Alabama: En tjej som bajsar

Jag vaknar på morgonen. Drar mig för länge, somnar oftast om en stund. Går motvilligt upp ur sängen, släpper in katterna, sätter på kaffet, kissar. Fäller upp locket på datorn och låter även den vakna till liv medan jag dricker vatten och häller upp mitt nybryggda kaffe i den största mugg jag kan hitta.

Stoppar en snus under läppen då jag slutat röka men fortfarande vill ha mitt nikotin, dricker en klunk och bränner tungan men det är det värt för så sugen är jag på morgonen.

Sätter mig vid köksbordet och börjar dagen. Kollar mail, Facebook och läser bloggar. Har till och med börjat läsa lite nyheter. Börjar jobba, skriva lite, leta lite, kika runt.

Här, vid precis den tidpunkten, då jag vill sätta igång ordentligt med vad jag nu tänkt göra blir jag dock alltid störd. Varje morgon, utan undantag.

Magen kurrar lite. Kaffet och snusen har gjort sitt. Och just i dag, är det inte ett problem eftersom jag befinner mig på hemmaplan och i min lägenhet är jag ensam.

Så jag tar med mig datorn in på toaletten och kan på ett mycket avslappnat vis - kanske för avslappnat enligt vissa - jobba vidare. Inga konstigheter.

Vem har inte skrivit en krönika och bajsat samtidigt liksom?

Det visar sig emellertid snabbt att mina fingrar och min hjärna jobbar mycket snabbare än min mage. Krönikan är färdig långt innan jag är det, så att säga. Och förklaringen är att jag har hållit mig i en vecka. Eller, jag har ju inte gjort det, men nästan.

Jag har i alla fall inte gått på toaletten när jag har känt för det.

Jag är kär. Som om det inte räckte för att få min kropp att balla ur på alla möjliga vis. Min mage har stundtals stått rätt ut och då har det inte bara varit fjärilar som trängts där inne. Oh, no.

Så, jag har i stället för att göra mina behov när jag har behövt, passat på när jag har haft tillfälle. Typ, "Jaha, behöver vi handla? Ja, men gör det du då så kan jag eh, vahetteree, diska under tiden!"

Vet ni hur stressigt det är att hinna både diska och ja, ni vet vad, när personen i fråga bor bara en minut ifrån affären?! Jättestressigt, kan jag meddela.

En kompis berättade att hon brukar be sin kille gå ut med soporna, eller ta en sväng runt huset, när hon vill vara lite ifred. Men alltså, gå ut med soporna? Ska han kuta till tippen då eller? Här i mitt hus kastar man soporna på under två sekunder.

Jag brukar inte tönta mig med den här typen av problem speciellt länge. Det går ganska snabbt för mig att känna mig bekväm nog att i alla fall säga "höj musiken, jag går på toa", även om jag gärna stänger dörren ordentligt om mig och trots att jag kanske väljer ett tillfälle då jag vet att han inte ska in på toaletten direkt efter att jag har varit där.

Och nu, har jag ju skrivit det här, som han förmodligen kommer att läsa. Så det hela är ur världen i och med det. Han får liksom veta nu att jag är en tjej som bajsar, och inte en sån där som kan äta och äta och äta och sen bara typ "duscha" så är allt bra igen.

Den här texten har ingen poäng. Den är rent av ganska meningslös. Jag tyckte mest att det var rätt kul att verkligen erkänna att allt det här har skrivits i Årsta, i min lägenhet, på min toalett.

Jag är en tjej som bajsar. Så det så.

/ Alabama