Superligadomen som kan förändra hela idrotten

I mitten av december i fjol jublades det i fotbollens högkvarter i Schweiz. I Fifas och Uefas rättsliga tvist med storklubbarna som våren 2021 ville skapa en utbrytarliga ställde sig en generaladvokat på förbundens sida.

Generaladvokat Athanasios Rantos utlåtande är inte rättsligt bindande för EU-domstolen, men hans slutsats var tydlig:

Det är fritt fram för klubbarna att skapa European Super League, men klubbarna kan inte delta i tävlingar organiserade av Fifa (Internationella fotbollsförbundet) eller Uefa (Europeiska fotbollsförbundet) utan att dessa organisationer godkänner det.

"Leda till större konsekvenser"

— Det som har fått mest uppmärksamhet är att han med sitt utlåtande skulle ge Uefa rätten att bibehålla status quo, men det som Rantos påstår skulle kunna leda till större konsekvenser än så, säger Stephen Weatherill, professor emeritus i EU-rätt vid universitetet i Oxford, till TT.

På torsdag kommer EU-domstolen med sin dom. Real Madrid och Barcelona är i nuläget de enda klubbarna som är kvar i projektet, som ursprungligen bestod av tolv europeiska storklubbar.

I grunden handlar rättstvisten om huruvida Fifa och Uefa har missbrukat sin dominerande ställning och om förbundens agerande strider mot EU:s konkurrenslagstiftning.

Förbunden har monopol på att godkänna och arrangera professionella fotbollstävlingar i Europa och det systemet är helt i sin ordning, anser generaladvokaten. Detta eftersom systemet bland annat är nödvändigt för att säkerställa Uefas "legitima mål" som exempelvis öppna tävlingar och finansiell solidaritet.

— Problemet är att det finns intressekonflikter här. Uefa ska både övervaka och se till att tävlingarna går till på rätt sätt, men har samtidigt enorma kommersiella intressen och vill skydda detta, säger Stephen Weatherill.

"Vag och tvetydig"

Oxfordprofessorn anser att generaladvokatens argumentation inte håller. En stor del vilar på att det finns en specifik europeisk idrottsmodell och att den ska värnas. Den påstådda modellen grundar sig på en pyramidstruktur – amatöridrott i botten och professionell idrott i toppen. Tävlingarna ska vara öppna med upp- och nedflyttning – idrottsliga meriter främjas. Den bygger också på en finansiell solidaritet – pengar ska sippra nedåt i pyramiden.

— Han drar dessa bestämda och konkreta slutsatser på en juridisk grund som är väldigt vag och tvetydig. Han påstår att alla detaljer för en europeisk idrottsmodell går att hitta i EU-rätten, men den finns helt enkelt inte i lagtexterna, säger Stephen Weatherill.

Idrotter i Europa har visserligen mer likheter än olikheter sett till hur seriespel och tävlingar arrangeras, men någon enhetlig modell finns inte.

"Högsta formen av lag"

Exempelvis Tour de France och Giro d'Italia – världens två största linjelopp i cykel – ägs och arrangeras av privata företag. Inom basketen existerar förbundets Champions League sida vid sida med Euroleague – en halvstängd liga som ägs av deltagande storklubbar.

Allt detta kan komma att förändras om EU-domstolen i slutändan går på Rantos linje och argumentation, menar Stephen Weatherill.

— Eftersom han påstår att den europeiska idrottsmodellen erkänns av fördraget skulle det innebära att det är på det viset europeisk idrott ska bedrivas. Fördragen kan ju jämföras med grundlagar i EU:s medlemsländer – den högsta formen av lag.