Veckans Skönaste Bartender: Michael Weijmar
Det har ingenting med mixologi att göra. Knappt ens sanningen. En gång i veckan utnämner Zeke och Glasman Veckans Skönaste Bartender. Kalla det fan fiction. Denna vecka skriver Zeke om Micke Weijmar i stora baren på Riche.
Riche och Lilla baren är som levande väsen, friskt pulserande med nytt blod, varje timme, varje dag. Vi ska alltid vara alerta, fräscha och på tå – vårt hus är en oas och en tillflyktsort där man alltid kan förvänta sig det där lilla extra.
Det finns många anledningar att älska Riche. OchMicke Weijmar är precis en sådan anledning. Jag vet inte hur han lyckas med konststycket atti princip vara lika mycket på Riche som jag men jag antar att han gillar sittjobb och är ledig så lite som möjligt. Men hey, what’s not to love? Stora barenpå Riche är en barinstitution med fler packade kändisar på sitt samvete, fleråterkommande stammisar och mest konsekvent tempo av alla barer i stan.
OchMicke har spenderat fem år på Riche av sina totalt tolv år som bartender. Så nogälskar han det, även om den cyniska framtoningen är lite av hans signum. Ävenprivat, när man snubblar in i honom på valfritt stureplansställe, finns den därlilla syrliga tonen. Fast vi som ser honom nästa dagligen vet att det bultarett stort hjärta bakom syrligheten, att han vurmar för sina stammisar och attmånga av dem är goda vänner efter många års ljugande ihop från varsin sida avbardisken. Så ett stort hjärta maskerat under en yta av bister skärpa.
Ochjag älskar det så klart.
Hanpåstår själv att hans favoritställen är av mer civiliserad karaktär. Du vet,Riche och Sturehof och Teatergrillen och DeVille och så men jag har bara setthonom på Hell’s Kitchen, Laroy och V. Det ska väl vara den enda grejen som ärlite svajig med honom, att han saknar självinsikt, en sjukdom många andra AIK:are lider av.
