På HC Andersens flygplats utanför Odense håller ett 80-tal studenter på att bygga och flyga egna drönare. Det är Syddansk universitets (SDU) sommarkurs som lockar hit internationella studenter.
Odense har blivit ett nav för drönare i Danmark. Ett luftrum på 1 900 kvadratkilometer lockar universitet och företag att göra testflygningar.
— Det är inte många ställen som kan erbjuda det i Europa. Det är viktigt att drönarna kan flyga långt – för oss som universitet, för företag och nu även försvaret, säger professor Ulrik Pagh Schultz Lundquist, chef för SDU:s drönarcenter.
I våras lanserades Forsvarets Dronecenter av Danmarks försvarsminister Troels Lund Poulsen. En satsning på 725 miljoner danska kronor, motsvarande drygt 1 miljard svenska kronor. Budskapet var tydligt – Danmark måste steppa upp. Från och med nästa år ska 100 militärer och civilanställda jobba på centret i Odense, där även värnpliktiga ska utbildas till drönarpiloter.
Hundratusentals i månaden
Brådskan är kännbar, precis som när statsminister Mette Frederiksen uppmanade danskt försvar till upprustning med sitt “köp, köp, köp!”. Anledningen är erfarenheterna från den ukrainska fronten.
När Ryssland anföll Ukraina 2022 fanns ingen egentlig produktion av drönare i Ukraina. Nu behöver mellan 100 000 och 200 000 produceras varje månad. Normalt kan det ta 4–6 år från att ny teknologi utvecklas tills den kommer ut i verkligheten, i Ukraina tar det 2–4 veckor.
Det som nu händer på drönarfronten är ett tekniksprång i klass med introduktionen av kulsprutan under första världskriget.
Ole Kværnø, pensionerad brigadgeneral och chef för Centre for Defense Robotics and Autonomy (CDRA), besöker Ukraina varje månad. Det han ser är en “vanvettigt innovativ och kreativ försvarsindustri”. Det märks även i övriga samhället, där frivilligorganisationer ger nätbaserade drönarkurser och människor tillverkar enkla drönare hemma i garaget med gaffatejp.
Danmark tar notan
Men det räcker inte för att hålla jämna steg med vad som händer på slagfältet. CDRA, som även det är baserat i Odense, får varje månad in rapporter om Ukrainas operativa och taktiska behov och kopplar ihop det med beställningar till försvarsindustrin. Notan tar danska staten, även om det mesta av produktionen sker i Ukraina.
— Dansk försvarsindustri kan inte accelerera tillräckligt snabbt för att kunna leverera på ukrainska behov, därför betalar vi för den produktion som sker i Ukraina, säger Ole Kværnø.
“Den danska modellen”, som upplägget kallas, gör att landet har en unik insyn i drönarutvecklingen i Ukraina. Men lärdomarna går inte att kopiera rakt av. Varje land, krig och tid har sina förutsättningar. Därför samarbetar CDRA även med forskare och näringsliv – där perspektivet är mer långsiktigt.
Även svenskt försvar förändras av drönarutvecklingen i Ukraina. På senare tid har Försvarsmakten i samarbete med bland andra Försvarets Materielverk och Saab presenterat olika projekt. Men bilden som har satts är att svenskt försvar ligger efter och är sen på bollen. Ole Kværnø protesterar dock mot den beskrivningen.
— Vi är alla långsamma, konstaterar han.
— Men några länder med relativt små försvar, som Danmark, Estland och Litauen, har kunnat vara snabbare. Det är tack vare att vi är så små.
”Behövdes samlande kraft”
I slutet av juni invigdes Försvarets UAS-centrum på K3 i Karlsborg. Där finns sedan tidigare mycket kompetens inom obemannade flygande farkoster.
— Det behövdes en samlande kraft. Vi har nu tydligt pekats ut av Försvarsmakten att ansvara för utvecklingen på det här området, så att det inte spretar så mycket, säger Michael Gunnerek, chef för UAS-centret.
Det handlar dock inte om samma storsatsning som i Odense. Men även Gunnerek känner trycket i ryggen, och ser man till de olika system som behöver anskaffas framåt, så handlar det om mångmiljardbelopp.
Hittills har svenska försvaret mest använt drönare för spaning och svenska officerare har främst fått sin erfarenhet från utlandstjänstgöringar i till exempel Afghanistan.
— Nu blir det ett annat syfte, kopplat till det nationella försvaret och en helt annan volym i det här på olika sätt, säger Gunnerek.
Finns risker
För precis som i Danmark ska drönarna in i alla stridskrafter – i luften, på marken och vattnet. Och precis som i Danmark måste ett helt nytt tankesätt in för att bli mer flexibel i den snabba utvecklingen. Det går inte att använda flera år till att köpa in det perfekta vapnet. Inte heller att köpa tusentals drönare som läggs på hyllan i förråd där de snabbt blir obsoleta.
Tillbaka på flygplatsen i Odense ser professor Ulrik Pagh Schultz Lundquist stora möjligheter med drönare, både civilt och militärt. Men det finns också risker. Normalt sett är det bra ju mer autonom en drönare är. Men när det handlar om krig, och ytterst om att döda människor, blir frågan om kontroll och självständighet en annan.
— Det viktiga är att det är en människa som bestämmer över drönarna, säger han.
— Jag vill gärna hjälpa försvaret att arbeta med utvecklingen av drönare, vi vill gärna ha ett tätt samarbete med försvaret.
.jpg)
