Premiärminister Orbán vägrar envist att ge klartecken till ett akut mångmiljardlån till Ukraina, trots att Ungern slipper att vara med och finansiera det och trots att han sagt ja på ett tidigare toppmöte.
Rent juridiskt har Ungern ändå makt att stoppa pengarna, om man säger nej när själva lånebeslutet formellt ska tas på ett ministermöte.
Situationen sätter fokus på en av EU:s stora svagheter: oförmågan att agera mot ett medlemsland som sätter sig på tvären.
Till domstol?
EU-kommissionen kan inleda särskilda överträdelseprocedurer mot länder som inte gör som EU har beslutat. Men det är en lång process där brev ska skickas fram och tillbaka innan man eventuellt landar i EU:s domstol, som också behöver lång tid på sig för att ta beslut.
En idé som kastats fram för Ukrainalånet vore att göra tvärtom: det vill säga att medvetet kringgå reglerna och förklara lånet som taget och sedan låta Ungern i stället ta EU till domstol.
Konsekvenserna av det riskerar dock att bli svåra när väl domstolen kommit till skott.

Stöd från Slovakien
EU har inga paragrafer som gör att man kan kasta ut ett land ur unionen. Det närmaste man kommer är det så kallade artikel 7-förfarandet, där ett land som bryter mot grundläggande regler och värderingar kan bli av med sin rösträtt.
För att ta ett sådant beslut krävs dock total enighet. Därmed kan Orbán sitta lugnt i båten, så länge han har någon likasinnad vid makten i något annat EU-land. Tidigare backades han upp av Polens gamla regering. Nu är det i stället Slovakien, med flankstöd från Tjeckien och kanske även Italien.
För att ändra reglerna krävs en ändring av EU:s grundfördrag. Det ser nästan samtliga medlemsländer med fasa på, eftersom det kan väcka mängder av andra diskussioner och förlama EU-samarbetet under lång tid.
Nödparagraf
I stället prövas andra vägar. Häromåret infördes nya budgetregler som gör att pengar till EU-länder kan hållas inne om det finns risk och oro för missbruk av EU-medel.
I december drev man även igenom att frysa ryska statstillgångar på obestämd tid, snarare än bara ett halvår i taget, genom att hänvisa till en särskild paragraf om nödläge.
Att låta fler beslut tas av en majoritet snarare än enhällighet är en annan lösning. Men då krävs först enighet för att göra själva ändringen.





