När blev människoliv mindre viktigt än din bärs ute?

"Coronaviruset är inte värre än en vanlig förkylning", säger min vän och skålar till sin kamera från en restaurang i innersta Stockholm. Smittspridningens kärna.

Det min vän inte vet är vad som kan hända om du smittats av covid-19. 

Att det för många utvecklats till en lunginflammation som inte går att behandla med antibiotika då det inte biter på virus. 

Det är pandemi. Men trots det ser jag folk tjoa och tjimma ute på restaurangerna. 

Att du och ditt själviska arsle drar på dig skiten går antagligen bra och du är frisk om ett par veckor igen. Det vet både du och jag. 

Men det dessa personer verkar glömma är att de själva blir en vandrande smittohärd. Och covid-19 är en envis sate som vill vidare. 

"Jag är mer rädd för vad som håller på att hända med ekonomin än själva viruset".

Älskling, om du du tror att du ska rädda världsekonomin genom att gå ut och dricka 4 stor stark på älsklingsbaren – eller pressa iväg dig på den där Åre-resan – då tror du fel. 

"Det är inte förbjudet ännu att gå på restaurang"

Det är inte förbjudet för mig att äta min egen avföring men det gör jag inte heller. 

Trots att det gäller människors liv kan inte  svenne banan förmå sig att stanna hemma. Folk dör, varslas, isoleras, arbetar hemma - men de traskar glatt iväg till sin favvorestaurang.

"Det är de äldre som ska stanna hemma inte vi"

Varför ska vissa gnällspikar alltid låta som man gjorde på lågstadiet? Bara för att någon annan inte lyssnar så ska inte du lyssna?
De är nästan 100 år gamla och det har i alla år varit enklare att få en gris att flyga än det varit att få sin mormor att byta tv-kanal från skiten de alltid sitter och kollar på. Äldre tror att de har egna regler. Men då får vi tjata vidare. 

"Men suuppooort your looocaaaals!!!! Support.....your...."

För det första: När blev det viktigare för dig att rädda restaurangbranschen än det faktiskt blev att rädda livet på människor? 

För det andra: Du kan köpa hem din köttbullar. Punkt. Jag stöttar själv två av mina favoritställen genom att gå dit och hämta mat. 

Till er inom vården som riskerar era liv och dagligen får en sjö nya patienter trots att ni knappt har varken utrustning eller tid att ta hand om de ni har:

Snart börjar människor förhoppningsvis att lyssna. Men det dröjer nog några råbiffar till.