Hugo Rosas:
Igår: Åkte jag bakom en bil och vi närmade oss ett övergångsställe. Kanske 2 meter innan bilen framför mig passerade övergångsstället så kom det en cyklist från ingenstans. Cyklisten blev påkörd och drog sedan därifrån. Det måste garanterat ha gjort ont och det måste garanterat ha blivit märken på bilen. Alla åkte alltså därifrån som ingenting hade hänt. Jag kan inte sluta fundera på vems fel det egentligen hade varit om det hade blivit en grej? Hjälp mig, jag kan inte komma till ro innan detta är utrett.//Hugo
Vems felet är kan jag så klart inte vara säker på men en sak som jag känner mig relativt säker på är att den påkörde cyklisten med största sannolikhet var medlem i spandexklubben.
Ni vet, de där nyfrälsta kontorsnissarna som klär sig och köper cyklar som om de skulle vara med och tävla i självaste Tour De France. Gärna med en strömlinjeformad hjälm på huvudet för att det hela ska gå lite fortare.
Denna grupp rör sig helst i flock och anser sig ha företräde mot det mesta där ute i samhället.
Helt hänsynslösa är de där de susar fram på gatorna och om man inte passar sig så kan man få knäleden avslagen av en vildsint pedal, för dessa spandexmän stannar inte för någonting. Inte ens när de blir påkörda av en bil stannar de, av Hugos inlägg att döma.
Själv cyklar jag helst på skyddade cykelbanor och gärna med stödhjul. En enda gång har jag cyklat på Hornsgatan och höll på att skita på mig när cykelbanan helt plötsligt låg mitt bland all biltrafik. Då ville jag göra som Phoebe och leda min cykel överallt. Rent livsfarligt!
Men vem har egentligen rätten på sin sida? Bilisten eller cyklisten?
Och vad kom först? Cykeln eller spandexmannen?
