Varför struntar regeringen i frihetskampen i Iran?
Nyheter24:s Karl Anders Lindahl föreslår att regeringens nyårslöfte borde vara att skaffa lite ryggrad och ryta ifrån för en gångs skull.
Folket i Iran reser sig. Mot religiös diktatur, mot ofrihet, mot tvång. Dag för dag följer vi rapporter från Teheran och andra platser med hopp och oro.
Men bland politikerna är det märkligt tyst. Igår satte Liberalernas Gulan Avci ner foten i en intervju med Nyheter24, och ungefär samtidigt höll Sveriges utrikesminister Margot Wallström presskonferens.
Men den som hade hoppats på att Wallström skulle ryta ifrån ordentligt mot diktaturen och visa stöd för demonstranterna blev besviken. Nej, inte mycket vettigt uttalades av ministern, trots rapporter om hur elitstyrkor attackerat civila, hur tiotals människor mist livet.
Jo förresten, Margot Wallström sa faktiskt på pressträffen att det är oacceptabelt att människor dödas.
Kan man få en applåd?
Har vi noll ryggrad kvar i det här landet? Handlar allt numera om handelsavtal, om fina internationella uppdrag och mjuka relationer? Visst skäms man lite?
Ursäkta min barnsliga naivitet, men vad hände med viljan att försvara människor som vill leva i frihet? Är Sveriges officiella hållning att man numera struntar fullständigt i det? Var är Stefan Löfven?
Kanske Wallström och regeringens nyårslöfte borde vara att skaffa sig en ryggrad och ryta ifrån för en gångs skull.
.jpg)
