Stigande temperaturer fanns inte i åtanke i planeringen när världens miljonstäder växte fram. Många av dem riskerar nu att förvandlas till ugnar – och det är den mest utsatta delen av befolkningen som drabbas hårdast, varnar Eleni Myrivili, värmechef vid FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor.
— Städer i dag är värmefällor och byggda för andra typer av temperaturer, för ett annat klimat. Vi behöver förstå och helt ändra vårt perspektiv på hur vi rustar upp och utvecklar nya områden, säger hon till AFP.
Skugga avgörande
I Greklands huvudstad Aten har FN arbetat med att kategorisera extremvärmen. Olika nivåer av värmeböljor ska utlösa olika typer av riktlinjer och åtgärder från politiskt håll.
— Vi har även skapat värmekampanjer, så att människor förstår hur farlig värmen kan vara för deras hälsa och vad de borde göra under värmeböljor, säger Eleni Myrivili.
Ett annat drag är att säkerställa att befolkningarna har tillgång till svalkande skugga, särskilt i anslutning till tåg- och busstationer, berättar hon. Där är det viktigt att byggnaderna som skapar skuggorna har särskilda egenskaper som gör att de inte absorberar värmen när människor står precis under dem.
Världen måste anpassa sig till ett helt annorlunda klimat redan under de närmsta årtiondena, påpekar Eleni Myrivili.
— Vi måste prioritera skugga, vind och vatten, och, såklart, natur.
Även svenska städer rustar för ett varmare klimat. I Stockholm ligger fokus bland annat på att plantera fler gatuträd, berättar Malinda Flodman på Trafikkontoret i Stockholms stad.
— Man tittar på hur mycket krontäckning man har. Ju större kronor desto större skugga. Det är bra både för att få ned temperaturen under värmeböljor lokalt på gatan, men också för insekter och djur, säger hon.
Luftkonditionering?
För att världen ska lyckas hänga med i förändringarna krävs att fler yrkesgrupper såsom landskapsarkitekter, ekologer och skogsbrukare är med och bidrar med sin kunskap, enligt Myrivili.
Hon lyfter vatten som ett särskilt avgörande element – som antingen kan hjälpa eller stjälpa. Ett exempel är luftkonditionering, vilket kan vara livsavgörande för de mest utsatta, men måste användas med stor försiktighet.
— Vi kan inte luftkonditionera oss ur det här eländet som vi har skapat, eftersom luftkonditionering är ett väldigt själviskt sätt att hantera extrem värme, säger Myrivili.
— Du kyler ned ditt eget lilla utrymme, samtidigt som du blåser ut mer varm luft i de offentliga utrymmena.
Bilden delas av Izabella Rosengren, biolog och vetenskapsjournalist, som har rest runt över hela världen och undersökt hur olika länder och kulturer förhåller sig till extremvärmen.
— Luftkonditionering är en kortsiktig lösning eftersom den drar energi som i sin tur ofta inte är förnybar. Då bidrar man egentligen till den förstärkta växthuseffekten i stället för att stävja den, säger hon.
Länder som har levt med ett varmt klimat länge är bättre på att hantera ökade temperaturer, framhåller hon.
— Det finns extrema fall som mitt i Australien där det är jättevarmt och man har byggt städer inne i bergen. I Nordafrika har man haft kulturer som har bott under jord eller bygger husen delvis nere i marken för att det är svalare där, säger Izabella Rosengren och fortsätter:
— Och varför inte? Det är egentligen så man ska göra, titta på de som har upplevt det här innan.
Nationella åtgärder krävs
Hon lyfter Italien och Mellanöstern som ytterligare exempel där man tidigare byggde bostäder på speciella sätt: med lera i stället för betong som material, ett stort träd på gården som alla rum ledde till och särskilda vindfångare som ledde in kall vind uppifrån.
— I dag har vi helt gått ifrån det med den snabba lösningen att vi kan luftkonditionera allt. Nu har vi byggt allt med glas, vilket gör att vi bygger ett växthus som vi måste spendera enorma mängder energi på, för att hålla byggnaderna vid en temperatur som är beboelig, säger Izabella Rosengren.
En av städerna hon har besökt som journalist är just Aten. Där träffade hon bland annat Eleni Myrivili som då var anställd som värmechef, den första någonsin i en europeisk huvudstad.
— Det är en person som har i uppgift att ta fram åtgärder som ska sänka temperaturen i en stad. De föreslagna åtgärderna är inte så populära eftersom de försvårar genom att förbjuda biltrafik och liknande, berättar Izabella Rosengren.
Lokala åtgärder kan fungera på mikroklimatet - men för att sänka den globala temperaturen räcker det inte med att på stadsnivå plantera många träd och köra mindre bil, påpekar hon.
— Om man ska sänka medeltemperaturen globalt så krävs det betydligt större grejer. Då krävs det också nationella värmechefer.
