Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
100
reaktioner idag

Det här är till alla vuxna män som skrämmer mitt barn

Nyheter24:s reporter Amanda Leander är kanske inte direkt stolt över sitt agerande under gårdagen. Men någonstans får gränsen ändå dras.

Nyheter24:s reporter är en töntig care bear vanligtvis. Men nu är hon förbannad, rejält och skamlöst förbannad.

Jag är en hönsmamma. Både hemma och på jobbet. Det är ett ständigt daltande kring hur alla mår, inte konstigt att mitt smeknamn på jobbet ofta är "redaktionsmamman".

En töntig care bear helt enkelt, det är jag det. En care bear som helst bara vill att alla ska vara lyckliga och sjunga "we shall overcome" tillsammans. Regnbågar och stjärnstoft, combayah och kramkalas.

Men det finns tydligen en sak som öppnar the gates to the furious hell för mig: Män som skrämmer barn.

Igår åt jag och mitt barn en sen slömiddag på McDonald's på väg hem från fotbollsträningen. Det var en så himla fin kväll. Vi skrattade och fånade oss tillsammans, allt var helt perfekt och stämningen på topp.

När vi hade ätit färdigt skulle jag bara gå några meter bort från bordet, där min åttaåring stod och vek ihop soporna som skulle kastas. Jag hade ryggen mot bordet i max 30 sekunder.

Plötsligt rusade mitt barn rakt förbi mig och ut på gatan, knallröd i ansiktet med tårarna sprutande. Jag förstod absolut ingenting. Min första instinktiva reaktion var att bli irriterad över att hen bara rusade ut sådär. Så jag ropade in barnet igen, på skarpen.

Då fick jag veta vad som faktiskt hade hänt.

På den korta tid jag vänt ryggen till så hade en överförfriskad man knuffat undan mitt barn från sin plats, och rutit "dra åt helvete, jävla unge". Bara sådär.

Jag brukar som sagt vara behärskad, tro gott om alla och försöka hitta förmildrande omständigheter när folk beter sig som rövhattar. Men där brast det, totalt.

Helvete vad arg jag blev! Om det hade varit en Disneyfilm hade jag förvandlats till en gigantisk knallröd eldsprutande drake. Den utskällningen lär gubbfan inte glömma i första taget.

Jag är van att parera snubbar och deras övertramp. Jag har gjort det hela mitt liv. Säg vad som helst till mig, jag kan ta det mesta. Men om du som vuxen man ger dig på mitt barn, då är du inte värd en enda sekund av mitt tålamod eller överseende. Då kommer lejonhonan fram direkt.

Jag frågade vid läggdags vad som kändes jobbigast efter allt som hade hänt. Svaret jag fick var: "Det var så läskigt att se dig så arg, mamma. Jag var så rädd att han skulle slå dig. Och ingen får kalla dig för jävla motherfucker! Skitgubbe! Jag ville peka fulfinger åt honom!"

Vi är tillbaka på ruta ett nu när det kommer till trygghet och självständighet. Mitt barn hade precis börjat gå själv till skolan. Idag ville hen inte gå dit alls på grund av rädslan. För främlingar, för män. Att bli förföljd, påhoppad från ingenstans. Och det är ju tyvärr en känsla jag själv har levt med länge nu, jag med.

Vad är det för fel på den här generationen män? Alla dessa inskränkta gubbar (även ung-gubbar i 50-årsåldern) som går på som en ångvält helt utan empati eller eftertanke.

Jag vet inte hur smart det var av mig att konfrontera mannen igår, vi kanske bara borde ha gått därifrån. Men när mitt barn ser tillbaka på sin uppväxt så vill jag att hen ska veta att jag alltid, alltid stått upp och skamlöst vägrat ta skit eller låta vuxna män skrämma upp oskyldiga barn.

Det finns ingen förmildrande omständighet. Skrämmer du mitt barn, då jävlar ska du få se på fan. Skitgubbe.

Amanda Leander är reporter på Nyheter24. Här kan du läsa ett urval av hennes tidigare krönikor:

Håll tyst nu, en gång för alla Joakim Lamotte

Vi föräldrar tröstar barnen – men just nu behöver vi alla få vara små

Väljer du bort vaccin? Håll ditt livsfarliga barn borta från förskolan

Mitt bästa relationsråd: Blocka varandra på sociala medier

En av mitt barns viktigaste föräldrar är bonusmamman

Håller du med?

Mer:

Jag brukade håna alla sportnördar – sen kom Pokémon Go