19-åringens övergång från FC Köpenhamn till en av världens största klubbar hamnade i skymundan av alla turer kring Alexander Isaks och Viktor Gyökeres klubbyten. Ändå var Bardghji den kanske största transferbomben i somras.
Och det där med att Barcelona värvade honom för att sätta honom på så kallad tillväxt i klubbens andralag... det är inget annat än ett påhitt.
Bardghji är oförstående till uppgifterna.
— Vem sade att jag skulle spela i B-laget? Det stämmer inte, säger han.
Det räcker att kolla statistiken sedan Barcelona registrerade honom för ligaspel för en knapp månad sedan.
Starter: 58 minuter mot Real Sociedad, 45 minuter mot Valencia.
Inhopp: 22 minuter mot Sevilla, 15 minuter mot Getafe.
”Som en pappa”
— Klubben tror på mig, tränaren tror på mig, lagkamraterna tror på mig. Det är inte så att jag är chockad över att jag får spela, men jag är otroligt glad.
Han tackar tränaren Hansi Flick, 60, för att han så smidigt kommit in i den katalanska storklubben. Bardghji hyllar tyskens ledarskap. Flick håller hårt på disciplinen – men har också en varm famn.
— Han är noga med att man kommer i tid, men han är en fantastisk person. Bra med alla, vet hur man pratar med spelare. Han är som en vän, som en pappa. Det är något jag inte känt innan.
Förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson ville granska Bardghji på nära håll redan under samlingen i juni. Då satte diverse skavanker stopp.
Nu är han är – och frågan är förstås om ”JDT” anser att han kan bidra mot Schweiz och Kosovo. Bekymmerslös och begåvad med ett charmigt snarare än kaxigt självförtroende räcker Bardghji upp handen och meddelar att han är redo.
Redo att bidra direkt
Han har en klar bild över var han passar bäst i landslaget.
— Som ”tia”. Det är min position, den skulle passa mig perfekt. Den positionen gillar jag. Men jag kan spela vad som helst. Mitt mål är att hjälpa landslaget. Vi ska till VM.
Förväntningar?
— Bara att vinna matcher. Det är viktigt nu att vinna efter de första matcherna som inte gick så bra.
Kan du få speltid, tror du?
— Det är upp till tränaren. Jag är redo, jag är i bra form, säger han.
Trots att han är med i landslaget för första gången känner han sig redan hemtam i landslagsmiljön.
— Det är ett skönt gäng, många gamla kompisar jag har spelat med i ungdomslagen. Det är kul att se dem igen.
