Debatt: Okej att skriva om sex i åttonde klass?

Hetaste "sexsnackisen" i veckan har helt klart varit sexuppsatsen på Kastanjeskolan.

Det är alltså en skola i Tomellila vars åttondeklassare för ett par veckor sedan fick i uppgift att skriva en uppsats om sina sexupplevelser.

Många har upprörts över detta men det finns dock några, som menar att uppgiften var bra och viktig och vi bad en av dessa personer, bloggerskan Alice Mae, att dela med sig av sina tankar kring händelsen.

Detta är hennes ord:

Den mest bloggade nyheten i går gällde dagens sexualundervisning och huruvida det var rätt eller fel att ge högstadieeleverna i uppgift att skriva om sex på svenskan.

Moralsverige rasar, men själv tycker jag att det här är något som borde vara bra, som vi borde se positivt på.

Jag tror verkligen inte att det är någon pervo-pedofillärare som kommit på idén, jag tror inte det är för att skada barnen som läraren gav eleverna den här uppgiften. Jag gissar att det är någon fri själ som ville släppa lite på skam och skuldbanden kring sex.

När jag gick i högstadiet uppmanades vi att prata om sex. Det var långt ifrån alla som hade ett aktivt sexliv i den åldern, men ändå uppmanades vi till att prata om det. Med våra lärare. Med varandra. Med skolsyster och med en barnmorska. Och det var ju så klart skitjobbigt.

Jag kommer aldrig glömma min gamla fröken som höll upp en blyertspenna, på en mattelektion, och berättade att en kvinnas vagina har så starka muskler att den kan sluta sig kring något så smalt som en penna, och samtidigt vidga sig när hon föder barn.

Vi hade mattetal som var sammankopplade med statistik gällande sex under temaveckan om sex och samlevnad. Vår bildlärare visade oss erotisk konst, jämförde med porr och försökte få oss att förstå skillnaden.

På svensklektionen hade vi "brevböcker", anteckningsböcker där vi kunde skriva vad vi ville och funderade över, till vår svenskalärare som sedan svarade, med klassisk röd penna, i samma bok. Det var bra för oss som var för blyga för att prata.

Är det så fel att prata med ungdomar om sex? Är det fel att uppmana ungdomar till att själva berätta?

Faktum är att unga tjejer och killar har sex. Faktum är att de ibland har en skev bild av sex. Faktum är att de ibland inte vågar prata om det, inte med någon. Och vet ni varför? För att föräldraidioter inte vill tro att deras barn har sex i den åldern. För att de ger barnen mental smisk på stjärten för att de ens tänker på sex.

På vilket vis är uppgiften Första gången dålig? Jag fattar det inte. Jag tror inte på att helgonförklara alla fjortonåringar och säga att de inte haft sex eller tänker på att ha sex. Jag tror inte det hjälper att föräldrar blir arga och att den här sortens undervisning får negativ uppmärksamhet.

Jag tror inte på att träna trä kondomer över bananer eller gurkor på NO-lektionerna hjälper. Jag tror inte att sprickfärdiga föräldrar som inte törs ta ordet sex i sin mun hjälper sina barn. Förmodligen känner de inte ens sina barn.

En tonåring är något av en främling, och tänker förmodligen på värre saker än sex, som föräldrarna ska vara glada över att de aldrig får veta. I synnerhet om de själva är så pryda att de måste springa till tidningen och vifta med det här som det allra värsta som skulle kunna hända en högstadieelev.

Och jag hoppas, den dagen min dotter blir så stor, att hon kommer känna sig trygg att kunna prata om det med mig, så hon inte bara rusar in i någonting hon kanske kommer att ångra efteråt bara för att det inte fanns någon hon kunde prata med.

Och om, Gud förbjude, hon inte vill prata med mig, så hoppas jag att det finns en lärare i mängden som sticker ut, som säger: "Jo, skriv om det. Det är ok. Det är inte farligt. Det är inte skamligt. Det är inte fel att vilja ha sex. Du kan berätta för mig, jag finns här, och du kan fråga om det är något du undrar över".

/ Alice Mae

Läs mer av Alice i hennes blogg Kill Your Darlings.