Fredrik Reinfeldt förlorar på framtiden
Trots de rödgrönas numerära överläge i opinionsmätningarna är Reinfeldt Sveriges odiskutable landsfader.
Det går bra för de rödgröna nu. Enligt Sifos mätningar skulle de i mars vinna valet med sammanlagt 50,2 procent mot alliansens 45,2.
I en förtroendemätning av Synovate sopar dock statsminister Fredrik Reinfeldt (m) fullkomligt banan med såväl s-ledaren Mona Sahlin som miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. Frågorna var följande:
Bäst på att representera Sverige gentemot omvärlden; Bäst på att leda landet genom en allvarlig kris; Bäst på att leda regeringens arbete; Bäst på att skapa majoritet för regeringens arbete i riksdagen samt bäst på att ingjuta hopp om en bättre framtid.
Reinfeldt vann klart i samtliga greanar förutom i förmågan att ingjuta framtidshopp, där statsmininstern vann med 41 procent mot 40 för Mona Sahlin.
Starkast var stödet för statsministern i frågorna om att representera Sverige utomlands (70 procent) samt leda landet genom en allvarlig kris (61 och 70 procent). Se samtliga resultat på Politikerbloggen.
Resultatet väcker en del tankar med avseende på de rödgrönas övertag i opinionsundersökningarna. Det är också uppseendeväckande att ledaren för det största oppositionspartiet, Mona Sahlin, ingjuter så pass lågt förtroende bland väljarna. Hur mycket spelar personlighetsfaktorn in på valdagen? Vi vet att opinionsundersökningar kan vara vägledande, men att stå bakom valskynket är en helt annan sak.
Statsvetaren Tommy Möller menar i en DN-artikel att, "partiledarcentreringen i nästa val kommer att bli påfallande stor", vilket måste ses i ljuset av ett ökande tvåpartisystem.
I Sverige röstar folk i allmänhet på åsikter och partier snarare än på personer, men vi går mot ett alltmer personorienterat väljarbeteende och personlighetsfaktorn kan spela en avgörande roll. I 2006 års val var Göran Perssons svaga förtroendekapital en bidragande orsak till alliansegern.
Inom forskarsamhället råder det dock delade meningar om partiledarnas ökade betydelse:
I ett blogginlägg talar valforskaren och statsvetaren Henrik Oscarsson exempelvis om "blygsamma korttidseffekter" med avseende på partiledarfaktorn och benämner det hela som "en seglivad myt".
Även om vi inför 2010 års val har att välja mellan två utpräglade regeringsalternativ så kanske denna nya verklighet ännu inte har förankrats bland de svenska väljarna. I höst får vi se.
