Budapest är kallt och grått. Natalija Savtjenko knäpper sin fodrade regnjacka och stannar till framför en valaffisch. En sträng Volodymyr Zelenskyj i svartvitt blickar ut över gatan, sida vid sida med den ungerske oppositionsledaren Péter Magyar. ”Farliga! Stoppa dem!” står det, följt av en uppmaning att rösta på regeringspartiet Fidesz i valet den 12 april.
— Jag försöker att inte bry mig, säger Natalija Savtjenko.
I Budapest pryder Ukrainas ledare fler stolpar än Ungerns dito. Ukraina har blivit slagträ i Orbáns valkampanj, där Zelenskyj är fienden som ska ta ungrarnas pengar och skicka ungrare att dö på slagfälten i öst.
”Behöver allt”
En halvtimmes promenad bort dricker pastor Márta Bolba ljummet persikote på stödcentret Dévai Fogadó, en samlingsplats för ukrainska flyktingar. Mellan rummen i den ombyggda skofabriken fladdrar kvinnor med ljusa röster. Bakom en dörr får ett äldre par rådgivning, bakom en annan hålls en engelsklektion. En kvinna sorterar donationer som skrubbats rena: gummistövlar till små fötter, sommarklänningar i glada färger.
— De behöver allt, säger Márta Bolba.
Dévai Fogadó får inget stöd från staten. Det är ett led i Orbáns agenda, hävdar hon: att svälta ut de ideella organisationer som synliggör lidandet staten orsakat. På frågan hur de ukrainska flyktingarna tas emot av staten svarar Márta Bolba med att hänvisa till valaffischerna på gatan utanför.
— Fidesz bygger sin makt på hat och främlingsfientlighet. De ukrainare som kommer hit upplever att deras folk avhumaniseras och förödmjukas.
Barnen avgjorde
Natalija Savtjenko kom i mars 2022, en knapp vecka efter den fullskaliga ryska invasionen. Det var hennes andra flykt sedan 2014, när hemstaden Slovjansk i Donetsk intogs av väpnade styrkor med nära band till Ryssland och hon tog sig till Poltava. Då fanns inga barn att ta hänsyn till. Sex år senare fällde de treåriga döttrarna avgörandet.
— En av flickorna var så rädd för höga ljud, säger hon.
Så trycktes livet ned i en ryggsäck. Tvillingarna fick välja varsin leksak att ta med. Den ena valde den ”värsta någonsin”, enligt Natalija Savtjenko: ett medfaret gosedjur som med ett barns logik måste räddas undan kriget.
Den första tiden i Ungern, nära Gyöngyös åtta mil öster om huvudstaden, var svår. Många bybor var färgade av regeringens propaganda, säger hon.
— Det är en väldig skillnad att bo i Budapest mot på landsbygden. Där har de en viss bild av utlänningar... De var inte trevliga alls.
Inget statligt stöd
Hon berättar om den värsta incidenten: när ena dottern nekades vård efter ett fall på lekplatsen.
— Hon var liten då, kanske fyra, och på sjukhuset vägrade de att ens titta på henne. Vi åkte till en annan stad och fick röntga. Axeln var bruten.
I dag är situationen en annan. Livet i Budapest är bra och människorna hjälpsamma. Natalija Savtjenko jobbar dubbla jobb med ukrainska flyktingar och tvillingarna pratar så bra ungerska att de får agera tolk åt mamma i mataffären och hos doktorn.
Hon gör tydlig skillnad mellan det ungerska folket och regeringen. På frågan vilket stöd hon fått av staten kommer svaret snabbt.
— Inget. Jag har fått hjälp av organisationer, men inte av staten.
