Snart är det över för Calle Schulman

Den Schulmanska räkna nedkalendern som tog sin början i januari börjar sjunga på sista versen.
Calle räknade duktigt ner alla sina inlägg men slutade med det när – vad jag tror – han insåg att det skulle innebära en stor förlust i pengapungen att principfast hålla kvar vid beslutet.

Själv har jag inga som helst planer på att slopa min nedräkning utan här har ni finalkalendern jag knåpat ihop i Calles ära.
De sista inläggen ska få en video count down likt den som används på Time Square varje nyår när sekunderna innan tolvslaget ska räknas ner.
Calle! Sluta vara blygsam nu och haka på nu!

https://www.youtube.com/watch?v=MNqNrLxI750

Ulrika Forsberg har drabbats av cancer

   

Vissa av er känner kanske igen Ulrika Forsberg från Paradise Hotel där hon var deltagare 2014, men för många är hon den bloggande tvåbarnsmamman med ett aktivt Instagramkonto.
Nu berättar hon att läkarna hittat cancer i hennes kropp och idag ska läkarna göra en biopsi på henne för att avgöra vad för typ av cancer det är och hur man ska bekämpa den.

Fy, fy, fy fan alltså!
Mitt hjärna går sönder för henne och hennes familj. Hon är 26 år med hela livet framför sig och så kommer det en jävla cancer och bråkar med henne!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt, alla ord känns så futtiga i sammanhanget.
Åh, jag vill skicka tusen miljoner kramar till Ulrika och hoppas att biopsin kommer tillbaka med information som gör att hon och läkarna kan sparka den åt helvete!

Kärlek, stöd, kramar, pepp, kraft och styrka önskar jag dig, Ulrika!

Allting kan köpas för pengar. Eller?

Här hittar ni bilden då jag inte orkar med att få Dennis och hans hittepå-bildombudsman på halsen.

Vad gör man som företag om man har ett gäng kunder som är så pass missnöjda att de skrivit dåliga omdömen?
Antingen kan man ta till sig kritiken och använda den för att förbättra företagets varor och service eller så gör man som Dennis Maglic och försöker begrava de dåliga omdömena genom att uppmana folk att lämna positiva omdömen i utbyte mot en chans att vinna pengar.
Det är på sidan Trustpilot Dennis Maglic vill manipulera butikens omdömen.
Man behöver inte ens ha handlat från sidan eller överhuvudtaget varit i kontakt med dem för att lämna ett omdöme vilket betyder att det inte ens är vatten värt.
Det är helt enkelt ett klurigt sätt att invagga framtida kunder i känslan av detta är en seriös butik där de flesta kunder är supernöjda när sanningen är den att de flesta positiva omdömen är köpta.
Att medvetet försöka lura kunder är bland det värsta jag vet och att DennisM inte verkar ha några som helst moraliska betänkligheter vad gäller det provocerar mig.

Vad tror ni DennisM skulle tycka om att jag synar hans ”tävling” och höjer den med X antal tusenlappar?
Han ”tävlar” ut 2000 kr bland alla de som skriver positiva omdömen om hans butik.
Tänk om jag istället skulle ”tävla” ut 5000 kr bland alla de som istället lämnar negativa omdömen?

Som man bäddar får man ligga och lika barn leka bäst – eller hur?

Tack för tips!

Här är ännu fler omdömen från Dennis första företagssida som han nog mest vill gömma undan:

 

Byta frihet mot barn?

Ligger just nu lite småbränd på hotellrummet och scrollar genom instagram. Hamnade på ett konto som heter @hejhejvardag där hon målar vardagen som mamma (bland annat). Blir livrädd för att skaffa barn, alltså verkligen. Det känns ju som ett helvete sen den dagen man blir befruktad.. Känner ju någonstans att jag aldrig skulle vilja lämna det bekväma livet jag har nu för något annat.

Varför skulle man vilja byta ut härliga resor och ha det bra för blöjbyten, oro över offentlig amning och stress? Detta skriver jag absolut inte för att klanka ner på mammor, utan känner en riktig oro i kroppen som kvinna.. Varför ska jag behöva utsättas för så mycket hemskt om jag ska bli med barn? Det skulle driva mig till vansinne att bli dömd för att jag ammar offentligt samtidigt jag tvingas se stora planscher med sillisar (för det är ju tydligen mer ok). Nej någon får fan komma på en lösning så män kan föda barn, då hade jag nog inte känner såhär tror jag. Någon som har något tröstande att komma med? //Kissie

Eftersom jag själv inte har några biologiska barn så kommer det jag skriver här under vara en ren gissning från min sida, men ni som har barn får gärna kommentera det.

Handlar inte barnlängtan om att just komma till den där punkten där man inte känner att man ”offrar” någonting med att skaffa barn.
Att barnet inte ”stör” en liv utan är det som kompletterar det och gör det ännu bättre?

Eller är det så att alla lite känner som Alexandra och att den känslan försvinner så fort man blir gravid eller barnet är fött?
Det är väl det enda i min självvalda barnfrihet som jag funderar på. Att alla känner så som jag känner det innan man får barn och att det inte betyder att jag inte har brist på barnlängtan alls?

Berätta! Hur kände ni innan ni fick barn? Längtade ni extremt efter barn eller hur var det?