du ville bli skitsmal så var det inteså många som visste hur man blev det, och även om folk visste hur,så visste man om att det var farligt att göra det. Jag visste hur,men jag inbillade mig aldrig att det var normalt eller hälsosamt ochingen annan jag kände med anorexia trodde det heller. Vi varmedvetna om att det var extrema åtgärder. Det är extremt oroandeatt unga tjejer i dag inte har den inställningen till en kosthållningsom resulterar i att man skadar sin kropp och hjärna så extremtmycket som svält gör.

Tyvärr finns det många vuxna som intetror att det här är särskilt viktigt. De avfärdar det somtonårsnojor, och att det ändå kommer gå över när de blir äldre.I de flesta är det så, men det innebär inte att det är ofarligt.Anorexi och andra ätstörningar är en högrisk för allvarligaföljdsjukdomar senare i livet. Förstört tarmsystem, mag- ochtarmcancer, reumatism, försvagade ben, då det inte är ovanligt attanorektiker har en lika svag benmassa som sextioåringar. Man förstörögon, leder och hud för att inte nämna den skada man gör på sinlever och hjärna i många fall. En del anorektiker får dessutomhjärtproblem. Om du inte tror mig: Gå in på valfri privatförsäkringskassa och se om man som individ som haft anorexi kanskaffa en privat sjukförsäkring. Det kommer inte gå så bra, föranorektiker är för dyra att försäkra. Vi är en högrisk, ävenom det kanske mest hade med våra tonårsnojor att göra. Det, detborde tala sitt tydliga språk för hur farligt och kostsamt detta ärför vårat samhälle och hur dyrt det här kommer bli för oss om vilåter det fortsätta.

Kommentera
Kopiera länk
Dela