En ohelig landsortsfylla

Om man fick recensera sin egen klubb så skulle fredagens En Ohelig Allians ha fått fem av fem. Men det får man inte, det kallas skryt och anses ofint i de flesta sociala kretsar utanför hiphopscenen.

I fredags var det tredje gången En Ohelig Allians körde klubb på Vardagsrummet och Daniel Glasman, Eleonore Säll, Nina Johansson och jag själv kunde fan inte ha gjort bättre. Om man får säga det själv. Och eftersom man inte får det så låter jag någon annan säga det.

”Ni kunde fan inte ha gjort det bättre” Carlan Snygg.

Att Carlan inte ens var där spelar mindre roll då 1) han låter mig skriva vilka citat jag vill och 2) festen öste ett sådant överpepp att ingen i Stockholm med omnejd kunde ha missat att En Ohelig Allians ännu en gång gjorde staden roligare än vad du trodde att den var.

Den här gången var temat En Ohelig Landsortsfylla och till vår hjälp hade vi Erik ”Lilla Prinsen” Lööf, Niklas ”Ferna” Fernstedt och Oskar Ekman bakom mixerbordet – en dysfunktionell liten grupp som kallar sig Permanent Semester. Och även om de spelade peppad musik var deras bästa leverans bara överkroppar och ömsint male löööv.

Det är något visst med fulltatuerade män som kysser varandra samtidigt som de håller full kontroll på flera hundra studsiga i publiken. Så stämningen var på topp lagom till när tjejerna skulle ta över musiken vid tolvslaget… I sista sekund, för Permanent Semester höll på att svimma av fylla.

Jag vet inte hur de gör det men Nina och Eleonore pendlar mellan Rage against the machine och Backstreet Boys med sådan elegans att självklarhet att ALLA dansar ikapp i eufori. ALLA. Mina creddigaste polare, mina svåraste machovänner, mina striktaste östermalmskompisar, mina bajsnödigaste mediahipsters, ALLA dansade för allt vad deras berusade lekamen höll och den fullpackade lokalen blev snabbt ett hav av allsång och härjig men kärleksfull stämning.

På tal om stämningen; när man gick från ena änden av lokalen till den andra så tog folk på en. Som om de klappade på en. Av kärlek. När sist klappade främlingar på dig av kärlek?

Jag vet att Permanent Semester kickade igång kvällen med bravur, jag vet att Nina och Eleonore piskade igång den ytterligare, jag vet att vodkajärnen från Kanon Vodka, burkölen från Carlsberg och paraden av bjudbubbel från burleskfavoriten Casa Rivas höll stämningen på topp, jag vet att tomteblossen och konfettikanonerna och alla andra leksaker satte en extra knorr på peppen och jag vet att blandningen av folk var optimal. Jag vet bara inte var all den där kärleken kom ifrån. Kanske var det allt det där kombinerat eller så kanske det var första löningshelgen efter ett fattigt januari.

Oavsett vad så var festen en fullkomligt unik bubbla av kul. Och helvete vad jag längtar till nästa Oheliga Allians redan nu.

Så för tydlighetens skull; detta är ingen recension. Men om det hade varit det så hade En Ohelig Allians fått högsta möjliga betyg, fem av fem.

Eller, det är ju för fan vårt eget betygssystem så vi hade nog gett klubben en miljon i betyg.

Så;

Icke-betyg: En miljon.