Linn komponerar sin egen drömfest

I lördags bevittnade jag en brutalt bra konsert av Anthony Gonzales och hans M83. Idag lyssnade jag än mer, om möjligt, på allt mitt favoritband producerat. Bland annat senaste plattan Hurry Up, We're Dreaming där Gonzalez hämtat inspiration från sin barndom och det melankoliska vuxenlivet.

Inspirerad av Gonzales så tänkte jag blanda Carpe Diem, förmågan man hade som barn - att drömma beyond och botet på det melankoliska vuxenlivet. Jag ska komponera ihop min absoluta drömfest. Och eftersom det är min drömfest så ska jag även berättelsen till ära fylla år.

Likt helikopterrånarna landar jag på taket av en fabrik. Ned för en spiraltrappa ringlar jag mig i klackar från Jeffrey Campbell och en specialdesignad klänning från Bea Szenfeldt. Mina klackar tar mig in i en stor fabrikshall där soffor, fåtöljer och små bord är utplacerade bland stora, levande pilträd.

I slutet av salen skymtar jag en stor äng där Göteborgs Symfoniker står uppstaplade och redo att dra igång festen. Tim Burton vinkar från en soffa och jag glider dit och slår mig ned i hans sällskap som består av Johnny Depp, Jónsi, Björk, Lily Cole, Leif GW Persson, Anthony Hegarty och min vän Sandra.

Fram glider Amanda Lepore, som är kvällens shotgirl, tillsammans med David LaChapelle som dansar fram med kameran i högsta hugg. Salen är även fylld med vänner, familj och andra festglada och inspirerande människor.

Lamporna släcks ned och små ljusprickar smattrar upp runt om i trädkronorna. Ett dånande ljud flyger genom rummet när orkestern börjar stämma upp. Hans Zimmer glider ut på ängen och dirigerar orkestern för att sedan dela plats med OutKast, Fleet Foxes, M83, M.I.A, Bon Iver, Kate Bush, The Glitch Mob och många andra i en häpnadsväckande mashup. Kvällens konferencierer är inga mindre än Daft Punk i full space-mundering.

Denna brutala konsert avnjuts med Mojitos, Staropramen, indisk tapas och Snoop Doggs handrullade cigaretter. Folkmassan sluts upp i en hetsig Fireball-shots-tävling och Mickey Rourke ska såklart alltid vinna till Per Morbergs fasa.

Överallt i soffor, gräset och uppe på breda trädgrenar kan man skymta hånglande människor och kärleken och peppen fyller rummet som på ingen annan plats. I ett hörn startar ett gäng skäggiga män en mosh pit som leds av Gallows och i ett annat pågår en brutal dance battle med Jabbawockeez i spetsen. Överallt kan man låta benen dingla i trädens gungor, fylla på sitt glas i den enorma Cava-fontänen och låta sig tatueras.

Om kvällen ens hade ett slut så hade alla hoppat in i Mick Jaggers privatplan och styrt mot vita stränder för att äta en sen brunch och såklart, fortsätta festen där.