Önskar Monas Universum sjukdomar och lidande på människor i sin omgivning?

 

Vad betyder det här?
Att Mona kommer sitta tillbakalutad i en soffa med popcorn och mysa när människor som hon anser begått oförätter mot henne drabbas av sjukdomar?
Att skriva detta samtidigt som hon vidhåller att hon tror på karma känns ju ändå lite bra trots allt, med tanke på att hon kommer återfödas som toalettborste. På ADX-fängelset i USA. Vid en matförgiftningsepidemi.

Att tänka så här om andra människor tycker jag är illa nog men att glatt och stolt skriva det på sin blogg? ”OJ vad tråkigt!?”
Har hon helt tappat det?

Sandra Beijers krönika om #Metoo

Ni är några som reagerat på att Sandra Beijer inte uttalat sig i #metoo-frågan och undrat om det är för att hon ”håller vissa mediamän om ryggen men det är det alltså inte.
Hon har helt enkelt tyckt att det varit för jobbigt att dela med sig av men nu till slut så gör hon det, och hon har ungefär samma erfarenheter som vi andra – saker som börjat redan i unga år.//Mitt inlägg från oktober

I oktober 2017 inledde jag ett inlägg på det här viset. Sandra Beijers tystnad om #metoo hade av vissa tolkats som att hon stod på förövarnas sida och jag antar att hon kände sig mer eller mindre tvungen att skriva någonting trots att hon innerst inne inte ville.
Nu delar hon med sig av en krönika på bloggen som hon ursprungligen skrivit till en antologi utgiven av Feministiskt Initiativ tidigare i år. Den som tidigare trodde att Sandras tystnad berodde på någon typ av rygghållande på eventuella förövare hoppas jag ändrar åsikt nu.
Inte nog med att Sandras text berör – i alla fall mig –  på fler än en nivå, den är också ett tydligt bevis på varför Sandra är en av de mest knivskarpa och skickliga skribenter på sociala medier. (Och annars också faktiskt…)

Hon har ett sätt att sätta ord på känslor som jag avundas djupt.
Jag tycker hon är så bra. Nothing more, nothing less.
Många gånger den typ av influencer jag önskar att fler var eller strävade mot att vara.

Läs hela hennes krönika HÄR.

Trovärdiga samarbeten del 2 denna dag

140 träningsstudios gör Isabella Löwengrip reklam för via Fitness Collection och inte en enda duger tydligen åt henne eftersom hon själv väljer att träna på Sturebadet – ett gym som inte är inkluderat i Fitnesscollection.
Fitnesscollection frontar alltså med en person som öppet väljer bort deras koncept, och om ni inte köper ”väljer bort” så aktivt promotar ett annat träningsföretag då.
Jag skulle nog vilja säga att de behöver peta in ett litet ”inte” i den sista bilden.
”INTE träning för Isabella” skulle vara mer korrekt.

Med tanke på inlägget från tidigare på dagen om Nellie Berntssons samarbete med studentmössor och nu detta så kan man fråga sig – bryr sig företag verkligen NOLL och ingenting om trovärdigheten i sin marknadsföring?
Är det enbart kvantitet som gäller? Hoppas de att människor inte ska se igenom dessa samarbeten utan tillstymmelse till substans?
Ja, Isabella släpar plikttroget med sig personalen på sporadiska träningspass med Fitnesscollection – säkerligen för att uppfylla någon typ av avtal – men när hon själv får välja träningsform och plats så väljer hon bort dem, trots att det finns mängder av gym i medlemskapet som erbjuder personlig träning som komplement.
Vad säger mest tycker ni?

Vad tror ni exempelvis Nordic Wellness skulle tycka om i fall jag fick betalt för att vara deras ambassadör och sedan uteslutande visade upp bilder från när jag tränar på SATS?

https://www.instagram.com/p/BnQbxQpgysB/?utm_source=ig_web_copy_link

Tack för tips och bild!

Jessica Lagergren delar med sig av alla delar i försöken för en bebis

https://www.instagram.com/p/BnWHfjZgury/?utm_source=ig_web_copy_link

Att Jessica Lagergren och hennes Ibbe längtar efter att ge sin Elsa ett syskon har nog ingen som följer henne missat, och till skillnad från många andra influencers så är hon helt transparent i processen.
Hon har öppet delat med sig av allt från barnlängtan och att de börjat försöka till positiva ägglossningstest och nu detta – att hon om nio dagar ska ta ett test för att se om det blivit något litet frö under den här ägglossningen.

https://www.instagram.com/p/BngIP-8gdiP/?utm_source=ig_web_copy_link

Jag blev lite full i skratt av hennes bild här ovan på det glada ägglossningstestet och uppmaningen till mannen att komma hem eftersom det betyder att ”kom hem så ligger vi” men det är ju så bebisar oftast blir till ju. 
Jag kände mig som ett barn som för första gången hörde talas om bandet ”Kiss” eller vad rosa heter på engelska. Ja, jag är mogen!

Först tyckte jag att det var lite dåraktigt att vara så här öppen med försöken att bli gravid, men samtidigt så måste det vara väldigt skönt för Jessica som inte haft några intentioner att dölja sin barnlängtan. Är det så att testet är negativt om en dryg vecka så behöver hon inte försöka dölja det eller sätta på sig en stark och stoisk mask utan kan vara precis så ledsen och besviken som hon vill. Och kanske kan de ge lite tröst till andra i samma situation som kanske känner att de behöver dölja sina känslor.
Och plussar hon så kan hon vara helt öppen med sitt mående, om hon är trött, illamående eller bara vill skrika ut sin lycka till hela världen!
Jag har alltid tyckt att det där med 12 veckor är lite märkligt. Som att man inte får bli ledsen – eller i alla fall inte visa det –  om graviditeten avbryts innan dess eftersom man inte ”ska/bör” gå ut med den förrän då.
Jag tycker man ska göra det man mår bäst av, oavsett vad samhället, traditionen eller normen säger och det är exakt vad Jessica gör.
Jag håller tummarna för att det kommer visa sig ett litet plus och ett litet frö om en vecka för Jessica och Ibbe.

Ni biologiska föräldrar – hur gjorde ni och hur resonerade ni?