Paow:
Höst? Eller kanske häst?
Häromdagen tipsade Paow om de perfekta julklapparna och nu förbereder hon läsarna på det perfekta höstmyset.
Vad sysslar hon med? Publicerar hon om sina gamla inlägg?
Kissie:
Jag har inte behövt tänka tanken att det kanske skulle finnas dom som skulle vilja dejta mig för jag är Kissie, but belive me.. Dom finns. Dom misstankarna hade jag ganska nyligen, så det är bland annat därför jag är singel igen. För en varningsflagga för mig är när personen behöver försäkra mig om och omogen att hon/han inte vill vara med mig för jag är jag. För mig betyder det att personen går runt och tänker på det, och jag vill ju att personen jag är med ser mig som Alexandra. Inget annat..//Kissie
Insinuerar Kissie här att Erik endast dejtade henne för att hon är känd? För det är väl Erik hon menar?
Det kan nog mycket väl vara så eller så stämmer det inte alls, vem vet?
Jag skickade honom ett snabbt mail (hur skickar man ett långsamt?) ifall han känner sig träffad och vill kommentera.
Jag kan tänka mig att Kissie gått på FLER än en nitlott i sitt liv och det är nog svårt att inte bli lite paranoid över folks äkthet. Har man ett behov av att synas så finns det väl ingen bättre plats än på en av Sveriges största bloggar, eller hur?
Vad tror ni?
Min kompis Johanna har arbetat med barn så länge jag kan minnas. Vi lärde känna varandra i USA när hon jobbade som nanny och vi har hållit kontakten sedan dess.
Hon har idag världens sötaste tvillingar – Wilmer och Tyra.
Fram till för ungefär en vecka sedan så arbetade hon som pedagog på en förskola men har nu valt att lämna det bakom sig för att börja plugga.
Varför?
Jo, för att hon helt enkelt inte orkade med arbetet mer med allt vad det innebär och hon skriver väldigt bra om det på sin blogg.
Om hur barnomsorgen sakta men säkert förvandlats från vad det var då hon började till vad det är idag.
Vi som jobbar inom förskolan är inga superhjältar eller bläckfiskar med 8 armar, vi är vanliga människor som valt att jobba med det viktigaste vi har i samhället, vår framtid, dagens barn!!
Jag har vänner/fd kollegor som jobbar i olika stadsdelar runt om i Stockholms stad.. Och alla vittnar om samma sak! Dagarna på jobbet går för ofta ut på att ”klara dagen”!! Det pusslas i schemat varje dag för att kunna täcka upp barnantalet. Det STIGANDE barnantalet med långa dagar på förskolan.//Johanna
Vad är det som händer?
Så här ska det väl ändå inte vara?
Har jag några fler förskolepedagoger här inne?
Har ni det likadant?
Och läs hela inlägget innan ni kommenterar. =)
Hugo & Paula:
Det är återigen underhållande att läsa två sidor av en situation som denna som Hugo och Paula råkade ut för.
Paula menar på att hon talade om för Hugo flera gånger att han behövde hämta Leonore efter Mollys simskola och Hugo hävdar att om Paula sagt det till honom så viskade hon från ett annat rum när dörren var stängd och det var musik i högtalarna och jag var utomhus.
Jag vet själv med mig hur helkasst mitt minne blivit efter sjukskrivning, Hypotyroes och Fibromyalgi att jag börjat förvänta mig att alla andra är likadana. Jag är alltså lite av en ”påminnelsegeneral” i min umgängeskrets och skickar påminnelser om ALLT.
På samma sätt som jag även skickar frågor om ALLT!
M och jag har varit tillsammans i över 3 år och jag tvivlar fortfarande på mitt minne gällande när han tränar 13-åringens handbollslag och när 9-åringen har judo.
3 fucking år!
Det står i min kalender men jag dubbelkollar alltid med M ändå för att vara på den säkra sidan.
Jag har nämligen tagit på mig att alltid ha middagen klar när de kommer hem men det är inte det enklaste när man inte har en susning om NÄR de kommer. Suck!
Jag kommer glömma bort mig själv snart eftersom jag även begåvats med norra Europas sämsta lokalsinne.
Jag går vilse i en pappkartong!