Krönika: Min kärlek till musiken

Jag vill börja med att egoboosta mig själv och erkänna att det finns inga andra anledningar till att jag håller på med det här än att jag älskar när folk dansar, svetten rinner och musiken trycks ut från högtalarna. Och jag står i centrum, i det centrum där alla dj´s vill vara. Älskar att känna mig åtråvärd av publiken och veta att alla på stället bara väntar på nästa låt som ska pumpa ut. 

Jo okej jag älskar musiken mer än något annat, men hur sjukt smickrande är det inte när människor kommer fram och talar om hur grym jag är, ger komplimanger och egoboostar mig så till det yttersta.

Jag tror att de flesta dj´s tycker att det är en aning frustrerande när folk kommer fram och ska önska låtar. I de flesta fall så har man inte ens låtarna med sig som de vill höra, eller så har man inte ens kommit i närheten av att ha spelat den typen av genre under kvällen. Personligen så försöker jag alltid le försiktigt och haspla ur mig lite trött:

– Nej tyvärr har jag inte med mig den låten idag.

Och nämner inte att man aldrig i hela sitt liv i skulle ha den låten hemma. Inte ens på en Absolute Music-skiva gömd i någon låda i den södergarderob som knappt går att stänga och att man helst bara vill säga:

- Uh! Nej verkligen inte!

Senast jag spelade insåg jag efteråt att jag har fyra olika sorters groupies.

Nils 22 år kommer fram och säger att han är så lycklig över att äntligen ha hittat grym musik ute på ett bra ställe i Stockholm:

- Jag har letat i så många år efter just det här! Säger han kanske.

Japp då undrar jag hur länge du har letat Nils, 22 år. Han dansar och vill prata med mig hela tiden men tyvärr har jag inte tid med det. Ändå, inte kan jag ogilla lilla Nils, min enda söta lilla Nils, inte kan man bli arg på honom.

Kort äldre man ramlar in i båset, står och skruvar på sig och håller en stor starköl i handen:

Jag tittar lite undrande på honom som om jag kunde hjälpa till med något.

- Jag vill höra den där, den där, den där. Vad heter den, den där? Säger han förmodligen till sist.

Och jag bara tänker att men snälla människa om du nu vill önska en låt måste du väl ändå veta vilken du vill höra?

- Men du vet vilken det är. Den där, den där. Du vet, den där! Fortsätter han i en evighet.

– Nej jag vet inte vilken det är. Får jag lov att svara för tredje gången.

Sen fortsätter han att stirra resten av kvällen från ena hörnet av lokalen.

Jag älskar killar men självklart tycker jag som så många andra att det är nice när någon av samma kön flirtar med en. Visst är det smickrande, men jag tycker inte om när folk hemlighetsfullt dyker upp vid båset med ett creapy leende.

- Vad har du för andra intressen förutom musik? Blev frågan senast det hände och jag kunde i stunden inte komma på något annat jag faktiskt gillar. Det enda jag kunde tänka på var att hon stirrade på mig och luktade ofantliga mängder mat, precis när jag var på väg att mixa in en låt.

- Nja jag vet inte! Jag gillar skärgården. Svarade jag med ett stänk av rädsla i rösten.

- Gillar du inget annat? Fortsatte hon.

- Nej tyvärr! Svarade jag och kände en svag doft av koriander i luften.

Senare när jag är på väg till baren för att hämta en drink, dyker hon upp bredvid mig och stirrar så där läskigt igen.

- Hej! Får man gratis öl när man spelar? Frågar hon.

- Nej absolut inte, hur kan du tro det! Blir mitt svar och jag tar samtidigt ett stag åt sidan men hon följer envist efter.

- Så man får alltså ingen gratis alkohol när man spelar? Maler hon vidare och jag svarar snabbt innan jag springer tillbaka till mitt trygga bås att "nej, jag tror inte det!".

När man är snart ska fylla 30 år så börjar man extra mycket att tänka på mogna grejer. Man går och lägger sig tidigt, går absolut inte ut i början av veckan, bokar in middagar minst en månad i förväg och man planerar till och med när man ska gå på Riche för ett enkelt glas vin. Framförallt tänker man på ålder, så där jättemycket att man nästan blir töntigt fixerad vid unga män att det är löjligt. Japp, jag är en sådan.

För ett tag sen träffade jag en sådan där ung kille som har hela livet framför sig och tycker att allt är så jävla kul hela tiden. Allt jag säger och gör är så där häftigt satt man bara dör.

Han dök upp vid båset och hängde ett tag, sedan sa han att han var tvungen att dra med sina polare, eftersom han var pank och puben runt hörnet lite billigare. Han borrade in sina stora rådjursögon i mina och betonade "inga pengar".

Ja, jag sov själv den natten.

Jag är så lycklig över att det finns folk som uppskattar mig där jag står och omsorgsfullt väljer ut fantastisk musik. Svetten, klubben, alkoholen, trängseln, skratten, tårarna, hånglet - jag älskar det. Och jag vill att kvinnan, pojken, mannen och den unga killen ska finnas där, i alla fall i närheten av mig.

I min ofantligt egocentriska karisma ger jag er min kärlek till musiken och så länge jag orkar ska jag fortsätta med det.

Och kärleken är musik och jag.

/ Lina Wallfält

Lina förfestar gärna till The Knife