Lista: De fem mest korkade OS-grenarna genom tiderna

De olympiska spelen ses ofta som en kakafoni av grenar man aldrig annars ska behöva utsättas för. Och mer ofta än inte rasar segdragna debatter om vilka grenar som överhuvudtaget ska få ta plats i programmet - och vilka som med all rätt borde försvinna.

Men genom historiens gång har ett gäng sporter slunkit med i OS-programmen som inte riktigt hört hemma där. Sporter som knappats kan ses som något annat än en gigantiskt mental hicka - endast det och ett kraftigt intag av droger kan förklara dess påfund.

Cracked listade de fem mest bisarra, udda och fullständigt briljanta sporterna som man en gång i tiden kunnat vinna en OS- medalj i. Och nu ger Nyheter24 er sin analys.

5. Kloak-hinderbanan.

Ett av de Olympiska spelens största bevis på embryotrubbel utspelade sig i Paris år 1900.

Frankrikes huvudstad hade då fått äran att anordna den återupptäckta grekiska traditionen, och på den tiden det begav sig fanns inte samma rigorösa granskning av sporterna som fick vara med. Det rådde lite av en "trial-and-error"-period i debatten.

En sådan var just simningens underliga hinderbana.

För att summera tävlingen skulle alltså utövarna simma från en punkt till en annan, med ett par strategiskt utpositionerade hinder i vägen. Låter kanske inte så skumt men det var det, i ordets rätta bemärkelse.

Racet började med att deltagarna fick klättra upp för en fem meter hög påle och därefter, likt brandmän som fattat eld, glida ner mot vattnet igen. Allt i sin ordning, inga konstigheter, bara rakt upp och rakt ner.

Efter den inledande pärsen begav sig simmarna ut i vattnet på allvar. Efter drygt hundra meter låg nästa besvärlighet framför dem. Ett gäng båtar.

Dessa skulle bordas och därefter springas över för att sedan dyka ner i vattnet igen. Och det var allt.

Hundra meter senare guppade samma struktur av hinder - ett gäng båtar. Men dessa skulle deltagarna simma under. Och det var allt. Dessa tre hinder var hela den så kallade hinderbanan.

Men historien om tidernas femte mest galna sport tar tyvärr inte slut där.

För på den gamla goda tiden fanns det inte bassänger att tala om. Framför allt inte någon som kunde husera denna enorma hinderbana. Därför tvingades de graciösa utövarna av denna sport utföra sina lopp i Seinen-floden i Paris.

En flod som på den tiden var slutmålet för Frankrikes huvudstad och tillika en av Europas största städers kloaksystem.

Med andra ord simmade utövarna runt i parisarnas kroppsavföring och utförde dessa heroiska dåd. Frederick Lane från Australien vann grenen 1900. Vilket, föga förvånande, även var det enda året tävlingen genomfördes.

4. Vertikalt längdhopp.

Året var 1904. "Instant replay" var ett par decennier från sin födelse. Orten var St. Louis i USA och detta olympiska spel skulle bli ihågkommet för idioten som uppfann djupdykning. Alltså, det har ingenting med djuphavsdykning eller simhopp att göra - dessa anspelar åtminstone på att vara logiska idrotter.

Sportens mål var att utföra ett längdhopp, fast vertikalt. Från bassängkanten skulle deltagarna dyka så långt under vattnet som möjligt.

För att återigen slå hem poängen - på den tiden fanns det alltså inga teveapparater som kunde metodiskt bevisa vem som vunnit. Detta blev ett bekymmer för framför allt den franska högadeln som ogärna simmade runt i sin egen skit.

För Nyheter24 är det fortfarande oklart hur de överhuvudtaget fann en vinnare eller om deltagarna kunde dopa sig själva genom tyngder. Men det som står klart är att grenen var borta till OS-jubiléet i Aten. Vilket knappast kan ses som direkt chockerande eller oväntat.

3. Fotbollens vagga.

Till OS i London 1908 hade sporterna börjat utvecklas en aning. Bland annat anordnades den första internationella fotbollsturneringen. En sport som radikalt skulle förändras under historiens gång. Och i modern tid har idrotten helt avsagt sig amatörmässiga aspekter så som att "spela för att det är kul" och på den tiden fanns inga "hur-känns-det-nu-då-Zlatan"-frågor.

Fotbollens första turnering kanske inte var ett radikalt snedsteg eller ens särskilt korkat. Men det är i historiens glasögon man måste blicka tillbaka till 1908.

För att slå hem poängen kan vi berätta att Frankrike ställde upp med två lag. Ett A- och ett B-lag. Lite som att Sverige skulle komma till spel EM 2012 med både svenska landslaget och Norges motsvarighet.

Än mer underligt blev det när Holland besegrade den framtida stormakten Ungern på walkover efter att ungrarna dragit sig ur på grund av - hör och häpna - ekonomiska bekymmer.

Danmark vann över fransmännens A-lag med 17-1! Och som en liten sidnot till matchen gjorde Sophus Nielsen inte mindre än tio mål mot Frankrike.

Värdnationen Storbritannien vann slutligen guldet efter en tät final mot våra kära nordiska grannar med 2-0. Sverige förlorade bronsmatchen mot Holland och vår ende målskytt i turneringen hette Bergström i efternamn.

Mycket har förändrats fram till Erik Hamréns glansdagar.

2. Undervattenssimning i kloakströmmen.

Det är något med fransmännen, Seine-floden och att simma i avföring. De olympiska spelens näst dummaste, alternativt mest genialiska idrott gjorde även den sitt gästspel i Paris år 1900.

För att poängtera, detta är alltså 111 år innan 3D-teve, HD och andra attiraljer till vardagsrummets mysiga värld. På den tiden fanns inte ens laserstrålar för att mäta vem som vann. Målfoton tog drygt en vecka att framkalla. Men ändå tävlade man i att simma 60 meter under vattnet i en av Europas mest strömma kanaler.

Enligt rapporter från den tiden var publikens chans att överhuvudtaget förstå vad som försiggick att vänta i förskräckelse till dess att huvuden poppade upp eller att säkerhetspersonal hoppade ner i vattnet.

Men alla dessa sporter är ingenting i jämförelse med den enväldiga segraren. En idrott som ingen människa i sina sinnens fulla bruk kan ha uppfinnit. Ironiskt då att IOK fattade beslutet om dess medverkan under en kongress i Amsterdam.

1. Synkroniserad simdans - Solo.

Nej, Nyheter24 vidhåller att detta inte är ett skämt. Synkroniserad dans för sig själv. Solo. Helt på egen hand. Solitär pardans synkad till musik fanns, tro det eller ej, med på programmet så sent som 1992 i Barcelona.

Då hade "sporten" varit en föga välbesökt gren under åtta år. Men i anslutning till eller direkt efter just 1992 måste en språkvetare satt sig ner och tittat på grenen. Sedan skickade han sitt resultat på remiss till en filosofisk logiker. Och kort därefter kunde IOK konstatera det uppenbara:

"Detta är för fan ingen sport".