Folkets farhåga: Regimen blir kvar.
Många regimkritiska iranier hoppas på en förändring, men det iranska styret har hunnit förbereda sig på detta krig. Fast högste ledaren Ali Khamenei dödats finns en tydlig plan för hur han och andra dödade ledarfigurer ska ersättas i flera led. Militären har också decentraliserats för att fortsätta stå emot påtryckningar även när befälhavare dödas.
Klicka här för att följa oss på GoogleUSA:s president Donald Trump har signalerat att han vill undvika ett utdraget krig som kostar väljarstöd. Utan en beväpnad inhemsk opposition finns risken att kriget avslutas med islamisterna kvar vid makten, redo att återigen kväsa folkets eventuella uppror med våld.
Maduromodellen: Mullorna stannar – men reformeras.
När USA ingrep i Venezuela var det genom att plocka bort president Nicolás Maduro från makten och därefter samarbeta med resterna av hans styre.
I Iran har Trump, efter att Khamenei dödats, öppnat för att samtala med ledarskapet som tillfälligt tagit över rodret efter ayatollan.
När en reporter frågar Trump om han har någon efterträdare i åtanke för ledarskapet i Iran lyfter han utvecklingen i Caracas som eftersträvansvärd:
— Venezuela var otroligt. Vi gjorde attacken och vi behöll regeringen intakt, sade han under en pressträff i veckan.
Det skulle i praktiken innebära att den islamiska republiken, som många iranier vill byta ut, bevaras, men med ett något mer västvänligt och reformistiskt fokus.
Inbördeskrig och kaos.
Om regimen nöts ut utan att en tydlig ersättare kliver fram, hotar ett inre kaos där olika grupperingar slåss om makten.
I Iran finns många olika etniska grupper – förutom perser även minoriteter som azerier, kurder, balucher och lurer.
Vid regimkollaps och amerikanskt uttåg befaras vapen kunna strömma in längs obevakade gränser och göra landet till ett slagfält för lokala miliser och utländska intressen, likt det som hände i grannlandet Irak efter USA:s invasion 2003.
Regimen kollapsar – demokrati införs.
Drömscenariet för folket kräver att de väpnade styrkorna lägger ned sina vapen. Oppositionella kan då enas om en övergångsregering som tar vid fram tills fria val kan hållas.
Analytiker varnar dock för att detta scenario är det minst troliga, skriver The Guardian, och hänvisar till studier om att nya auktoritära ledare ofta tar vid då en diktatur fallit.
