Vi hade inbrott på självaste nyårsafton. Vid tolvslaget ringde vårt larmcentral… Det känns jätteledsamt att någon/några har tagit sig friheten att bryta sig in i vårt hem. Vår allra tryggaste borg.
Jag skiter fullständigt i våra saker, men att dessa människor fått mitt hem att kännas otryggt känns förjävligt.
I fredags kom vi hem, och började gå igenom vad som fattades. Det var kaos. //Paula Rosas
Medan Hugo och Paula firade nyår i Mexiko så passade alltså någon eller några på att bryta sig in i deras hem och kränkande riva runt i det allra heligaste – deras hem.
Deras hem och deras privatliv. Fy fasen, alltså!
Jag lider SÅ med dem, att få känna sig trygg i sitt hem är väl det minsta man kan begära. Jag har inte varit med om inbrott – förutom i bil – men däremot anlagd brand som tack och lov enbart rökskadade stora delar av hemmet.
Jag vet inte om jag skulle vilja bo kvar i ett hus som någon brutit sig in i. Det känns nästan ”förstört” och fan vet om jag någonsin skulle känna mig lika trygg igen.
Men samtidigt vill jag ju inte tillåta att en hoper kriminella kör ut mig ur mitt eget hus…
Den är svår…
Är detta kanske baksidan av att hela tiden informera världen om vart man befinner sig vid olika tidpunkter?
Om inbrottet i Hugo och Paulas hus var planerat och inte bara ett hus som valdes på måfå, så hade tjuvarna säkert stenkoll på att familjen befann sig i Mexiko.
Att skriva på sociala medier att man är bortrest är något som alla säkerhetsföretag avråder från, för varför servera tjuven ett hus att kunna jobba ostört i?
Nu har ju Hugo och Paula sitt hus larmat vilket betyder att tjuvarna nog inte hann vara inne i det särskilt länge, men det är ju en klen tröst.
En enorm kränkning oavsett!
Hur resonerar ni?
Har någon av er utsatts för inbrott?
Hur gjorde ni?
Försvann känslan av otrygghet?
