Nyheter24:s Matilda Andersson.
Nyheter24:s Matilda Andersson. - Foto: Privat

"Utsätt inte mitt barn för fimpar och kanyler"

Nyheter24:s Matilda Andersson om fimpar i sandlådan, kanyler på dagisplatsen och varför vi alla faktiskt måste bli bättre på att hålla skräpet borta.


Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Krönika

Matilda Andersson är Tf nyhetschef på Nyheter24.

Följ henne på Twitter här: @fiskberit 

58 procent av allt skräp i stadsmiljöer är tobaksrelaterade produkter som fimpar, cellofanpapper och cigarrettpaket, enligt den ideella organisationen Håll Sverige Rent.

Även om jag sedan länge lagt märke till de små gula fimparna som ligger utbredda som ett dassigt strössel på stadens gator var det inte förrän jag i rollen som mamma blev verkligt medveten om hur illa det faktiskt är.

I sällskap av en snart tvåårig liten människa blir det skrämmande tydligt. Prova själv att ta en promenad med en liten och lägg märke till hur ofattbart många gånger ni behöver stanna för att i smärre småskalig panik säga nej och sätta foten över det som i en tvåårings ögon ses som en skatt. En spännande skatt att stoppa i munnen.

Det är illa nog som det ser ut på gatorna, men när man går till en lekpark – ett av få ställen i en stad där man som förälder faktiskt kan slappna av, och låta den lilla skrota runt utan att ständigt befinna sig på knappa decimeterns avstånd – är det likadant. Lekplatserna är fulla av skräp. Fimpar, gamla chipspåsar, ölburkar, blöjor – och i värsta fall – kanyler.

Det är vidrigt, det är smutsigt och alldeles fantastiskt lockande för en liten.

Under sommaren blir det om möjligt ännu värre. Gå till närmsta lekplats och sopkorgarna svämmar över och i sandlådan ligger leksaker blandat med skräp.

Jag minns när jag intervjuade mamman vars son och hans femåriga kamrater gjort ett alldeles extraordinärt fynd på dagisets inhägnad. En av pojkarna var snabbare än de andra och hann smaka på det rödaktiga innehållet i det som visade sig vara en spruta, i tron om att det var saft. Det var inte saft. Pojkarna testades senare för HIV och Hepatit C och ingen hade, tack gode, smittats.

I dag kom nyheten om att det hänt igen – en ettåring hittade en blodig kanyl och stoppade den i munnen. Polisen vill inte gå ut med exakta uppgifter var det inträffade, annat än att det var utomhus, i utkanten av Piteå.

Snälla, kan vi inte alla, gemensamt hjälpas åt för att minska nedskräpningen? Att ringa och tjata på kommun och stad om att bli bättre på att tömma papperskorgar för att slippa skräpberg, att säga till när någon slänger papper på gatan, att själva låta bli att fimpa där små barnfötter ska få springa fritt?

Lekplatser är varken askkoppar eller sprutbytarställen – det är en plats där barn faktiskt kan få vara barn, även om det är i stan.

........

LÄS MER: Nej tack Måns – vi vill inte höra om din vidriga kvinnosyn 

LÄS MER: Jag har också lyssnat på Ultima Thule, Jimmie 

LÄS MER: "Hur kan man ens ifrågasätta en tredje pappamånad?" 

/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!