Susanne Delastacia: Utan tidiga betyg traumatiseras våra elever

Någonstans i debatten kring sönderstressade elever, högre lärarlöner, behörighet, ouppfostrade rackarungar och omöjliga betygssystem, har den viktigaste aktören hamnat i skymundan. Den allt egentligen borde handla om. Barnen.
 
De nyfikna sex-åringar som öppnar skolporten för allra första gången kommer att lära sig misslyckas, bli besvikna och lära sig igen. 
Då är betyg från andra klass som frukt i kostcirkeln. Gott och nödvändigt.
 
Det betygssystem som eleverna och föräldrarna utsätts för idag är ren tragedi. Nu är förutsättningarna som de är. Oavsett hur betygsskalan ser ut eller kommer att se ut, behövs tidigare insatser för att vänja eleverna i tid.
 
Människan är av naturen lat. Vår hjärna är programmerad till att välja det lättaste, vilket innebär att det krävs en medveten handling för att välja det lite svårare. Danska författaren Sofie Münster har skrivit en hel bok om det här. Självkontroll som minimerar kaos, är ingenting vi föds med. Det är en mental muskel som blir starkare av att användas, precis som musklerna i våra ben. 
 
”Oavsett om det handlar om att vara livsklok, eller klok i skolan, så kan alla barn bli det. Men det kräver att barnen inte bara gör saker en gång utan många gånger under lång tid, för att deras hjärnor ska få möjligheten att forma nya fasta förbindelser.” Betyg handlar om just detta.  Om att vänja sig, att minska kaoset och förbereda sig för livet. 
 
De plötsliga betygen i årskurs sex, genererar i en chock som bevisligen är svår att hämta sig ifrån. Just i den ålder där de ”tappar huvudet” för att bilda något nytt, ska de prestera analyser och resonemang värdig en högskolestuderande. Alltså måste vi förbereda dem för detta vansinne. Tidigt.
 
Stress, misslyckanden, krav, disciplin och prestation är riktigt fula ord i skoldebatten idag. Bilden av Stig Järrels rolltolkning som sadistisk latinlärare i filmen Hets, tornar genast upp sig som hotbild. Men det är inte så verklighetens fördelar och möjligheter ser ut. 
 
Att prestera är inte bara en naturlig del av skolan, det är en naturlig del av livet som vi oundvikligen kommer att stöta på när det gäller jobb, familj och ansvar för andra. Självkontroll genom disciplin främjar alltså eleverna.
 
Att misslyckas ses av de unga som något pinsamt, obehagligt och något de helst vill slippa. Därför är det vi vuxna som måste implementera ”fel” som en naturlig del av lärandet. Annars försvagar vi barnens motivation och mod att lära sig. Ett betyg blir en tydlig och odramatisk indikation om vad som behöver förbättras.
 
Att ställa krav och lära sig disciplin är att sätta tydliga ramar för vad som förväntas av eleverna, vilka mål de ska sträva efter och hur de ska uppnå dem.
 
Slutligen är stress naturligt och till och med positivt. Förutsatt att det finns tid för återhämtning. Att uppleva stress är avgörande för hur vi lär oss själva att reagera på, och hantera press eller kriser senare i livet. 
 
Med kunskapens fönster på vid gavel kommer de unga eleverna att bli motiverade av insikten om att det jag inte kan idag, kan jag lära mig imorgon. Med tidigare betyg är det lättare för lärarna att upptäcka de elever som behöver extra insatser. Eller att uppmärksamma de elever som är extra begåvade.
 
Att lalla omkring i fem års tid, med elevledda utvecklingssamtal där lärarna frågar barnen hur de tycker att det går (!), för att utan någon som helst förvarning plötsligt kastas in i ett skarpt läge av analyser och abstrakt tänkande, kan däremot vara direkt skadligt. Tala om ohälsosam stress.
 
Finlands skola ses som en förebild och 160 000 barn står i kö till engelska skolan. Det är ingen tillfällighet. Själv gick jag i tyska skolan som ung. Skriftligt omdöme i första klass, betyg från årskurs två. Ordning och reda. Disciplin.

 
Ja. Flera delar inom skolfrågan måste åtgärdas. Arbetet med en NPF-vänlig skolmiljö kräver en egen artikel, tillsammans med frågan kring större befogenheter för både rektorer och lärare. 
Oavsett, är slaget om klassrummets auktoritet förlorad. Som enda vapen har läraren utrustas med en sköld av triggervarningar och ett svärd av underdånighet. Det är eleverna som styr. Så kan vi inte ha det. Att vara en auktoritet betyder inte att man är auktoritär.
 
Att flytta ner betyg till årskurs två, är tillsammans med omdöme i uppförande, kvarsittning, skolkläder och mobilförbud, ett viktigt steg för att skapa en nödvändig studiero för framtidens elever.
 
Vi traumatiserar inte barnen med tidiga betyg. Tvärtom. Utan dem får de men för livet. 

Susanne Delastacia,
Debattchef Nyheter24