När Wagnergruppen härom veckan meddelade att den skulle lämna Mali så klev den så kallade Afrikakåren ut och försäkrade: Rysslands närvaro där kommer att bestå.
Styrkor från på pappret privata Wagner har under lång tid gått ryska ärenden på den afrikanska kontinenten. Sedan den omvälvande sommaren 2023 – där gruppens ledare Jevgenij Prigozjin startade ett kortlivat uppror och senare dog i en mystisk flygkrasch – har dess uppdrag steg för steg tagits över av styrkor i officiell uniform.
”Den som vågar vinner”, lyder Afrikakårens motto. Dess soldater har redan visat upp sig i Burkina Faso och Niger, där de stödjer sittande juntor som knyter starkare officiella band till Vladimir Putins styre i Moskva.
Från kust till kust
Enligt kårens egna uppgifter har omkring hälften av dess soldater tidigare ingått i Wagnerstyrkorna. Enligt Reuters, som hänvisar till uppgifter från ryska legosoldater, kan det vara upp emot 80 procent.
Afrikakåren avlöser Wagner i länderna i ”kuppbältet”, en rad av notoriskt instabila länder som sträcker sig från kust till kust genom södra Sahara.
I länder som Centralafrikanska republiken, Mali, Niger och Burkina Faso styr militärjuntor som har tagit makten med våld och sedan fått rysk hjälp att behålla den. I krigshärjade länder som Libyen och Sudan har ryska styrkor lagt sin vikt bakom en av de stridande parterna.
Wagnersoldater har varit med och försökt bekämpa jihadistiska uppror som har kokat i regionen under lång tid, men de har lidit flera bakslag på den fronten. De har också slagit vakt om Rysslands ekonomiska intressen, ofta i form av dyrbara gruvor, och åtföljts av ett omfattande propagandamaskineri där Ryssland framställs som en mer välmenande partner i ljuset av tillkortakommanden från tidigare kolonialmakter som Frankrike.
De ryska soldaterna, som i flera länder har benämnts endast som privata militärinstruktörer, har också följts av vittnesmål om utomrättsliga avrättningar, försvinnanden och massakrer.
Nybildad allians
När det stod klart att Wagner skulle ersättas av Afrikakåren i Mali fick Kremls talesperson Dmitrij Peskov en fråga om vad det innebär för Rysslands närvaro i Afrika. Den ska växa och samarbeten ska fördjupas, svarade han.
— Detta har också att göra med, och sträcker sig till, så känsliga områden som försvar och säkerhet, sade Peskov.
Burkina Faso, Mali och Niger lämnade tidigare i år den västafrikanska gemenskapen Ecowas, som de beskrev som ett stort hot. De fokuserar i stället på en egen allians eller konfederation, där de har delat ut gemensamma pass och avser att bilda en gemensam militärmakt. I det fick de formellt stöd av Ryssland vid ett möte i Moskva i april.
— Ryssland är inte bara vår partner, utan också en permanent allierad som vi kan lita på, sade Malis utrikesminister Abdoulaye Diop vid en pressträff med sina kollegor då, enligt ryska statsmedier.
Vladimir Putin har skakat hand på militär samverkan med ledare i bland annat Ekvatorialguinea, Guinea och Guinea-Bissau i närtid.
Det ryska intresset tros framöver kunna riktas mot Tchad, som stort grannland till flera av de ryskallierade Sahelstaterna. Kamerun och Togo nämns också som tänkbara intressen i en strävan efter tillgång till Atlantkusten.
Blinkning: Vi är här
När anonyma ryskspråkiga soldater utan beteckning dök upp på den ukrainska Krimhalvön 2014 i en av Rysslands tidigt uppmärksammade hybridoperationer gick president Putin ut och förnekade tvärt att några ryska soldater befann sig i området.
Frasen ”De är inte där” blev med tiden ett satiriskt begrepp i sig, ett ryskt nyord, som kom att användas om Kremls fortsatta försök att mörka dess ingripanden i konflikter världen över.
Wagnergruppen klev med tiden ut i offentlighetens ljus. Nu lyder den, och en rad andra nybildade legosoldatsgrupper, under den ryska militären. När Afrikakåren förra året tillkännagav sina första uppdrag i Afrika via sociala medier gav den ett otvetydigt besked: ”Vi. Är. Där.”
.
