I det andra avsnittet av TV4s nya underhållningsprogram ”Secret Song Sverige” så var det dags för Keyyo att hyllas.
Hennes kompis Hampus Hedström hade valt Anna Book och ledmotivet ur Vänner ”I’ll be there for you” som ledmotiv till hyllningen som inkluderade alla från Tony Irving och Anis Don Demina till Clara Henry.
Här hittar du klippet med Keyyo i sin helhet.
Joakim Lundell svarar på följarnas ”Unpopular opinions” under en av sina frågestunder.
En av dem handlar om att man borde införa Bank-Id när man skapar konton på sociala medier, någonting som Joakim ställer sig bakom till 100%.
Står bakom till 100%! Borde redan ha införts.
Tänk hur många självmord och psykisk ohälsa hade kunnat förebyggas och stoppas. Och tänk hur många gärningsmän som hade fått möta konsekvenserna av det de skriver på internet. // Joakim Lundell
Är det en så unpopular opinion verkligen?
Jag menar, de som kan tänkas vara emot det är förmodligen samma grupp människor som inte vågar stå för sina åsikter och/eller visa vem de är och som överhuvudtaget inte borde ha fri tillgång till Internet.
Alla vi andra tror jag skulle se detta som någonting bra? Eller?
Hur se DU på saken?
Ställer du dig positivt till det?
Joakim Lundell har även bytt profilbild på Instagram till Joakim Von Anka, någonting jag tyckte var lite kul.
Självdistans muntrar alltid upp, särskilt så här på en mulen måndag… 🙂
Tack för tips!
Många frågor i dm om jag slutat med Youtube. Hehe älskar er och att ni saknar en video. <3
Tyvärr är jag inte bekväm just nu att prata om någonting, vara framför kameran eller ens vara mig själv på sociala medier & Youtube. Är bara en period så det kommer säkert gå över snarast.
Men människor och media skrämmer mig mer just nu så jag vill hålla mig lite undan för mitt eget välmående. <3 // Bianca Ingrosso
Vad det är som fått Bianca att känna så här kan man bara spekulera kring, men kanske tog hon SvDs kritiska artikel personligt än hon borde ha gjort?
Den risken finns ju alltid när man brygger ihop ett varumärke med sig själv, men oavsett anledning så tycker jag att Bianca gör helt rätt.
Hennes karriär och/eller framgång står inte och faller med om ifall hon krystar ur sig en plikttrogen video på Youtube, enbart för att hon känner att hon måste.
Att inte göra det tycker jag bara låter sunt.
Det är barnen och Paul som lyser upp vardagen men sedan känns liksom inget lustfyllt. Så har det känts sen vi fick stanna hemma i karantänen. Jag är liksom inte peppad på något. Och har inte riktigt något att se fram emot heller. Mitt kloka jag undrar vad jag håller på med för jag var ju ett väldigt bra liv medan andra sidan av mig känner mig lost.
Jag har ingen plan för i år och jag vill inte bara att året ska rulla på utan att jag fick något gjort.
[…]Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att plugga eller vara anställd. Jag trivs med att vara en företagare och kan inte se mig själv som något annat. // Isabella Löwengrip
När man läser det här inlägget av Isabella Löwengrip tror jag man måste ha i bakhuvudet att hon förmodligen skrivit det, samtidigt som hon fortfarande är påverkad sin PMS.
Annars blir intrycket rejält världsfrånvänt, som att hon först NU insett att vi befunnit oss i en pandemi under de senaste två åren.
Det som hon beskriver i sitt inlägg är så som jag tror de allra flesta av oss känt och/eller fortfarande känner.
Jag var tvungen att se efter i min telefon om Selma fyller tre eller fyra år i år, för de senaste två åren har bara blivit som en gröt av ingenting, pga att jag inte gjort någonting annat än bara försökt härda och vänta ut pandemin och dess restriktioner.
De senaste två åren HAR bara rullat på och försvunnit för de allra flesta av oss, och det är ingenting vi VALT, utan någonting vi gjort solidariskt för att försöka kväsa coronapandemin.
Av det Isabella delat på sina sociala medier så framstår det som att hon levt på precis som vanligt, med resor och allt vad det innebär.
När hon nu fick ställa in EN (!) sak som hon hade planerat att göra, pga att hon testade positivt på sitt PCR-test – nämligen att återigen åka till Schweiz för att åka skidor – så känns ingenting längre lustfyllt för henne.
Hand upp alla som tycker att de senaste två åren varit fyllda av lustfyllda och peppande saker?
Det som Isabella skriver om nu, är det som de allra flesta av oss känt varje dag under två års tid.
Isabella gnäller över att hennes skidresa blev inställd och att hon var tvungen att stanna hemma i huset, samt undvika att träffa andra människor än sin sambo under några dagar.
Hon blev inte ens SJUK av viruset, och ändå har hon mage att beklaga sig över en inställd skidresa!?
Jag tror definitivt att Isabellas kloka jag behöver ta sig ett allvarlig snack med henne.
Kanske om hennes inställning och brist på solidaritet till sina medmänniskor, och om det inte fungerar så kanske ett snack om hur oskön hon låter i sitt inlägg och att hon kanske ska ligga lite lågt med provocerande uttalanden som dessa?
Har du varit med från början här inne på Bloggbevakning så minns du kanske att jag brukade skriva sådana här inlägg om företaget Dennis Maglic, och hur de sålde plagg till överpris, direkt från AliExpress/Alibabas kinesiska lagerlokaler.
Nu var det ett tag sedan, så när jag fick ett tipsmail om det här igår så tänkte jag att det kanske kan vara kul att förära den här problematiken med ett återbesök.
Jag trodde inte att folk fortfarande handlar i butiker som Dennis Maglic, när allt går att hitta på nätet, där man slipper dyra mellanhänder.
Jag skulle faktiskt inte rekommendera något att handla från sådana här kinesiska sidor – något jag gjorde i början.
Men om man måste välja mellan pest eller kolera – Dennis vs Ali – så skulle jag, efter noga övervägande, rekommendera kolera.
ö
Klara Elvgren går under namnet ”TanbyKlara” av den enkla anledningen att hon under många år arbetat med att brunlackera influencers och annat blekt folk.
På så vis lärde hon känna många stora influencers och detta är anledningen till att hon från ingenstans framstod som alla influencers eviga side kick.
På senare tid har hon dock själv övergått till att själv vara mer av en influencer, som publicerar reklaminlägg, vanliga inlägg och videos på sina sociala medier – Instagram och Youtube.
Hon programledare även ”Studio Paradise” tillsammans med Smail Alihodzic, någonting som tog en ände med förskräckelse när kanalen bestämde sig för att skrota hela säsongen pga anklagelser om sexuella övergrepp.
Men så vad menar jag då med att Klara Elvgren håller på att konkurrera ut sig själv?
Jo, men det här.
Hon dök upp i ett reklaminlägg på Instagram där hon talar sig varm om Tanrevels nya spraytan-mackapär.
Att göra reklam för ett konkurrerande företag känns inte som den bästa av strategier, men kanske är det helt enkelt så att Klara tjänar större pengar på att marknadsföra Tanrevel, än hon gör på att själv åka runt och spraytanna folk?
Om så är fallet så är det ju inga konstigheter, men om hon planerar att fortsätta med, eller återuppt sin verksamhet så är kanske inte det här det bästa sättet att ragga nya kunder på. 🙂
Läs det här inlägget först innan du skrollar vidare.
Så här bemöter Linn Ahlborg kritiken om de svarta byxor som hennes företag släppt, och i vilka hon är en storlek large:
När hon visar upp kläder från andra företag så vill de ofta att hon ska berätta vilken storlek hon har i plaggen, någonting hon inte är jättepigg på att göra.
Hon tycker inte att det är relevant att nämna, och tillägger att hon drar storlek medium och large i de flest plagg. Enligt Linn är storlek någonting individuellt och ingenting man ska jämföra med andra.
En annan anledning till motviljan att uppge storlek är att hon själv upplever att dagens storlekar har blivit skeva och att de bara blir mindre och mindre, oavsett var man shoppar ifrån.
Vidare säger hon att hon är en lång och smal tjej, men att hon aldrig varit petite och att large är den storlek som oftast sitter bäst på hennes kropp. När de tog fram den bruna byxan, som är föregångaren till den svarta vi nu diskuterar, så mätte de Linn till en början som en medium. Detta resulterade i att de fick en väldigt hög returgrad på plagget, då det uppfattades som för stort i storleken, och sedan dess mäts hon som en large.
Hon avslutar storleksegmentet av videon med att säga att hon absolut inte vill bidra till kroppshets av något slag, och att det snarare är tvärt om, att det är hon själv som drabbas av det.
Att många butikers storlekar blir mindre och mindre kan inte ha gått särskilt många obemärkt förbi.
Alla som någon gång befunnit sig i ett provrum med ofördelaktig belysning, lite halvsvettig efter att ha försökt åla sig in i plagg som är uppenbart för små, vet vad jag menar. ?
Rent krasst borde det väl egentligen gynna företag att göra storlekarna större och större, snarare än tvärtom?
Vi människor är trots allt ganska lätta att dupera, särskilt om det handlar om någonting ”positivt”.
Jag tror det allra flesta av oss någongång har, eller i alla fall har övervägt att köpa ett plagg, enbart på grund av att man drog en mindre storlek än förväntat.
Det känns ju SÅ mycket bättre än om det hade varit tvärtom.
Jag är också hyfsat säker på att väldigt många plagg ratats direkt i det där provrummet med ofördelaktig belysning, av just pga att man känner sig fet, ful och dålig, när man upptäcker att man inte kommer i den storlek man trodde att man skulle ha.
I vårt samhälle, där vi blivit itutade att en small nog faktiskt är snäppet bättre än en medium, så är den här storleksutveckligen en smula svår att förstå.
Om företagen gjorde storlekarna större och större så skulle det garanterat generera en ökad försäljning, för helt ärligt så krävs det många gånger inte mer så för att få en kund att känna sig nöjd, glad och snygg. Och shoppingsugen. ???????
Det här är ett inlägg, vars koppling till sociala medier kanske inte är glasklar, men som jag ändå vill skriva och publicera.
Jag lyckades ju få in lite Twitter, som får agera kopplingen till sociala medier. Den finns där, if you really wanna see it.
Det föll sig nämligen så att samtidigt som jag lyssnade på journalisten och författaren Staffan Lindbergs bok ”Mordet på Zaida Catalán” så dök de här två notiserna upp på min telefon:
Zaida Catalán var jurist och en fd. politiker som vid tillfället för sitt försvinnande arbetade för FN.
Sexton dagar efter att Zaida försvunnit i Kongo-Kinshasa tillsammans med sin kollega Michael Sharp och medhjälparen Betu Shintela, så fann man deras kroppar begravda i djungeln.
Catalán och Sharp befann sig i Kongo-Kinshasa på uppdrag av FN för att utreda kopplingen mellan massgravar och konflikter mellan regeringsstyrkor och den lokala melis som pågått i området.
Nu har alltså domen kommit mot de som ska ha mördat de båda FN-medarbetarna och deras medhjälpare.
Översten Jean de Dieu Mambweni döms till tio års fängelse och straffarbete av en domstol i Kongo-Kingshasa. En journalist och en polischef frias däremot för morden.
51 personer döms till döden, enligt AFP.
Det sista inlägget på Twitter som Zaida själv publicerade var ett re-tweetat inlägg med ett citat från Buddah som är lite kusligt med tanke på vad som hände henne strax därefter:
Utrikesminster Ann Linde har kommenterat domen – också på Twitter – där hon bland annat skriver att Sverige ”motsätter sig dödsstraffet under alla omständigheter utan undantag” men att domen nu ska granskas då den går att överklaga.
I boken jag nämner i början av inlägget så citeras författarens fru som var säker på att Zaida Catalán skulle bli Sveriges första, kvinnliga statsminister efter att ha träffat henne under en middag i Gamla Stan.
Nu fick hon ju aldrig den möjligheten, men vem vet vad hon hade kunnat åstadkomma, om hon fått leva vidare? ❤️
Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Om man vill vara en olyckskorp så skulle man kunna hävda att My lägger ner ytterligare en PT-studio, men det gör hon inte.
Hon bara flyttar den lite…
Istället för att slå upp portarna för den nya studion ”Strong Mammas” den här veckan, så stänger My Martens igen dem och byter till en ännu större lokal.
Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? Och framför allt tungt?
Det känns svinjobbigt att släpa allting dit, men förhoppningsvis fick hon bra med hjälp.
Kunde inte den här lokalen ha uppdagat sig, säg…före att hon i princip färdigställt den andra lokalen med allt vad det innebär?
Målning, mattor, maskiner?
Fy tusan för att känna att man nästan är helt klar för att sen bara….. eh, nope.
Men blir det bättre så är det väl värt det tänker jag?
Känns lite som i Vänner där Joey och Chandler precis hann flytta in i Monica och Rachels lägenhet, efter att ha förlorat en frågetävling om varandra, innan de gick med på att flytta tillbaka om Monica och Rachel hånglade. (Fan, vilken sunkig scen förresten, nu när jag återberättar den här.)
Jag antar att hon och de andra, i alla fall fått in veckans träning med flytten, samt att alla är förskonade från ryggskott.
🙂
Om man ska vara petig, och det är jag, så blir inte hennes lokal sex kvm större, utan nio enligt My själv.
Där får man plats med en hel del, typ en crossfitbur eller liknande.
Eller 18 shetlandsponnys, om de står skavfötters.