Sanna Bråding:

Saxat från Sannas blogg

Ni är många som undrat varför Sanna Brådings son första kallades ”Blakkie-Bee” och nu ”Lakkie-Bee” och Sanna svarar nu själv på frågan på sin blogg.

Hon menar på att de bytte namn på grund av att människor är så dömande men att förknippa ett namn eller hudfärg med någonting negativt – är det verkligen att vara dömande om det är så historien sett ut?
De som myntade begreppet var både dömande och kränkande, det säger jag ingenting om men nu?
Om hon skulle velat ge sin son ett namn som anspelar på N-ordet – skulle det fortfarande vara dömande om man ifrågasätter namnets lämplighet med tanke på dess historia?

Är inte det istället den krassa verkligheten – att ”blackie” på engelska är ett väldigt fult ord, ett rasistiskt skällsord som betyder ”svarting” vilket är ett hemskt sätt att benämna en människa på – enligt Sannas läsare Louise.
Kan jag ens skriva det här? Det känns inte rätt men hur ska jag annars beskriva det.
Givetvis kan man ”claima” tillbaka ett namn och försöka ändra på dess mening men en association kan ta lång tid att sudda ut men visst är det tråkigt att Sanna känner så här. =(

Själv associerar jag namnet mer till en svart häst än någonting annat med så är jag lite ”Min Häst-skadad” också från min ungdom.

Nöjesguiden:

Det här är SJUKT kul!

Nöjesguidens webbredaktör Frasse har upptäckt att Cafés moderedaktör Martin Hansson har utsett sig själv till en av de bäst klädda under Stockholms modevecka!

Nog för att jag ser alldeles strålande magisk ut själv men fan vet om jag skulle kunna utse mig själv till en av Sveriges snyggaste bloggare… =)

Pdotter:

Det här blogginlägget av Ellinor Löfgren (som är en storbloggare på nouw.se) är verkligen en salig blandning av okunskap, ignorans och smygrasism – all packed into one cute li’l package.
Jag bara skakar på huvudet när jag läser det.

Ellinor har varit på semester i Warsawa och beskriver polackerna som ogästvänliga vilket förvånar henne med tanke på Förintelsen.
Hängde ni med där?
Japp, ni läste rätt…
Hon tycker alltså att polackerna borde vara mer inbjudande och gästvänliga mot turister eftersom deras land var ockuperade under Andra världskriget och att många av de som avhumaniserades och avrättades av nazisterna kom just från Polen.
Den logiken går fan inte av för hackor!

Är detta vad som händer när man lägger mer tid på selfies och snapchat än på läxläsning?
Det här är nästa generation, ladies and gentlemen! Visst känns det tryggt?
Lägg ner mobilen och läs en bok!

Som tur väl är så finns det ett par personer bland kommentarerna som inger en gnutta hopp i alla fall…
Framtidens ledare utkristalliserar sig redan…

Catrin Hedlund:

Saxat från Cattens blogg.

Den 28/12 kom Tingsrättens dom i den vårdnadstvist som pågått i 6 år gällande Catten af Täljes äldste son.
Pappan till sonen har bestridit Catrins ensamma vårdnad med hänvisning till att hon saboterar hans försök till umgänge och Catten motsatte sig detta å det grövsta och till slut så bestämde rätten att de båda skulle ha gemensam vårdnad om sonen.
På sin blogg skrev Catrin då följande:

Jag respekterar tingsrättens beslut och är faktiskt nöjd av det som framgick i domskälet. Tingsrätten är mer eller mindre trötta på oss och nu tvingar det oss till att samarbeta, vilket både är bra och ska bli intressant.//Catrin

Men gör hon verkligen det?
Icke sa nicke!

Nu har nämligen Cattens överklagande inkommit till rätten där hon återigen vill ha ensam vårdnad. 
Så det där med att acceptera rättens beslut var bara ytterligare en lögn?

Jag förstår att Tingsrätten är trötta på dem!
Eller dem och dem? Jag tror knappast det är pappan som kämpar för att få träffa sin son som tröttat ut dem utan snarare den obstinata mamman så hela tiden sätter käppar i hjulet för det som tar på krafterna.

Hur mycket pengar ska den här kvinnan få kosta samhället egentligen innan någon sätter stopp för henne?
Hon verkar inte ha några spärrar överhuvudtaget…

Man skulle ju vilja slänga ett öga på den där kostnadsberäkningen från Cattens advokat…

Här kan man läsa hela domen om man vill veta argumenten som de båda angav.