CamCam calling Elin Molimenti

Det är alltså det HÄR inlägget jag ber henne bemöta.
Än så länge – tyst som i graven och då erbjuder jag mig ändå att komma till henne istället för att mötas upp.

Mycket märkligt sätt att bedriva affärer på, måste jag säga.
Hon har kanske missat mitt mail, borde jag påminna henne om att kolla sin skräpkorg?

Öppet Spår

Eftersom jag undanbett mig OT-kommentarer på övriga inlägg så lägger jag in ett litet uppsamlingsheat så här mitt i veckan för era allra mest akuta kommentarer. ?

So get it all out of your systems!!
GO!

Löp ”Louis-linan” ut, Jocke!!!

Att Joakim Lundell fått dille på monogram från Gucci och Louis Vuitton framgår tydligt på hans Instagramkonto och nu ska han smycka sin garderob med guld och monogramströsslade vapen, och varför inte typ…?
Ni kan vara lugna, det verkar inte röra sig om piratkopierat material, köpt på AliExpress..
Går man in på kontot tillhörande upphovsmannen till dessa skapelser så visar han nämligen hur han slaktar och styckar en begagnad väska för att sedan använda materialet till att göra ansiktsmasker och andra lättmatchade saker.
Och varför stanna där?

Jag tycker att Jocke har lagt sig på en på tok för låg nivå, rent monogram-mässigt.
Varför inte löpa linan ut och verkligen klia på det där logo-myggbettet han verkar ha råkat ut för?
Ingen minns en fegis, eller hur?
Gå all in nu!
Det finns så mycket kvar att göra i det Lundellska huset för att nå full potential.
SÅ mycket vackert det finns i världen!

SKÄRPNING I KOMMENTARSFÄLTET!!!
Att tycka att deras inredningsstil är ful är helt okej, att skriva en massa andra kränkande saker om dem är det inte.

Influencer marketing I Efter Fem

Här hittar du klippet om du vill se det i sin helhet.

Helena Westin, ordförande i Komm, vars inlägg från LinkedIn som jag skrev om igår, diskuterade just Influencer Marketing hos Tilde De Paula i gårdagens Efter Fem.
Hon tycker det är sorgligt att den ”överenskommelse” som branschen haft under väldigt lång tid och som även regleras av RO ignoreras helt av influencers.
Att de varken verkar se sitt ansvar eller vilken makt de faktiskt har över konsumenterna.

Sandra Beijer, influencer och författare, håller med om att det är superviktigt att vara tydlig, någonting som varken är svårt eller någonting negativt att markera ut att man gör reklam.
Hon fortsätter med att avslöja att företagen bakom de Dubairesor som exempelvis Kenza blivit så kritiseras för, inte vill att det ska framgå att det rör sig om ett samarbete utan mer att man bara ska vilja åka dit.
Hon fortsätter med prata om hur många influencers gör resor eller samarbeten för att de själva vill, inte för att det nödvändigtvis är passande för deras målgrupp.
Här har Sandra varit ett föredöme tidigare, när hon berättat att hon tackat nej till Dubairesor eftersom det inte alls passar hennes målgrupp och istället gör ett samarbete för SJ och tågluff ut i Europa.

Irena Pozar, chefredaktör på Veckorevyn, tar upp problematiken med företag som inte riktigt vill att influencers ska reklammarkera sina inlägg. Att ansvar även bör läggas på företagen som gärna är ute och tassar i gråzonen om vad som är tillåtet eller inte.
Helena Westin tycker inte att influencers ska få någon typ av frisedel från att följa relevant lagstiftning eftersom det varken är särkilt svårt att reklammarkera, men också för att även den yngsta av influencers förstår att tillit och trovärdighet är viktigt och någonting man bygger upp under tid genom att vara så öppen och transparent med sina samarbeten som möjligt.
Sandra flikar in att vi måste sluta prata om dessa influencers som så himla unga – de tre som tas som exempel är närmare 30. (Isabella Löwengrip, Kenza Zouiten Subosic och Bianca Ingrosso)

Vill branschen bli tagen på allvar, vilket många influencers hela tiden upprepar, ja då ska man ställa samma krav på dem som på resten av branschen, säger Irena Pozar.
Den berömda ”att plocka russinen ur kakan” som är någonting många influencers gärna ägnar sig åt när de blir kritiserade för att exempelvis göra samarbeten för plastikkirurgi.

Slutligen pratar Helena Westin återigen om Bianca Ingrossos fällda reklam för Caia Cosmetics, som Bianca Ingrosso vägrar se som sexistisk.
Att vi har förskräckande tal kring våldtäkt och sexuellt våld i samhället och att de bilder som fällts är ganska så grova (sexuellt) på ett sätt som inte riktigt har med reklam att göra.

Influencers valuta är trovärdigheten och där måste man våga tänka långsiktigt, annars skjuter de sig själva i ryggen, säger Sandra Beijer och Irena Pozar avslutningsvis.

Isabella Löwengrip, Kenza Zouiten Subosic och Bianca Ingrosso tackade nej till att medverka i programmet.

Äntligen en trend som faller mig i smaken

På egen hand har jag ganska dålig koll på trender så jag brukar vända mig till sociala medier för att få uppslag till det mesta.
Av min senaste spaning kan jag konstatera att det äntligen är dags för en dukningstrend som faller mig helt i smaken.
Nämligen den skrynkliga trenden.
Kasta ut strykjärnet och slopa streamern för ingenting ska vara slätt, slätt, slätt längre.
Av några av bilderna att döma så kan duken till och med vara antingen fortsatt hopvikt eller varför inte hopknölvrad i mitten av bordet.
Hur bra som helst!

Vad kan vi hoppas på mer för användbara trender under 2020?
Grusiga golv? Fläckar på badrumsspegeln? Nosavtryck på fönsterrutorna? Döda krukväxter? (Den sista är lite av en paradgren hemma hos mig)

CamCam klurar…

https://www.instagram.com/p/B7ygoQ9hdF7/

Skatteverket har slagit fast att alla pressbud som exempelvis influencers får skickade till sig ska förmånsbeskattas.
Oavsett om man godkänt utskicket eller inte.

Jag undrar vad som gäller för pressbud som på ett eller annat sätt är extravaganta – Rebecca Stella skickar ut sina hudvårdsprodukter inuti en liten kyl som förmodligen kostade en hel del pengar.
Ska influencern då betala förmånsskatt på emballaget?
Och vad gäller vid andra typer av utskick? Tänk om (nu drar jag på en med en extremt hög växel för tydlighet) ett företag betalade Justin Bieber för att med sång leverera deras produkt till diverse influencers.
Själva leveransen, kan man ens sätta ett pris på den?
Jag kanske krånglar till det hela alldeles för mycket, men eftersom företag hela tiden vill stå ut med sina pressutskick, med förhoppningen att influenserna ska visa upp just deras produkt på sina kanaler så blir ju själva leveranserna mer och mer påkostade.

Vad tror ni? 
Det är så mycket i den här branschen som ingen någonsin behövt fundera över tidigare, men i och med influencerbranschen så ramlar det in nya ”problem” och situationer mest hela tiden.

Det händer på Instastory

 

Jag hade ingen aning om att folk fortfarande bytte länkar på sociala medier, men GabJossan och Josephine Qvist bevisar hur fel jag har.
GabJossan har förresten svart bälte i länkbyte, men det var ett tag sedan jag såg det, men även Kenza och Angelica Blick har sysslat med samma sak.
Dock är det ingen som ser My Martens och Anna Books länklabyrint som gjorde mig smått åksjuk.

 

En påminnelse från Pingis och hennes kille om att vi alla kan plocka lite plast när vi är ute i naturen.
Hur bra som helst!

Men en liten fundering som poppade upp i huvudet nu:
Vad kommer alla begravda silikoninlägg göra med moder jord på lång sikt? För inte tar man väl ut dem innan man gräver ner den avlidna innehavaren?

Är det djurplågeri att rida kamel i Dubai?

När jag var 8 år så red jag ut i öknen på en kamel tillsammans med resten av familjen.
Det var en utflykt vi gjorde på semestern och jag har inte funderat över det särskilt många gånger förrän den här typen av ”underhållning” öppet började kritiseras.
Givetvis är det skillnad mellan att rida på en kamel och att droga tigrar för att turister ska kunna fotograferas med dem, men eftersom det här inte är en tävling där det är okej att använda vilda djur i underhållningssyfte så länge det finns minst ett djur som används på ett värre sätt än det man själv vill exploatera.
Alexandra Nilsson anklagades för djurplågeri när hon var i Dubai pga att hon fotograferades tillsammans med en kamel, och den här gången är det Hannalicious som postar bilder från kamelryggen.

Mycket tror jag handlar om tanklöshet och okunskap snarare än ignorans.
Jag tror ingen (eller i alla fall ett fåtal) som bidrar till exploateringen av vilda djur gör det med vetskapen att djuret far illa, men att de högaktningsfullt skiter i det.
Ta djurparker till exempel. Eller cirkusar?
De har funnits sedan jag var liten och besöken dit var alltid både spännande och lite läskiga. Det är inte förrän på senare år som jag börjat ifrågasätta den här typen av underhållning, och det är helt tack vare att djurrättsorganisationer och liknande lyft frågan.

Det här är nog en av de saker i vårt samhälle som behöver ”avnormaliseras”.
Bara för att man tidigare gjort på ett sätt så innebär det inte att det är ”rätt”. Det viktigaste tror jag är att informera, i både bild och text så att folk själva börjar fundera och ifrågasätta den här typen av djurhållning.

Källa: World Animal Protection Sverige