Det har aldrig varit synd om Tindermännen, Björn Werner

Publicerades: 3 Jan 2020, 09:33, Uppdaterades: 3 Jan 2020, 13:40

ARETHA BERGDAHL: "Ska flickvänner kvoteras ut till män som inte får napp på Tinder? Ska heterokvinnor sympati-swipa på Tinder för att motverka att män blir ledsna och hamnar på 'samhällets botten'?"

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Det engelska uttrycket lyder "Hell hath no fury like a woman scorned".

Men personen som kom på uttrycket har nog aldrig träffat en man som inte får ligga.

För det verkar inte finnas något mått på hur långt en man som inte får sex, kärlek och ovillkorlig beundran från kvinnor är redo att gå när han ignoreras.

Och gud nåde den som vågar ignorera honom.

I vissa fall kan man bli knivhuggen till döds utanför ett gym.

I andra fall går man som ”sexlös” man med i internetcommunityn där våldtäkt uppmuntras att användas som medel för att kuva kvinnor som vågar neka ens närmanden.

Det finns till och med en risk att män som "nekas" Tindermatchingar hamnar i samma hopplösa avgrund som en IS-anhängare.

I alla fall enligt Björn Werner, kulturchef på Göteborgs-posten.

"Mörket som innebär att inte bli "vald" av kvinnor på Tinder"

I sin krönika rubricerad Tindermännen blev 10-talets stora förlorare skriver kulturchefen om män som hamnar i ”Det djupa mörkret i att bli bortvald, gång, efter gång, efter gång”.

Mörket som bland annat innebär att inte bli "vald" av kvinnor på Tinder.

Och med det idislas ännu en gång tanken om att mannens våld och negativa beteende inte beror på honom själv.

Kvinnan måste ansvara för att se till att han inte skadar sig själv eller sin omgivning.

Och därför landar skulden på kvinnan som nekar honom.

Tron om att man "förtjänar" sex

Denna livsfarliga tanke och inbillning om att man "förtjänar" sex.

Såpass mycket att man som Werner börjar dra paralleller mellan män som blir bortvalda på Tinder, och nazister och IS-anhängare.

Konstigt nog verkar Tinderlidandet som driver en till samhällets botten främst vara ett problem som drabbar män.

Vem pratar om den ensamma kvinnan?

Detta trots att det framgår i Statistiska Centralbyråns senaste rapport att fler män än kvinnor är gifta i Sverige.

Samma rapport visar att skillnaden mellan män och kvinnor som lever i samboförhållanden är marginell.

När det kommer till ensamma hushåll i landet utgör män ungefär 55 000 av dessa, medan kvinnor utgör cirka 41 000.

Samtidigt finns cirka 75 000 hushåll med ensamstående mammor respektive cirka 22 000 med ensamstående pappor.

Men ingenstans i krönikan tas den ensamma kvinnan upp.

Aldrig försöker man ursäkta hennes tillkortakommanden med att män inte ger henne uppmärksamhet.

"Är du inte snygg och framgångsrik är kvinnor inte intresserade"

Till nästa punkt då.

"Svaret som dagligen krossar manliga egon är nämligen denna: är du inte snygg och framgångsrik är kvinnor helt enkelt inte intresserade av dig." skriver Björn Werner.

Och det stämmer kanske. På samma sätt som att män historiskt sett valt kvinnor utifrån utseende.

Men till skillnad från för femtio år sedan har 10-talet inneburit en, om än bara lite, jämnare spelplan för kvinnor.

Och tacka gud för det!

För att kvinnor i större utsträckning kan välja partner utifrån intresse, kärlek och egen vilja.

Att det blivit samhälleligt tabu för mannen att använda våldskapital, beroendeställning och tvång som medel för att få napp.

Något som borde firas, då män på precis samma sätt har friheten att välja den de vill vara med.

Istället målas kvinnans frigörelse upp som en direkt orsak till mannens förlust.

"Jämlikhetens hand till svettiga, porrälskande gamers"

Som slutkläm säger Björn Werner att man också måste sträcka ut en "jämlikhetens hand" "till svettiga, porrälskande gamers, arga våldsverkare i förorten och killar som aldrig någonsin får en match på Tinder".

Men frågan är hur Björn Werner menar att det ska gå till?

Ska flickvänner kvoteras ut till män som inte får napp på Tinder?

Ska heterokvinnor sympati-swipa på Tinder för att motverka att män blir ledsna och hamnar "på samhällets botten"?

För det som blir tydligt vid textslutet är att det hela faller platt. Werner kommer aldrig fram till någon lösning på detta upplevda problem.

"Att inte få Tinder-matchningar är ingen samhällelig orättvisa"

Jag vill avsluta detta med att klargöra att det inte är fel att belysa den frustration som finns hos många unga män som upplever att de inte får uppmärksamhet av det motsatta könet.

Men det är fel att försöka skapa "jämlikhet" för män som känner sig så berättigade till kvinnors kroppar och relationer att de börjar inbilla sig att samhället är skyldig dem det.

Att inte få Tinder-matchningar är ingen samhällelig orättvisa.

Det är ingen rättighet att få ligga.

Och förhoppningsvis innebär 20-talet att Tindermannen, en gång för allas skull, accepterar det.