Svenska vägar har granskats med kameror och AI-teknik.
Nu pekas flera vägsträckor ut som särskilt dåliga – och två vägar sticker ut i botten.
Svenska vägar har blivit granskade
Många bilister har någon gång svurit över sprickor, potthål eller ojämna vägar. Nu visar en ny granskning från Riksförbundet M Sverige att det fortfarande finns brister i det statliga vägnätet.
Under sommaren 2025 körde organisationens vägombud cirka 10 000 mil på svenska vägar. Bilarna var utrustade med kameror och materialet analyserades sedan med AI-teknik från Roadscan. Enligt M Sverige är det första gången den tekniken används i deras vägkvalitetsundersökning.
– Svenska trafikanter ska kunna förvänta sig mer av vägnätet än detta, säger Heléne Lilja, vd på Riksförbundet M Sverige, i ett pressmeddelande.
Därför spelar vägskicket roll
Det handlar inte bara om att bilresan blir skumpig eller obekväm.
Ojämna vägar är enligt rapporten, ett problem både för komfort och trafiksäkerhet. När vägbanan är ojämn försämras kontakten mellan däck och vägyta, vilket kan öka risken för olyckor – särskilt vid halt väglag.
M Sverige delar in vägkvaliteten i fyra nivåer: god, tillfredsställande, ej tillfredsställande och dålig. När de två sämsta nivåerna räknas ihop klassas vägen som underkänd.
Alla vägar är inte i dåligt skick
Samtidigt är majoriteten av de undersökta vägarna är i gott skick. Bland länsvägarna klassades 1,7 procent som underkända. För riksvägarna var motsvarande siffra 1,1 procent och för Europavägarna 0,5 procent.
Men när M Sverige tittar på enskilda vägar blir skillnaderna betydligt tydligare.
Och längst ner på listan finns två tydliga bottennoteringar.
Här är Sveriges sämsta riksväg
Den sämsta riksvägen i M Sveriges granskning är riksväg 90 i Västerbotten.
Där bedömdes 13,9 procent av vägkvaliteten som underkänd. Av det klassades 8,5 procent som "ej tillfredsställande" och 5,4 procent som "dålig".
Det gör riksväg 90 i Västerbotten till den sämsta riksvägen i undersökningen.
Här är Sveriges sämsta länsväg
Samtidigt finns det en annan väg som får exakt samma andel underkänd vägkvalitet.
Bland länsvägarna hamnar länsväg 314 i Jämtland i botten. Även där klassades 13,9 procent av vägkvaliteten som underkänd.
På länsväg 314 bedömdes 8,8 procent som “ej tillfredsställande” och 5,0 procent som “dålig”.
Det innebär att riksväg 90 i Västerbotten och länsväg 314 i Jämtland delar den tyngsta bottennoteringen i granskningen – beroende på vilken vägtyp man tittar på.
Fler vägar på bottenlistan
Riksväg 90 i Västerbotten följs av riksväg 99 i Norrbotten, där 11,6 procent av vägkvaliteten klassades som underkänd.
Därefter kommer riksväg 84 i Jämtland med 8,5 procent och riksväg 94 i Norrbotten med 6,9 procent.
Bland länsvägarna kommer länsväg 301 i Gävleborg på andra plats, med 12,4 procent underkänd vägkvalitet. Därefter följer länsväg 311 i Jämtland med 11,7 procent och länsväg 336 i Jämtland med 11,3 procent.
Satsning på underhåll
Frågan om svenska vägar har också hamnat högre upp på den politiska agendan.
Regeringen beslutade i april 2026 om en ny nationell plan för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. Den ekonomiska ramen ligger på 1 171 miljarder kronor, och enligt regeringen ska planen göra det möjligt att återta det eftersatta underhållet på vägsidan.
För bilister som kör på de vägar som pekas ut i M Sveriges granskning kan det dock dröja innan skillnaden märks.
Rapporten visar nämligen att även om de flesta vägar är i gott skick, finns det fortfarande vägsträckor där kvaliteten sticker ut rejält åt fel håll.
