Släpp sargen och låt det ske
KRÖNIKA. Zeke Tastas om ängsliga stockholmares syn på Berlin.
1. Panorama Bar/Berghain
Am Wriezener Bahnhof, Fredrichshein/Kreuzberg
Panorama på en söndagsnatt. Stora golvet stängt, den hårda tyska sodomitechnon avstängd och världens skönaste klubbkids dansar som om de inte behövde jobba på måndagen. För att de inte behöver det.
2. Dudu
Torstrasse 134, Mitte
Dudu är en liten vietnamesisk restaurang på Torstrasse, i hjärtat av utskällda Mitte. De serverer Kuh auf der Weide från himlen och matiga men fräscha soppor. Den usla servicen kompenseras av att prisnivån är snäll och maten mättande. Så att du orkar med nummer ett på den här listan.
3. Arcotel Velvet Hotel
Oranienburger Strasse 52, Mitte
SoHo House är grymt. Absolut. Eller så tar du i och kör Adlon. Men eftersom du inte kommer att spendera mer än två-tre timmar om dagen på hotellet så tycker jag att du ska checka in på Arcotel istället. Modernt fräscht, hysteriskt tolerant, väldigt prisvärt och mitt i smeten.
För ungefär tio år sedan bad ett stort läskföretag mig analysera och förklara den stockholmska trendkänsligheten.
Min slutsats var rätt nedslående. Vår trendkänslighet bygger på ängslighet, till stor del. Vi är mer rädda för att vara på fel trend för länge än vad vi är måna om att vara på rätt. Detta leder till korta trendcykler då vi prematurt dödar en trend, något paniskt, och lika paniskt rycker upp en gryende trend för att snabbt konceptualisera, paketera och anpassa den. För att sedan döda den och rycka upp en ny.
Och ingenstans är denna ängsliga nervositet så tydlig som i stockholmarnas syn på Berlin.
Jag började åka till Berlin för åtta år sedan, innan jag fattade att det var tufft. Under dessa år har Berlin blivit ett populärt resmål och allt fler svenskar flyttar dit eller åker dit över helgen. Stockholmare åker dit för modemässan Bread & Butter. Mer för att festa än för mode, antar jag.
Och hur visar man tydligast att man har koll? Man dissar. Man dissar med hänvisning till att det är för många turister. Man dissar stadsdelar och letar efter nya. När turisterna hittade till Mitte så flyttades fokus till Kreuzberg och när Kreuzberg blev populärt så flyttade man till Neukölln. Det samma gäller ställen. För åtta år sedan var White Trash Fast Food en skev liten krog med tolerant inställning till, ja, det mesta. När de sedan flyttade till stora lokaler på Schönhauser Allee 6 så hittade turisterna dit och creddpajasarna tappade kärleken. ”Jag såg Persbrandt där. Och min granne. White Trash är dött för mig”. Det samma hände med Berghain, Europas antagligen bästa nattklubb för oss som älskar hård och välspelad techno. Men creddpajsarna läste om det i något missriktat resereportage i Amelia och så tappade de kärleken. Och så där håller det på. Cookies, Tape Club, Bar25, Weekend, Golden Gate, Watergate och Ritter Butzke möter alla samma öde.
Och visst är det trams. Det vet berlinarna. Berlin är en stad tyngd av arbetslöshet, utan stora arbetsgivare eller stora industrier. De lever av turismen och turismen finns på grund av stadens fullkomligt unika tolerans, en tolerans som gör Berlin till Europas mest dynamiska, mest spännande och faktiskt – vänligaste – stad. Den välkomnande men aldrig rövslickande inställningen till turisterna är en central del av stadens överlevnadsinstinkt.
Så kära ni creddpajasar, släpp bajsnödigheten och välj att se Berlin på ett annat sätt nästa gång, även de ställen du har dömt ut. För på White Trash får du en grym chili och ett grymt knull på toan. Om du vill. Och på Berghain kan du gå upp en våning till Panorma och dansa till världens bästa DJs tills måndagsmorgon knackar på dörren.
Berlin är bara Berlin när du slappnar av och låter Berlin vara just Berlin. Så att du kan vara du.
