Brandtalen som visade vad årets VM betytt

Marta, en av tidernas främsta spelare, med tårar i ögonen inför det som skulle bli Brasiliens sista match i Martas sjätte och sista VM:

— Vet du vad som är coolt? När jag började spela fotboll så hade jag ingen idol, ingen kvinnlig idol, för ni visade inga dammatcher. Hur skulle jag kunna se andra spelare då? Hur skulle jag kunna förstå att jag kunde ta mig till landslaget och bli någon att se upp till? I dag stoppar människor oss på gatan. Det är föräldrar som stannar oss och säger "min dotter älskar dig, hon vill bli precis som du". Och det handlar inte bara om Marta, det gäller många andra (kvinnliga) idrottare också.

— Jag blir väldigt lycklig av att se allt det här nu eftersom för 20 år sedan, 2003, var det ingen som kände till Marta. Då gjorde jag mitt första VM. 20 år senare har vi blivit en referenspunkt för kvinnor över hela världen.

Jennifer Hermoso, Spanien, inför en fullpackad presskonferenssal dagen före semifinalen mot Sverige:

— När jag var på väg in hit till presskonferensrummet sade jag att jag inte hade trott att det skulle vara så många här. Det var inte många år sedan som det bara var fem–tio journalister som ställde frågor till oss och bara 300 på läktaren. Jag är så stolt över att vara en del av det här, och allting som damfotbollen har gått igenom. Och tacksam för alla de som har varit med och lagt grunden till att vi kan njuta av det här. Jag hoppas att vi kan inspirera nästa generation spelare så att de kan njuta ännu mer. Och ha ännu mer välfyllda presskonferenser och arenor.

Ellie Carpenter, Australien:

— När jag växte upp spelade jag med ett pojklag, det fanns inget flicklag som jag kunde spela med. Jag gick och såg ”Matildas” spela när jag var tolv år och jag tror att det var 300 personer på läktarna. Det räckte för att jag skulle vilja spela för Australien, jag drömde ändå om att få vara på den planen med tjejerna. Men om jag hade varit tolv år i dag, och gått på Stadium Australia (i Sydney) eller Suncorp Stadium (i Brisbane) och sett fullsatta läktare … det måste vara så fantastiskt för både unga flickor och pojkar att se det. Att vi har kommit så här långt, det går nästan inte att förstå.

— Jag är så stolt över att vara en del av den här generationen, att det som vi har gjort har förändrat damidrotten i Australien. Vårt uppdrag under det här VM:et var att inspirera nästa generation och att höra hur många människor som har följt våra matcher, som har kommit till våra matcher och att man har visat matcherna på allmänna platser runtom i landet, det är helt otroligt.

Magdalena Eriksson, Sverige, om att de mindre nationerna blivit så mycket bättre:

— Det är helt fantastiskt. Det är det som har varit så otroligt kul att följa i den här turneringen, som supporter, som jag har varit. Jag känner att jag både är fan och deltagare i den här turneringen. Det är otroligt häftigt att se de här yngre nationerna, som man nu kan kalla det, som inte har haft damlandslag så länge, vilken otrolig utveckling de har gjort under de senaste åren. Det lovar gott för damfotbollen.

Sam Kerr, Australien:

— För oss har det här varit de mest fantastiska fyra veckorna i våra karriärer. Det handlar inte bara om vad som har hänt på planen, även det utanför har varit en helt fantastisk upplevelse. När vi gick in det här VM:et hade vi aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här, hur landet har slutit upp bakom oss och hur vi har spelat. Det har varit en fantastisk resa att vara en del av. Det är knappt att man kan förstå vad som har hänt de här veckorna. Men om tio–femton år kommer vi att se tillbaka på det här som de mest fantastiska fyra veckorna i våra liv.

Ali Riley, Nya Zeelands lagkapten, efter att värdnationen slagits ut trots en skrällseger mot Norge i premiären:

— Jag känner verkligen att vi har inspirerat vårt land. Jag hoppas att unga flickor runtom i Nya Zeeland och världen över kommer att börja med idrott nu, och att de känner att de kan uppnå vad de än väljer att satsa på och att de vågar drömma större. Jag hoppas att det här kommer att öppna många dörrar och möjligheter för unga flickor. Vi ville inspirera, ville hedra den generationen av spelare som kom före oss och precis det gjorde det här laget. Jag är så stolt över dem.

Alex Morgan, USA:

— Det är fantastiskt att se hur sporten växer. Jag tror att en stor del av det handlar om att nationsförbunden stöttar sina damlag mer, och det sätter också ljuset på de förbund som inte gör det. Vi har också sett att damligorna världen över har blivit mer ekonomiskt stabila. Det gör att fler kan vara fotbollsspelare på heltid. Med det var bara en tidsfråga innan sporten skulle ta sig dit den är i dag.

Desiree Ellis, Sydafrikas förbundskapten som var med och grundade nationens damlandslag 1993, och som nu ledde laget till en historisk åttondelsfinal trots ekonomiska svårigheter:

— Till alla sponsorer: Jag förstår inte hur ni kan ignorera något som är så speciellt som det här. Jag förstår inte hur ni kan låta bli att hjälpa oss att klättra ännu högre på stegen, att ni inte hjälper oss att bli ännu bättre. Vi har fortfarande spelare som jobbar heltid och sedan går och tränar på kvällen. Det är oacceptabelt. Företagen måste börja lägga märke till oss och ge oss uppmärksamhet. Annars kommer vi tillbaka om fyra år och tvingas gå igenom samma sak ... vi kunde ha nått ännu längre.

Peter Gerhardsson, Sveriges förbundskapten:

— Jag såg inte en match på damsidan tidigare, jag såg bara när det var finaler eller bronsmatcher. Jag såg inga ligamatcher eller någonting, jag var helt fokuserad på herrsidan. Men sedan jag kom in 2017 så tycker jag att det har hänt enormt.

— Man lever så oerhört tajt i sin VM-bubbla, vilket är underbart. Men ibland skulle man vilja zooma ut och titta på matcherna utifrån ett mer känslomässigt perspektiv i stället för ett arbetsperspektiv. Vad jag förstår så är det galet, inte bara i Sverige utan i hela världen när det gäller damfotbollen. Det här är bara början. Men de här åren sedan 2017 har det hänt jättemycket, både kvalitetsmässigt och att det är många som nu säger ”det här är ju fantastiskt roligt att titta på”. Och då blir det en bra produkt också.

Tony Gustavsson, Australiens förbundskapten, inför bronsmatchen mot Sverige, på frågan om hur framtiden ser ut för damfotbollen:

— Det är lätt att säga saker när rampljuset är riktat mot oss. Men vad gör vi om en vecka, om tio dagar? När (anfallsstjärnan) Sam är tillbaka i Chelsea och sliter med sina intervallpass och försöker bli redo för nästa match, när ingen ser det hårda arbete som hon lägger ner. Vad gör vi då för att det här ska fortsätta framåt, vad gör vi för att trycka på så att de här investeringarna blir av? Vad gör ni (journalister) om en månad, ett halvår eller ett år för att se till att rampljuset fortsätter att vara på damfotbollen? Till alla där ute som har stöttat det här laget under VM-resan vill jag säga: Stanna. För om ni gör det så tror jag att vi har en ljus framtid både i Sverige och Australien och i andra länder som gör de satsningar som krävs.