Kenza frontar Ivyrevels samarbete med Accent där de bland annat säljer ett par väskor med ett mönster som ser ut som en halvmåne.
En läsare lämnade en kommentar om att trycket var väldigt likt det som den franska designern Marine Serre använde i sin senaste kollektion.
Vad är er åsikt? Inte likt? Lite likt? Ganska likt? På tok för likt?
Andreas ska iväg på BIO med sin vän så jag ska väl passa på att snuska mig med att måla tånaglarna, lägga ansiktsmask och såna där saker jag helst gör när ingen ser. Nu har jag iof inga problem med att visa mig i ansiktsmask för Andreas i normala fall, men föredrar att hålla sånt privat. Jag tror ju verkligen på att behålla vissa saker för sig själv i förhållande så man inte blir för bekväm med varandra. Förstår ni hur jag menar eller låter det jättekonstigt?//Kissie
Måla tånaglarna när killen inte ser för att inte bli för bekväm med varandra?
Herregud, så dumt!
Menar Kissie att hennes kille tror att hon föddes med målade naglar? Jag antar att han heller inte får se henne raka benen – får rakhyveln ens synas i badrummet?
Jag kan förstå de som kanske undviker att släppa lös en spraylackerande rännskita samtidigt som partners står bredvid inne på toaletten och borstar tänderna men att inte lägga en ansiktsmask eller måla tånaglarna för att undvika att bli för bekväma med varandra?
Om det är problem så behöver nog Kissie och hennes partner bli aningens MER bekväma med varandra.
I kväll borde Kissie måla tånaglarna samtidigt som hon har en ansiktsmask på för att sedan gå över till att fila fötterna i hans knä. Avsluta det hela med att be honom om hjälp med att trimma rövtofsen!
Lika bra att gå ut offensivt tänker jag!
Är det kanske bara maskerna man själv måste måla på som ska hållas privat? Så kan det ju vara. Helt rimligt…
Sitter kärleken i kilona? Eller i brösten? Eller håret?
Vi brukar ju vara rätt ärliga med varandra här inne, eller hur? Vi har diskuterat allt från analsex till…tja, you tell me och eftersom de absolut mest otrevliga trollen sitter på svarta listan sedan någon vecka tillbaka så tror jag att vi skulle kunna ha en intressant diskussion om det här – en diskussion utan påhopp och kränkningar. (Att sitta på svarta listan innebär att kommentarerna inte fastnar i modd utan skickas direkt i papperskorgen)
Hur tänker ni här? Är ni rädda att er partner skulle sluta älska er om ni fysiskt förändrades och har ni själva tänkt så om er partners utseende? Eller om andra kvinnor.
Det har jag gjort. Jag har aldrig tänkt så om en man men däremot om mängder av kvinnor. Det har liksom gått av farten.
Ha ett öppet sinne mot de som kanske inte tycker som du och låt alla komma till tals. Att prata om problemet är det enda sättet att närma sig en lösning. Döm ingen som är hård mot sig själv eller mot andra – de är inget annat än offer för det LD skriver om här ovan.
Jag kan med handen på hjärtat säga att tanken slagit mig både en och två gånger – om M skulle sluta älska mig om min kropp och mitt utseende förändras till ditten eller datten, samtidigt som jag själv känner att jag själv skulle fortsätta älska honom villkorslöst oavsett hur han såg ut.
Jag har faktiskt frågat honom om det och då svarade han: Jag vill att du ska må bra, det är det enda som betyder någonting för mig för då är jag lycklig.
Med handen på hjärtat så är han nog den första man jag varit med som inte fått mig att tro att han skulle lämna mig om mitt utseende förändrades.
Därför behöver vi prata om sånt här för jag är nog inte ensam!
Mitt superteam, Emelie och Sascha. En gång i tiden var det en dröm att kunna ha en stylist och make up artist varje morgon – Det blev en vardag för 1,5 år sedan. Nästa dröm var att kunna resa med teamet. Detta var andra Paris-resan för Fashion Week Emelie följde med mig på.//Isabella Löwengrip
En snabb gissning!
Hur många gånger har Isabella skrivit exakt samma sak sak i sin blogg? Jag slutade räkna när jag kom till nummer 10.
På vägen hittade jag det här inlägget som var aningens underhållande att läsa…
Jag undrar vad som skiljer kontoret nu från då? Vad tror ni?
Sedan drömde jag också om en stylist just för att jag tycker att kläder är svårt och jag har inte riktigt koll. Jag ogillar att shoppa och förstår inte vitsen med att att lägga timmar på att kolla i butiker när jag kan jobba istället.
[…] Till vardags så får jag ingen hjälp med kläder, jag menar, jag hänger på kontoret eller är med min son. Ett par jeans och en tröja fungerar alldeles utmärkt (blir en hel del fläckar på allt och dessutom skulle det bli för dyrt. Men till jobb är det praktiskt!//Isabella Löwengrip