Facebook vs sex
GÄSTKRÖNIKA. Emma Hedström om teknikens käppar i hjulet till våra, låt oss säga mer grundläggande, behov.
Emma Hedström är 17 år och är uppvuxen i Göteborg men bor numera i Båstad. Kontrasten till storstaden anser hon vara enorm.
Hennes vänner beskriver henne som lite smågalen och hon har aldrig långt till skrattet.
Vill du också skriva för Sex & Blandat?
Vi tar emot gästkrönikor på filippa.berg@nyheter24.se
Jag beklagade mig över att det var tredje onsdagen i rad som jag låg bänkad framför TV:n likt en klubbad säl. Femte säsongen av Sex and the City stod på tur, som sällskap hade jag lite för slemmig thaikycklinggryta. Jag avundades tjejerna i rutan lite samtidigt som jag råkade doppa håret i jordnötssåsen.
Samtidigt som jag sträcker mig efter fjärrkontrollen för att sänka volymen något (så att mamma inte höjer på ögonbrynet och undra vad jag sysslar med där bakom dörren) när Samantha börjar stöna (vråla) på skärmen så ringer min bästa vän.
Jag överväger ifall jag hinner äta upp den sista kycklingbiten innan ringsignalen ger sig. Jag slänger i mig den, men inser snabbt att det var onödigt gjort.
"Eehm, heeej gumsiligumsan", svarar jag med kycklinggoja i hela munnen.
Jag möttes inte av den ljusa rösten jag förväntade mig utan ett skrik utan dess like.
De närmsta tjugo minuterna fick jag agera hobbypsykolog, när hon förklarade vilket svin hennes pojkvän hade blivit.
Tidigare under dagen hade han bett henne vänta (JA, vänta?) med hennes förspelsprocedur så att han kunde uppdatera sig om vad han missat de senaste 23 och en halv minuterna då han hade varit offline på Facebook.
Så, där stod hon halvnaken i sina nyinköpta svarta spetstrosor och kände sig lite småfet.
Nämnde jag att det var deras 1-årsdag? Inte, nej okej, men det var det.
Plötsligt kändes allt fel och tårarna började rinna tyst. Hon spottade på hans golv och slog honom med ett mesigt slag nedanför axeln som träffade nerven (yes, det måste ha gjort lite ont i alla fall). Sedan vände hon på klacken och marscherade ut ifrån ett rum som hon aldrig skulle återvända till (eller?).
När vi har pratat i tjugotre minuter inser jag att jag inte har sagt något annat än "nee", "ojj", "shit", "svin", "gumman" och "åhh"... så det var dags för mig att visa att jag minsann är hennes perfekta partner in crime, genom att säga något passande.
Optimistiskt pruttar jag fram något i stil med:
"Ja, men det kan ju vara lite sexigt med Facebook."
Sexigt, va, nej. I samma sekund som jag hörde orden slinka ut sådär äckligt och fel ångrade jag mig och tänkte snabbt att jag får helt enkelt säga någonting strålande som kompenserar upp mitt lilla misstag.
"Jag menar, det känns ju sexigare med Facebook än med Wordfeud till exempel"
Vad får jag allt ifrån? Håll käften nu.
För att inte säga något ännu mer brutalt för hennes sorgsna öron stoppade jag gårdagens svettstrumpa i munnen och inväntade hennes svar.
Jag hade inte behövt ta till denna åtgärd, eftersom hon la på.
Efter tre (tjugo) gullegull sms förlät hon mig och vi hade ett mer vettigt samtal.
Summan av kardemumman. Vad säger ni? Ska vi inte skita i Facebook och Iphonebajs och ha tid till att köpa intimtvål och raka benen och i min väns fall, ha sex igen? Eller inte...
