Tete-a-tete med Sven Marquardt
Sven Marquardt vakar till vardags över en av vår samtids mest mytomspunna portar. De leder in till det gamla kraftverk som blivit världskänt under namnet Berghain, som technons och dekadensens heligaste tempel. Utöver detta är han även en hyllad fotograf och just nu aktuell med en serie råa, själkittlande svartvita porträtt som under tre månaders tid kommer ställas ut på Berns Gallery 2.35:1. Vi fick en pratstund med honom över en drink medan han var i Stockholm för vernissagen.
En gång en upprorsgivande symbol för socialism förbjuden på många av Berlins gator. Nu är Sven Marquardt en av Berlins mesta maktmän som 'curator', dörrvakt och pointer, på Berlins Berghain - vad många skulle kalla världens techno-Mecka. Som lovande ung fotograf och konstnär i östra Berlin samt nutida klubbprofil har han blivit en historisk symbol för staden och nu ställer han ut i Berns Gallery 2.35:1 med ett samlat urval av verk från sin 30-åriga karriär.
Källa: NYTimes
Svens tatuerade, döskalleprydda uppenbarelse inger likdeladrespekt och fascination, med en aura av rå äkthet som nog bara går att finna hosnågon som spenderat hela sitt liv djupt involverad i Berlins undergroundscen.Han visar sig dock vara charmig och kul att intervjua och tänker efter nogainnan varje svar. Vi gav honom våra best shots.
Y+M: Berätta lite omutställningen och din inspiration bakom den?
Sven: Jag var var först här i november och tittade påklubben och gjorde en plan för utställningen. Vi bestämde att det skulle varamörka ytor med stora fotografier, lite street-artkänsla och vit text. Bildernakommer från hela min fotokarriär, så de första är från Östtyskland i mitten av80-talet och de senaste är från The Bouncer Project, ett fotoprojekt jag gjordeunder 2012 där jag porträtterade vakterna på Berghain. Berns och Berghain harlänge haft ett tätt och givande samarbete, och med 2.35:1s nya konstinriktingefter renoveringen så kändes allting väldigt passande.
Om en timme är detvernissage, och senare ikväll är det stor fest på galleriet med DJ:s MarcelFengler, Dj Boris och Tama Sumo från Berghain. Har du festat i Stockholm innan?
Nej aldrig, haha. Men ikväll!
Är det du som harvalt kvällens DJs? De brukar ju alla spela på Berghain.
Haha, nej. Menjag känner dem. De är alla mina modeller.
Hemma, går dunågonsin ut någon annanstans än Berghain?
Nej. Sven skrattar igen.
Vad är detkonstigaste någon har gjort i dörren för att du ska släppa in dem?
En gång var den en kille som kom tillbaka och försökte kommain 15 gånger under en kväll iklädd nya outfits varje gång. Det fungerade tillslut, vi var tvungna att ge honom cred för sin kreativitet.
Skulle du släppa inoss? Be honest..
Ja såklart! Har ni varit där?
Nej aldrig. Men nukommer vi ju behöva åka snart. Vi kommer så fort vi får lön!
Ja, men då ses vi i Berlin nästa gång. Jag hoppas det!
(På tal om när vikommer och hälsar på) Vad är ditt sjukaste festminne?
Hmm.. det var en kväll på E-Werk i mitten på 90-talet närjag dansade uppe på en jättestor box som var väldigt högt upp. Jag minns intehur jag kom upp dit, och jag minns inte hur jag kom ner, men ”it was great”.
Hur skiljer sigBerlins partyscen nu från hur det var under 90-talet? Är det bättre eller sämretycker du?
Nu är det så mycket mer internationellt. Berlin har bliviten metropol. 90-talet var verkligen bra. Men det är bra tider nu med. Det ärandra tider, nya tider.
Vad lyssnar du på förmusik, har du nån favorit just nu?
Just nu gillar jag verkligen ensvensk artist, Henrik de la Cour . Dark wave.
Vi har hört att dinbror är DJ- är det någon som nånsin lockat dig?
Absolut inte. Inte min grej. Jag håller mig tillfotograferandet.
Din brorsa då, körhan fortfarande? Är han bra?
Njaaa... Jag gillade hans set förut, i början av 90-talet,men nu tycker jag han spelar för mycket cheesy house och disco. Alldeles förmycket vocals.
För soft och fluffigtför din smak alltså?
Ja, precis. Alldeles för fluffigt.
Tack Sven hoppas du får en vild natt.
I'm sure it will be crazy.
