Hon älskar fotboll – men stoppas av talibanerna
De har spelat fotboll, utövat kampsporter och klättring.Talibanregimen i Afghanistan har stoppat kvinnors idrottande – men en del fortsätter träna i hemlighet. Andra har gett upp.Det finns kvinnor som mår väldigt dåligt. De har blivit fråntagna det de brann för, säger Anna Ek på Svenska Afghanistankommittén.
Den 15 augusti 2021 återtar talibanerna makten i Afghanistan. Till en början uppger man sig respektera människors rättigheter och friheter och tar avstånd från den strikta regim som härskade 1996–2001. Flickor ska få gå i skola och kvinnor arbeta så fort man ordnat en "säker miljö", lovar talibanerna.
Den 8 september deklarerar talibanernas talesperson Ahmadullah Wasiq att kvinnors idrottande inte är tillåtet enligt islam. Frågan aktualiseras av att Afghanistans cricketlandslag för herrar planerar en landskamp mot Australien – vilket kräver att landet har ett damlandslag.
Den 28 september meddelar talibanerna att kvinnliga studenter och lärare inte längre får vara verksamma vid Kabuls universitet.
Den 28 mars 2022 beordrar talibanerna flygbolag i Afghanistan att neka kvinnor om de inte eskorteras av en manlig släkting.
Den 10 november förbjuds kvinnor att besöka allmänna parker och nöjesfält. Några dagar senare utökas förbudet till gym och badhus.
Den 24 december stoppar talibanstyret icke-statliga organisationer från att ha kvinnliga anställda, med vissa undantag.
Att idrotta har alltid varit svårt för Afghanistans kvinnor. Efter talibanernas maktövertagande i augusti 2021 blev det ännu svårare. Kort efter maktskiftet uttalades ett muntligt dekret enligt vilket kvinnors idrottande varken var "lämpligt eller nödvändigt", enligt kulturtalespersonen Ahmadullah Wasiq.
Förbudet gällde såväl damlandslaget i cricket, som aktualiserade frågan, som all annan damidrott, även på motionsnivå.
— Min värld blev mörk, säger 20-åriga Noura om dagen då talibanerna återtog makten för nyhetsbyrån AP.
Förbud och trakasserier
Då hade Noura i åratal stått emot sina föräldrars motstånd mot hennes idrottsintresse. Uppvuxen i ett fattigt kvarter i Kabul började hon som barn spela fotboll med pojkarna på gatan. Vid nio års ålder upptäcktes hon av en tränare och fick träna med ett flicklag. Fyllda 13 år blev hon utsedd till bästa spelare i sin åldersgrupp.
Med framgången kom publicitet i medier, som gjorde Nouras mamma arg. Hon tvingades sluta med fotbollen och började i stället boxas.
Talibanernas maktövertagande blev spiken i kistan. Kvinnor förbjöds inte bara att idrotta, det förekom även trakasserier mot tidigare aktiva. Kvinnor har fått besök och telefonsamtal från talibanerna där de varnas för att återuppta idrotten.
— Jag är inte samma person längre. Sedan talibanerna kom, känner jag mig som om jag vore död, säger Noura.
"Fortsätter kämpa"
Den 15 augusti 2021 deltog kampsportaren Sarina i en lokal damturnering i MMA (mixed martial arts) i huvudstaden Kabul. När nyheten om de framryckande talibanstyrkorna spreds i idrottshallen flydde alla kvinnor och flickor.
Det var sista gången Sarina tävlade. Flera månader senare började hon träna kampsport privat, men talibaner slog till mot gymmet och grep alla. I häktet trakasserades kvinnorna innan de släpptes mot löften om att aldrig mer idrotta.
Sarina tränar fortfarande hemma och med nära vänner:
— Livet har blivit mycket svårt. Men jag är en kämpe, jag kommer fortsätta leva och kämpa, säger hon till AP.
Många kvinnliga idrottare har lämnat landet och lever i exil.
Osäkerhet och rädsla
Myndigheterna ser nu över möjligheten att framöver låta kvinnor idrotta igen, strikt åtskilda från män, har talespersonen för Afghanistans nationella olympiska kommitté lovat. Men liknande löften vad gäller till exempel flickors skolgång har inte hållits.
— Jämför man med den förra perioden talibanerna satt vid makten, 1996–2001, sade de exakt samma sak om exakt samma verksamheter som man förbjudit i dag. Det hände inte ett dugg, säger Anna Ek, Sverigechef på Svenska Afghanistankommittén (SAK).
Förbudet mot kvinnors idrottande har uttalats muntligt. Det skapar en gråzon som ger utrymme för osäkerhet, rädsla för repressalier och självcensur, enligt Ek. Kvinnor som uppskattat att gå till en park och röra på sig vågar inte det längre.
— Talibanregimen jobbar så här i många delar. Man får anta att både muntliga och skriftliga policyer som meddelas är giltiga. Det är svårt för oss som jobbar i landet, men framförallt för befolkningen, att veta vad som gäller.
— Mycket lämnas öppet för tolkning: det finns vissa parker där kvinnor får lov att ha ett litet gym, så länge det inte syns.
Överlever i gråzon
Även om Anna Ek inte har tilltro till talibanernas löften är hon övertygad om att idrottsutövandet kommer att finnas kvar, precis som kvinnors utbildning och arbete.
— Man kommer att utnyttja de oklara gråzonerna till sin fördel, så länge man inte är alltför öppen med det.
Förbudet mot idrott är bara en av många inskränkningar som talibanregimen påtvingat Afghanistans kvinnor.
— Det är ett av de sätt på vilka man kringskär kvinnors möjligheter att vara människor på lika villkor som männen. Sakta, sakta får man sin frihet inskränkt, och alla går runt och frågar sig "vad kommer härnäst?", säger Anna Ek.
