Ryskt konsulat på Åland rör upp känslor: "Blev skitförbannade"
Fred i Ukraina! Slagorden ekar över paradgatan i Ålands huvudstad Mariehamn. Varje dag samlas demonstranter framför Rysslands konsulat för att protestera mot kriget i Ukraina. Samtidigt pågår en allt hetare diskussion kring det demilitariserade Ålands framtida status efter att Finland blivit Natomedlem.
Demilitariseringen av Åland slogs först fast i det så kallade Ålandsservitutet, som var en del av fredsavtalet efter Krimkriget (1854–56). Tsarryssland förlorade och Sverige, som inte deltagit i kriget, gjorde till en början anspråk på Åland. Ryssland vägrade lämna över det, men gick med på en demilitarisering av öarna.
Servitutet innebär att det inte får vara militär närvaro på Åland och att det inte får byggas några befästningar där.
Under första världskriget gav Storbritannien och Frankrike, som segrarmakter i Krimkriget, Ryssland lov att befästa Åland.
När Finland blev självständigt 1921 beslutade Nationernas förbund att Åland skulle fortsätta vara finländskt, under samma premiss om demilitarisering. Denna utökades dock för att ge Sverige och andra Östersjöstater en trygghetsgaranti. Beslutet var del av den större kompromiss som ingicks mellan Finland och Sverige om vilket land Åland skulle tillhöra.
Enligt den så kallade Ålandskonventionen är Åland också neutraliserat. Krigshandlingar mot eller inom Åland är förbjudna och det är upp till Finland att upprätthålla det neutrala läget. Militär närvaro är förbjuden såväl till mark och sjöss som i luften inom en särskild zon omkring öarna.
Under vinterkriget (1939–40) hade Finland dock soldater placerade på Åland och havet omkring öarna minerades.
I fredstid får Finland enligt konventionen "tid efter annan låta ett eller två" av sina lättare krigsfartyg vistas i åländsk hamn eller ankra i åländskt vatten.
Inom Nato finns sedan tidigare ett demilitariserat område i norska Svalbard.
Källa: Ålands regering, Nationalencyklopedin
— Där fick de, säger Mosse Wallén och tar ned plakatet med texten "Mördare, lämna Ukraina" i det hällregn som har dragit in.
Tillsammans med ett 50-tal personer har han just avslutat den 533:e protesten framför Rysslands konsulat i den åländska huvudstaden. Gruppen har samlats framför den gula träbyggnaden dagligen klockan 17 alltsedan det fullskaliga anfallskriget mot Ukraina inleddes vårvintern 2022.
Fixade en skylt
Mosse Wallén, pensionerad journalist och initiativtagare, säger att starka känslor ligger till grund för protesten.
— Vi var ett gäng som blev skitförbannade när vi den 24 februari 2022 vaknade till nyheten om att Ryssland anfallit Ukraina. Så jag köpte en tuschpenna, fixade en skylt och kom hit. Här stod redan några personer, berättar han för TT.
— Sedan dess har det rullat på. Vi har stått här varje dag sedan kriget startade.
Det gula trähuset omgärdas av ett avskräckande högt stängsel. Det aktivisterna utanför framförallt protesterar mot är anfallskriget mot Ukraina. Men även konsulatets själva existens har den senaste tiden blivit allt mer omdebatterad, inte minst på det finländska fastlandet.
Kräver stängning
Konsulatet inrättades 1940 av dåvarande Sovjetunionen. Syftet var att övervaka demilitariseringen av Åland, en självstyrande del av Finland, efter vinterkriget.
Men den 4 april i år, samma dag som Finlands Natoansökan godkändes, lanserades ett finländskt så kallat medborgarinitiativ för att stänga konsulatet. Får ett sådant initiativ 50 000 underskrifter inom sex månader kan det leda till att det förs till riksdagen för vidare behandling.
I juli hade 34 000 personer undertecknat uppropet.
Sia Spiliopoulou Åkermark, direktör för Ålands fredsinstitut och professor i juridik vid Åbo akademi, säger dock att initiativet inte kan leda till en stängning av konsulatet.
— Ett medborgarinitiativ kan bara initieras i frågor som rör riksdagens lagstiftning, men det här rör frågor kring internationella avtal. Det faller inte inom riksdagens behörighet, säger hon.
Ålands status
Det ryska konsulatet är långt ifrån det enda åländska ämne som diskuteras i Finland. Örikets status som demilitariserad zon, vilket innebär att varken militär personal, fartyg eller fordon får vistas här, har återigen hamnat i fokus.
Demilitariseringen sträcker sig tillbaka till freden efter Krimkriget 1856, som förbjöd ryssarna att befästa öarna. 1921, kort efter att Finland blivit självständigt från Ryssland, upprättades en internationell konvention som bekräftade statusen och 1940 ingick Finland ett separat avtal med Sovjetunionen om demilitariseringen.
"Fredens öar", som ögruppen kallas, har ett militärstrategiskt viktigt läge i Östersjön. Inför det finländska riksdagsvalet i våras uppgav nästan hälften av kandidaterna att de ville slopa demilitariseringen, enligt Yle:s valkompass. Samma åsikt har 58 procent av finländarna, enligt en undersökning som genomfördes i juni, enligt Hufvudstadsbladet.
Landets utrikesdepartementet har inlett en utredning kring Ålands status och väntas lämna ett utlåtande senare i augusti.
Låg kunskapsnivå?
Fredsinstitutet hade gärna sett en utredning redan under Natoprocessen, enligt Sia Spiliopoulou Åkermark.
— Vi såg att det fanns oerhört många missuppfattningar och en låg kunskapsnivå, inte bara bland allmänheten utan även bland riksdagskandidater, politiker och tjänstemän.
Sia Spiliopoulou Åkermark påpekar att Finland inte heller ensidigt kan ändra demilitariseringsavtalet med Ryssland.
— För en sådan ändring krävs att omständigheterna väsentligt har förändrats och då specifikt med avseende på just det aktuella avtalet, eller att den andra parten har brutit mot avtalet, säger hon.
— Och diskussionen om Ålands ställning är cyklisk. Även vid Kalla krigets slut fanns ifrågasättanden kring statusen så det är inte så överraskande att frågan kommer upp vid säkerhetspolitiska omvälvningar.
"Tolererar inte"
Framför konsulatet i Mariehamn börjar demonstranterna skingras. De avslutade protesten med att sjunga sista satsen ur Beethovens nionde symfoni, "Hymn till glädjen", som sedan 1972 också är EU:s officiella hymn.
En som trotsat regnet är Clayton Winchester, som för en tid sedan flyttat till Åland från Tyskland.
— I Ukraina sker så många krigsbrott att man inte ens hinner räkna. Därför känns det viktigt att vi är här och att de som arbetar på konsulatet ser att vi inte tolererar det, säger han.
Mosse Wallén bor ett stenkast från konsulatet. I förrådet har han en hel samling protestplakat, vissa av dem målade av barnbarnen.
— Ingen trodde väl att vi 2022 skulle uppleva ett krig i Europa. Vi trodde väl alla att mänskligheten, och de ryska beslutsfattarna, hade kommit längre än så. Det är vidrigt.
