Back to the roots för Åkesson och SD
"SD:s väljare är i det närmast sjukligt lojala. Om man en gång har stuckit ut hakan i det så polariserade politiska klimat vi har nu, blir det lätt en viktig del av ens identitet"
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Totte Löfström är debattchef hos Nyheter24.
Följ honom på Twitter:@tottelofstrom
1995 gick Jimmie Åkesson med i ett öppet rasistiskt parti, Sverigedemokraterna. Enligt egen utsago var det partiets EU-kritik som lockade, och det ska ha varit senare han kommit i kontakt med SD:s "invandringskritik".
Hur Jimmie Åkesson kunde missa rasismen i partiet är förvisso helt obegripligt, men kanske var han otroligt naiv som 16-åring.
När Åkesson började få makt i partiet insåg han att gemene svensk inte riktigt gillade idén på att rösta på Sverigedemokraterna, så därför lade han in överväxeln uppstädning av partiet. Uniformer förbjöds på demonstrationer, rasistiska uttalanden skulle bestraffas, och bombarjackorna byttes ut mot kavajer.
Ett steg i städningen var att bryta banden med den nationalistiska musikscenen. Band som Ultima Thule, Midgårds Söner med flera. Vanliga Svenssons gillade inte riktigt tanken med att rösta på den typen av band.
Nu är det 2015, och Jimmie Åkessons tvättning av partiet får väl anses som framgångsrik. Partiet fick 12.89 procent i valet, och de senaste opinionsmätningarna tyder på att SD i dag har stöd av drygt 20 procent av väljarna.
LÄS ÄVEN: Här sjunger Jimmie Åkesson Ultima Thule
Jag tror att det är svårt att gå in i rollen av någon man inte är. Att ständigt vakta sina ord, att förneka vad man tycker, och att aldrig få prata om vilken musik det är man lyssnar på när man sitter hemma på kammaren. Att gå och hålla in magen jämt.
Och kanske känner Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna att tiden är inne nu. Kanske tänker de att det är dags att börja släppa fram det gamla igen. Kanske är det därför Jimmie Åkesson inte längre försöker dölja att Ultima Thule är hans favoritband (som SD:s presschef Henrik Vinge uttryckte det).
Kanske är det därför Jimmie Åkesson nu tycker att det är lugnt att posera på bild med Ultima Thule, att säga att det är hans favoritband, och att till och med släppa en cover av Ultima Thules låt Fädernesland.
Det mest jävliga är att de förmodligen har rätt, om det är den analysen de har gjort. SD:s väljare är i det närmast sjukligt lojala. Om man en gång har stuckit ut hakan i det så polariserade politiska klimat vi har nu, blir det lätt en viktig del av ens identitet.
Förmodligen ser vi bara början nu, men jag tror ärligt talat inte att det spelar någon större roll vilka utspel eller ställningstaganden Sverigedemokraterna gör nu.
Den främlingsfientlighet och de tveksamma vänner som hade skrämt iväg alla väljare för tio år sedan, ses inte längre som ett problem.
Det är så normalisering fungerar, och Jimmie Åkesson har blivit en mästare på att normalisera.