Sandra Beijer är besatt av sin ”bebi” och jag är besatt av att läsa hennes ”bebi-inlägg”.
Normalt sett reflekterar jag inte så mycket över bebisinlägg. De är vad de är och är en naturlig del av en nybliven förälders sociala medier, men med Sandra är det någonting annorlunda.
Kanske beror det på sättet hon beskrev sin graviditet och känslan – eller snarare bristen på känslor – inför sitt stundande föräldraskap, men någonting är det som gör att jag blir glad i hela kroppen av att läsa Sandras blogg just nu?
Tredje bilden uppifrån i inlägget – hur extremt lika är inte Sandra och lilla Didrik?
Deras munnar är identiska!
Jag tycker det här är ett talande exempel på hur olika graviditeter kan te sig, och att man kan känna på en massa olika vis utan att någonting är mer ”rätt” än någonting annat.
Låt gravida kvinnor känna som de känner, så är jag säker på att det mesta blir som det blir, och med det menat är att det allra mesta förmodligen ändå blir bra till slut. (Hur många knas och felaktigheter hittar ni i den meningen?) 😉
Hur är det? Är det nedvärderande med bak-referenser? Frågar åt en kompis.
Föregående inlägg 
Är det det senaste, frågar åt en kompis?
Trumfar snart dina ?.
Tänker på alla hemska kommentarer som mammizzar skrev här om Sandra, usch.
Men som väntat hade de helt fel!
Nja, snarare hade de väl rätt? De flesta skrev ju att hon kommer att älska sin bebis och att känslorna växer fram, det blir lättare osv.
Var det verkligen vad de flesta skrev? ? inte riktigt så jag minns det från de kommentarsfält jag läste i.
Nej, de flesta skrev att de inte tyckte hon var redo att bli mamma. Det var avskyvärda kommentarer bara för att någon inte kände precis samma sak som de själva.
Oj då missade du alla otrevliga kommentarer!
Jag tycker att alla bakreferenser är töntiga. Mina två värsta är ”baka bebis”. Mest för att det låter äckligt. Sen alla recept på bebisar, 1 del mamma, 1 del pappa, 1 del kärlek, baka i 9 månader osv. Jag kräks i munnen.
Haha! Håller verkligen med.
Haha orkar inte.. en favorit är även mamma, pappa och bebis med varsin tshirt där det i följande ordning står ”Mother”, ”Motherfucker” och ”The result”. Där snackar vi kaskadspya genom mun och näsa.
Men gud vad har ni för umgängeskrets??? aldrig sett tack och lov!
Ej umgängeskrets tack och lov utan råkade hamna på någon amerikansk småstadsinfluencers instagram ? på snudd att anmäla bilden för ”Obehagligt innehåll” när jag såg det
Men gud, ge dig. Då är det värre med allt puttinuttigt.
Något säger mig att det inte var seriöst sagt angående anmälningen ??
Nä det var nog en överdrift, men hen skriver ju så av en anledning.
Motherfucker?! Hahahaha
HAHAHA fy fan???
Det är åtminstone korrekt! Men osmakligt
Hahaha tack för dagens skratt
Hahaha, motherfucker var ju kul. Men det är först efteråt man är det.
Ursäkta! Har jag aldrig sett. Hade nästan känns lite uppfriskande mot bakning och annat trams. Sedan undrar jag om folk verkligen är sååå intresserade av andra människor graviditeter? Är det inte mest att de som lägger ut sånt tror att alla andra bryr sig så mycket?
Klarar verkligen inte av folk där hela deras personlighet handlar om att vara morsa. Ungen är med i nästan varje bild. Otroligt ointressant att läsa om andras barn.
Jag själv älskar att läsa om andras barn, trots att jag inte har barn själv.
Jag klarade inte heller det. Sen kom min lilla unge. Sen insåg jag att hela mitt liv är att vara mamma till hen. Haha, när jag reflekterade över mitt instaflöde insåg jag att det typ bara handlade om föräldraskap. Jisses. I have become one of them.
Samma här haha. Kände så i säkert 10-15 år.. men så kom den där fantastiska lilla personen och lade om en hel del tankar och åsikter.
Dock kräks jag fortfarande på det ovan skrev, om bakning och kärlek.. Hu.
Men asså, vad mer tror du hennes dagar går ut på?
Sandra är väl en av få vars personlighet INTE hänger på föräldraskapet? ?
Håller inte med. Alls. Hon har ju gett upp halva sin personlighet för att vara mamma. Mycket umgänge, mycket ensamtid, mycket fest, mycket alkohol, mycket läsa och skriva….
Hon skriver om sitt liv, som hon alltid har gjort. Och nu har hon en bebis som tar upp största delen av livet. Men det är ju absolut inte bara bebis-content? Mycket matlagning på senaste också, med temaveckor.
Troligen ”matlagning” ??
Otroligt mysig och inspirerande matblogg är det nu också! Förutom söta gullebebin.
Håller faktiskt med, ett jäkla tjat om att mammor är så tråkiga. Herregud
Så trist inställning att förminska sina vänner!
Haha men ni låter ju likadant om mammor, åååå de är så tråkiga lyssna på.
Allt gnäll hit och dit är verkligen meningslöst, bättre alla är med folk man trivs/har nåt gemensamt med istället.
Du vet att det finns flera anonyma här inne va?
Jag tycker att det här var en riktigt tråkig kommentar och kan förstå att vännerna lämnar med den attityden. Och det trots att jag har små barn själv.
Varför umgicks du ens med dom innan du fick barn om de har så ointressanta liv och inget att prata om?
Det låter inte sunt att du inte ens bryr dig om dig själv.
Jag skulle säga att det är rätt så standard att man själv kommer i andra hand när man fått ett barn.
Det är snarare osunt om man skulle sätta barnet i andra hand.
Läs igen. Det står inte att hon sätter sig i andra hand, det står att hon inte bryr sig om sig själv.
Rätt stor skillnad.
Mja, ibland måste man ju se det som helhet och kanske läsa mellan raderna. Men jag förstår att det inte kan vara så lätt ibland.
Ja och hur skulle det gå för barnen sen om de inte ens får vara nummer 1 som bebisar…det blir störda vuxna det.
Detta är sunt! Att prio är barnet och 90 procent av det man tänker på
Inte sunt att lägga hela sin personlighet åt sidan pga barn nej.
Snacka om att vilja missförstå. Du tror inte att du var det viktigaste för din mamma, när du kom?
Läs om läs rätt.
Nej, man behöver inte lägga bort sin personlighet för att man blir förälder. Vad är det för trams?
Det stod väl inget om att lägga bort personlighten, utan kommentaren menade ju mer att man går all-in för sitt barn och speciellt i början. Det är ett friskhetstecken som behövs för anknytningen också.
Läs trådstarten så hänger du med!
Men det är ju lite smått tragiskt när man läser folks (kvinnors) bio på insta och det bara står ”mamma till X och Y” och that’s it.
Man ba jaha men vem är du av alla 3 miljarder mammor då?! ?
Kul att döma folk efter deras instapresentation…
”Sandra 34, som gillar mode” är väl knappast MER unikt än vad hon är i sitt moderskap till ett unikt barn?
Sant, det stod ”lägga sin personlighet åt sidan”. Ledsen att jag bytte ut det mot ”lägga bort”.
Men vaddå ”personlighet”? Man har väl kvar sin personlighet även om folk kanske inte beter sig på samma sätt emot dig och inte passar din smak längre. Den dom har ety barn som skriker väldigt mycket och lite hjälp från andra kommer naturligtvis vara trött och kanske inte kunna prioritera andra aktiviteter eller samtalsämnen just då. Fullt naturligt att man prioriterar sig själv och bebisen då. Och om bebisen behöver en så får man ju släppa det andra man tänkt göra – vad är alternativet, låta bebisen ligga och skrika medan den nya mamman lunchar med dig och pratar om sånt du vill prata om? Fattar inte problemet, låt folk vara föräldrar som de orkar eller vill. De vill nog själva ha mer tid och ork att göra och tänka på annat och behöver inte press utifrån att ”behålla personlighet”.
Väldigt många mammor tappar sin personlighet när de får barn, men skönt om du inte träffat någon sådan!
Och sen gnäller de om att deras vänner inte har någon förståelse.
Den där förståelsen verkar bara behöva gå åt ett håll för det är helt otänkbart att en mamma ska intressera sig för vad som händer i vännens liv.
Du har jättefel. De ändrar sina intressen. Inte sin personlighet.
Talar du för alla mammor?
Läser man här inne verkar det ju snarare vara mammorna som inte längre vill träffa deras tråkiga och ointressanta vänner. Så jag förstår inte varför det ens är ett problem att vännerna skulle tycka att de är tråkiga nu.
Du förtjänar inga vänner låter det som. Usch.
Undra varför dina barnfria vänner springer iväg.
Jag har fått barn och lyckats vårda vänskapen ändå. Klart barnet är prio ett men mina vänner vill jag gärna ha kvar trots det.
Du ska nog inte bli förvånad om dina vänner lämnar dig nej! Stackars barnen också som inte får se några sunda vänskapsrelationer vuxna emellan.
Vad skyller du på sen när barnet inte är två veckor gammalt längre? Tror få förväntar sig att du ska lämna barnet för vänner när det är så litet.
Men vill du att vännerna ska stanna kvar så får du nog bjuda till lite själv också. Varför är det bara dom som ska ha förståelse? Har du provat fråga hur dom mår eller vad som händer i deras liv eller ska de bara lyssna på din enmannashow nu mera? Det där med att ställa upp för VARANDRA.
Jag tror inte att det är för att du har fått barn som vännerna lämnar…,
Oj du kommer nog få leta nya vänner om du har denna tråkiga syn på de du har…
Dina vänner är oviktiga? Yikes. Då är du nog oviktig för dem också. Så onyanserat.
Med den inställningen hoppas jag verkligen inte att några vänner stannar kvar i din närhet. Det var nog något av det sjukaste jag läst när det kommer till vänskap. Du menar att alla ska ställa upp på dig men du ska inte ge något tillbaka?
Anonym kl 16.00; tala för dig själv. Mina vänner blev inte mindre viktiga för att jag skaffade barn, varken vid det första, andra, eller tredje barnet. Att jag prioriterade mina barn istället för att prata i telefon med vänner osv, betyder inte att deras problem var oviktiga. Jag förstår inte ditt tankesätt, är det så att dina vänner vänt dig ryggen efter du fått barn? Att få barn måste inte betyda att det bara är de som spelar roll i ens liv och det är tråkigt att du tror det måste vara så. Det finns massor av föräldrar som, utan att ge avkall på tid eller uppmärksamhet mot sina barn, ändå kan fortsätta umgås med vänner och familj.
”Får behålla er roll”. Oj, tack min drottning… Behöll vänner utan att jag vek mig helt för deras nya liv, visst några förändringar i hur man umgås men inte som att de sket i mitt liv och vad som hände i det?? Sjukt egoistiskt ju.
Jo det är det. Inget krav dock, men det är fullt naturligt att hela ens liv och personlighet blir påverkat av att man är nybliven förälder. Tror många faktiskt känner en stress över att ha ”egentid”, komma iform och gå ner graviditetskilon och fortsätta hänga med i alla sociala aktiviteter för att det ses som fult att ”bara vara mamma”. Men det är omvälvande att bli förälder och det är olika hur mycket man förändras av det. Så att det skulle vara något osunt får du lägga ner.
Ja och det jobbigaste, för mig iaf, var liksom den där besvikelsen och stressen jag kunde känna om jag tex tänkt se en film och så slutar det efter en halvtimme med att bebisen skriker extra mycket, man blir stressad och tillslut orkar man ändå inte kolla klart göt att det blivit sent och man inte vet hur natten blir. Kan översättas till andra aktiviteter också, tex restaurangbesök. Ett sätt att hantera det är ju att helt enkelt strunta i sådana saker tills barnet är lite äldre och försöka förtränga allt man VILL göra men inte kan. Typ som att förtränga att det är jul om man är ledsen för att man inte har någon att fira med.
Varför blir inte pappor så då? Deras liv bör väl kretsa lika mycket kring bebisen och blöjor och allt annat.
Mammans liv är ju mer påverkat första tiden, det är ju hon som är gravid, föder och sedan ofta ammar och är föräldraledig i början. Men det är klart att pappan påverkas också? Inte så många pappabloggar, men bloggandet är ju mest ett kvinnoyrke också.
Kanske för att de inte bär barnet i nio månader, förlöser det, ammar? Du ser ingen skillnad där? Jisses….
(Och jaaaa alla ammar inte, innan ni påpekar det…)
Klart jag ser en skillnad men pappans liv påverkas ju lika mycket som mammans av att barnet kommer. Men de lyckas ofta ha kvar förmågan att kunna prata om annat än bajs och välling.
Men jag fattar inte detta… känns som en halmdocka? Vilka är dessa mammor som bara pratar om sånt? Ingen av mina vänner/kollegor/släktingar har enbart pratat om sina barn. Vi pratar om vad som händer i våra liv, precis som vanligt. Relationer, serier, hemmet, jobbet, politik, aktuella händelser, problem, barn, mat, musik osv osv. Känns som en smutskastning med såna här påståenden.
Grattis. Mina nyblivna mamma-kollegor pratade förlossningar i detalj, slemproppar och bajs vid lunchen. Till slut sa en äldre kollega ifrån och bad om ett annat ämne vid lunchbordet. De blev sura på honom men bytte ämne i alla fall.
Åh nej… det där hade jag inte klarat av (har två barn). Man får ju välja sina tillfällen.
Sådant börjar mammor prata om igen när barnen kommer upp i skolålder ungefär. Innan dess. Nej, då är det faktiskt mest bara barn. Men mammorna kanske inte märker av det själv utan tycker att de pratar på om allt möjligt.
Tror att om pappan i högre grad var hemma direkt efter förlossning så skulle de nog vara på samma sätt. Men oftast är det ju mamman som är hemma först och därmed går än mer upp i bebisbubbla den första tiden.
Första tiden..? Om det ändå vore så väl.
Du får kanske välja en partner med bättre omsorg då
Syftade inte på att min partner inte tar ansvar utan att det inte bara är första tiden mamman är i en barnbubbla.
Ah, okej. Gick och tolka på flera sätt, men då är jag med på noterna 🙂
Förstår att det inte alltid är så lätt att läsa och tyda kommentarer.
Jag förstår att du är ledsen och lite irriterad för kommentaren lite högre upp, och det är helt okej. Det är dock en viss skillnad på tolkningarna vi gjort, och det ser nog de flesta med några hjärnceller. Därför förstår jag att det åker rakt över huvudet på dig 🙂
Jag var otydlig så det var lätt missförstått?
Pappan får ju vara hemma med barnet i tio dagar i samband med födseln.
Och då förändras inte hans liv och han går därför inte upp i allt som har med det nya livet att göra?
Sen när mamman blir mormor och det börjar om igen fast med barnbarnen enligt ts, Varför blir inte morfar likadan?
”Innan man blir mamma är man bara en vanlis”
Ja det förklarar ju varför många mammor (inte Sandra) tror att världen kretsar runt dem!
Dock håller jag verkligen inte med om att Sandras personlighet skulle kretsa runt att vara mamma. Hon är en av få som klarat av att behålla den.
Det intressanta är ju att 90% av alla kvinnor blir mammor. Så skulle snarare säga att det är så otroligt ’vanlis’ att bli förälder.
Desto märkligare att tro att man är unik och speciell som har fått barn eftersom det är helt enligt normen!
Eller hur ?
Grattis till att du lyckats med något som miljarder andra gjort före dig liksom. Gör något intressant med livet istället!
Som miljoner andra före dig 🙂
Vad är ”att leva” egentligen?
Så dina barn lever alltså inte eftersom de själva inte har några barn? Sinnessjukt resonemang!
Det är väl något som är väldigt unikt för personen i fråga. Du måste ju vara relativt lågintelligent om du tror att de menar att de är unika i världen.
Men vadå, det som händer i en barnlös liv är väl också unikt för den?
Absolut, det lär det absolut kunna vara beroende på vad som händer för just den personen 🙂 Jag har inte påstått något annat. Jag skriver bara att för personen i fråga som just fått barn så är det nog en väldigt unik händelse.
Såklart. Men det är väldigt ointresserant för ungefär exakt alla andra eftersom det är något som alla kvinnor kan göra.
Men alla kan t.ex. inte doktorera eller springa ett maraton. Det var det som var poängen som tydligen undgick dig. 🙂
Fast med din otroligt dumma argumentation så kan man ju inte egentligen prata om något egentligen. För det flesta saker man gör har ju miljarder eller åtminstone miljoner människor gjort. Bara de saker du nämner har ju miljarder människor gjort, så du faller ju tyvärr på ditt väldigt trubbiga svärd…
Jag förstår din poäng. Jag tycker bara den är otroligt dålig.
Min poäng, som tydligen undgick dig, är att varesig personen har fött ett barn eller sprungit ett maraton, eller kanske tom bara hittat en 100-lapp på marken så är det uppenbart en nog unik, spännande eller rolig händelse att den är värd att dela. Normalt begåvade personer med normal social kompetens lyssnar nog en stund och besvarar personen på ett bra sätt, och sen är det bra med det. Alla är nöjda. Det är nog helt okej att du svarar med att flera miljarder har gjort det innan, men synen på dig lär nog förändras en smula.
Jag har väldigt svårt att tro att det är så många mammor som tror att världen cirkulerar kring dem. Jag tror mer att det är mottagaren som väljer att tolka det så. Sen grundar det sig förmodligen i avundsjuka, irritation sedan tidigare, missförstånd eller dyl.
Oj vad kränkt du är Greven. Ad hominem retorik är sällan något att skryta med. Du får jobba lite med din argumentation helt enkelt.
Det klart att det är olika perioder i livet, men att kalla någon som inte har barn ”vanlis” är bara nedlåtande, som om det enda värdefulla i livet är att skaffa barn och har man inte barn är man inte invigd i det hela
Bloggbevaknings mammizar är inte direkt kända för att vara ödmjuka och taktfulla.
Nja, jag (15:54) har inga barn och skulle utan tvekan rädda barn före djur.
Det var nog enstaka stollar som hade andra åsikter där.
Dont go there nu… vill inte höra alla knäppa varianter igen ”räddar en guldfisk före en tvååring”.
Mammizar haha, det är ju ni som låter hatiska för att ni inte kan acceptera olika typer av föräldraroller
För vanlisar är bättre att kallas?
Alla mammizar har ju varit vanlisar och återgår efter några år till att bli vanlisar igen. Det är default att vara utan barn, alla som har barn vet hur det är att vara utan barn.
”Vanligast” är väl ändå att skaffa barn? Så rimligtvis blir man vanlis när man blir förälder.
Okej, jag tolkade mammiz som en förälder uppfylld av föräldraskapet som har barnen som enda stora intresse. Vanlis som ungefär alla andra. Tycker att det känns märkligt att kalla min egen mamma eller t.ex. min chef som har vuxna barn som flyttat hemifrån, och som träffar barnen några gånger i månaden, för mammiz och likställa med en småbarnsförälder som lägger all tid och energi på sina barn
Jag är barnfri och har varit en av alla dom som starkt ifrågasatt hur man kan välja djur före vilket barn som helst. Tror det är ett fåtal som vill provocera bara.
Om du inte begriper att ”bara en vanlis” låter förminskande så kan du inte ha mycket innanför pannbenet.
Synonymer till ’bara’:
Endast
Ingenting annat än
Uteslutande
Enbart
Blott
Förstår du nu varför ”Innan man blir mamma är man bara en vanlis” låter förminskande och nedvärderande?
Vad tuff du är.
Hur menar du nu? Det vanliga enligt normen är ju att skaffa barn, så det är ju ni föräldrar som är ”vanlisar” isåfall? Svensson du vet?
Men hoppas iallafall att du kan lära dina barn att visa respekt trots att den chansen känns rätt liten.
???
Hur känns det att dina barn bara är vanlisar? Hoppas de själva får barn snart så de kan bli lite uniiika och intressanta!
Och tänk om dina barn inte vill ha egna barn när de blir vuxna, är de fortfarande ointressanta då?
Tycker synd om honom när han blir vuxen och behöver se sig själv där.
Varför? Helt vanliga bilder väl?
Ja, nu är vi tydligen helt för att barn används som content här på denna blogg. Så kul hur det där helt tycks bero på VEM det är som använder sitt barn. Dessutom var ju en del av kritiken mot Sandra Beijer just att hon presenterade den negativa sidan samtidigt som hon modeller sitt barn och tjänar pengar. Det var i mina ögon inte alls en taskig eller ogrundad kritik.
Bebis är en vääääldigt kort tid i ens liv. Nyfödd bebis är typ en nanosekund. Och allt i livet HAR sin tid. Varför rusa igenom den unika tiden när man KAN låta den uppfylla en (om man vill och det känns så) på alla tänkbara sätt. Livet MÅSTE inte vara exakt likadant, som ett löpande band, levnadsåren igenom. Där finns tider för allt, och allt går inte att göra samtidigt.
Grejen nu är väl att mammor visar upp allting på sociala medier, vilket kanske bidrar till lite osunda ”mammaideal”? Back in the days var mammor samma mammor som idag minus att de visade upp allting för alla andra. Lite behagligare för alla inblandade.
Ja det är trist.
Är det nåt som är ”vanliga” så är det ju att va en mamma? ? Inget unikt utan jättevanligt. Inget fel med det dock.
Jag tänker att det överlag är viktigt att vi normaliserar negativa känslor. Det är inte sjukligt med normala nivåer av ångest eller oro till exempel, däremot kan det vara svinjobbigt (OBS naturligtvis kan det vara sjukligt när det når en viss nivå). Det jobbiga måste dock inte försvinna, utan man behöver bara hitta sätt att hantera det. Vi är inte skapta för att ständigt gå omkring och le, utan oron har en väldigt naturlig plats i våra liv. Det här tänker jag är applicerbart även på en graviditet, man måste faktiskt inte älska det.
Föräldraskapet är ju oftast valt, iaf i ett land som Sverige, som tur är! Kan dock ändå reagera lite (ok hate me..) när man skriver rätt ”kallt” om sitt barn/föräldraskapet, att man vill helst göra annat osv + en gullig bild typ.
Barnet kanske inte vill ha detta på nätet sen…
Och klart man förstår känslan, men allt har väl sin tid också? Det har ju varit pandemi under flera år och det finns ju liksom värre problem än att inte kunna göra EXAKT vad man vill just för stunden. Att det inte blir precis som förr är ju en naturlig grej. Inget just om Sandra, men ibland känns vissa lite bortskämda också..
Tycker nog att mindre problem också bör diskuteras trots att det finns värre.
OT: jag har inte instagram, men har antonija sagt något om att hennes kille körde utan körkort efter att det uppmärksammades här?
Nej men hon lägger ut när han kör och sladdar omkring ??♀️
Någon kommenterade hennes vlogg med typ ”han kör utan körkort, hur dumma får man vara?” (Absolut inte exakt så men det budskapet” och den kommentaren är borta
Nån borde luska reda på vilket bilutrhyrningsfirman är och rapportera till dem. Nån som vet vem de hyr av?
Hade varit så kul!
Tack för era svar ☺️ / trådstartare
Camilla kan du inte ha ett Öppet Spår graviditet/bebis/familjeliv edition snart? Känns som att det är vääldigt mycket sånt just nu.
MVH/absolut inte oskyldig själv
Varje öppet spår är väl det?
Just därför, så kanske folk kan få det ur sina system?
Önskar ett eget öppet spår för barnsnack varje gång det är öppet spår. Otroligt tråkigt för oss som inte är intresserade av andras ungars förskola etc att behöva se varje öppet spår…
Och jag är oerhört ointresserad av folks otrogna män, att folk mår dåligt och är deppiga, att folk vill byta jobb, att folk vill bryta med en familjemedlem. Men ett öppet spår är just ett öppet spår så jag scrollar förbi det. Tipsar dig att göra likadant
Men… vad finns det kvar på öppet spår som får dig att läsa där då? Du räknade ju just upp exakt innehåll på samtliga öppet spår.
Vad startar du själv för trådar eller vill läsa om?
Ja inte så mycket men ibland dyker det upp intressanta ämnen haha.
Kränkta mamma-ligan ?
Haha, ja det är exakt samma inlägg varje gång?
Gör som jag. Sluta läs öppet spår om ni tycker att det är för upprepande. Går utmärkt att spendera onsdag, fredag liv lördagkväll med annat än öppet spår.
Fast snälla tråkigast är väl ändå ”ni som haft covid, hur var era symtom? Hur länge var ni sjuka”
Men hur många öppet spår ska det vara då? Corona edition? Otrohet edition? Djur edition? Konspirationer edition? Yrken edition? Det klagas så mycket på vissa ämnen men starta andra roliga trådar själv då!
Räcker med 2
Inget ämne klagas väl på lika mycket som alla familjelivtrådar på ös?
Själv bryr jag mig inte om de är där. Jag scrollar förbi den tusende kommentaren om ivf eller sömnrutiner eller inskolning.
Finns ingen logik i att klaga på några ämnen egentligen eftersom hela grejen med öppet spår är att allt (utom politik?) får diskuteras fritt. Camilla har satt reglerna så vad är problemet? Om 20 pers vill skriva om blöjor och amning och 5 pers inte vill läsa det – känns kanske mest rimligt att de 5 personerna hittar på något än att läsa öppet spår alternativt drar upp egna diskussioner om mat, vin, allergier, böcker, filmer eller vad som helst?
Är jag den enda med barn som inte är ett dugg intresserad av att läsa om andras barn? Har t.ex. tittat tillbaka på Egoinas blogg nu och då efter att tidigare ha följt den. Men det är ju så trist att klockorna stannar.
Nej, du är verkligen inte ensam. Men jag tycker Sandras blogg fortfarande är intressant eftersom den inte har förvandlats till någon mammablogg, den är typ som förut.
JOJOJOJOJO det är en skittråkig mamma blogg nu
Och hennes kommentarsfält är sååå tråkigt nu! Bara långa kommentarer om hur det var för varenda människa som haft barn i den och den åldern, hur dom gjorde och självklart *tips* om allt
Kan inte fatta att folk skriver sådana kommentarer?
Jag har inga barn men kan faktiskt tycka det är kul när mina favoritbloggare skriver om sådant. Särskilt Sandra som man aldrig riktigt visste om hon någonsin skulle skaffa barn eller ej. 🙂
Tycker det är skittråkigt att läsa ”mammabloggar” (och då har jag två barn så har själv upplevt det och gått ifrån min vanlis-period och jadajada) men Sandra skriver ändå så bra. Hon inkluderar liksom bebisen men utan att varje inlägg ska kretsa kring honom.
Egoina känns däremot sååå ängslig över hela grejen. Hennes senaste inlägg kändes så sjukt osäkert fast tanken var att det skulle vara fint…
Försöker hon lika Sandra eller vad är grejen?
”jag har kanske fel, men det känns som att det på sistone blivit coolt att vara casual och utåt sett lite likgiltig till sin graviditet. Att bli uppslukad och längta efter bebisen är töntigt. Man ska vara ärlig med att det är piss. Alla hatar att vara gravida, vill inte ge upp sina barnfria liv och har svårt att känna något för sin bebis.”
PIKA*
Hon har väl alltid varit lite av en härmapa som snappar upp vad andra skriver?
Det är väl typ Sandra som endast var så Egoina beskrev. Alla andra influensor är väl tvärtom?
Ja typ så det verkar ju som att hon pikar Sandra?
Det var det enda jag tänkte när jag läste inlägget, det kändes som en solklar pik riktad till Sandra vilket ändå var förvånande för Egoina känns som den minst troliga att pika någon!
Jag som tyckte att hennes inlägg faktiskt var fint☺️ Fattar inte vad man får ut av att skriva sånt här? Vill man bara starta skitsnack eller vad är grejen? Eller låt henne vara ängslig i sitt föräldraskap då, vad spelar det för roll i ditt liv om hon är det eller inte?
Okej Egoina ?
Så trött kommentar, alltså snälla! Hur kan DU ens ta åt dig av att jag tycker hon låter ängslig i ett blogginlägg. Det är inte olagligt att ha en åsikt vet du…
Äsch, jag tyckte mest att du hade en tråkig attityd. Ha du dina åsikter.
Förlåt för OT, men igår skrev någon i öppet spår att hen var orolig för att en granne skickat ett konstigt brev till alla grannar i huset, som handlade om att han och hans fru haft det kämpigt i sitt äktenskap och bad om ursäkt ifall någon hört det, typ. Han hade också skrivit att frun nu rest utomlands ett tag. Jag är så otroligt nyfiken (och även orolig för frun, såklart, man har ju sett en del true crime och tänker direkt på det mest fruktansvärda) och skulle vilja veta hur det går. Och jag tycker hen gör rätt i att kontakta polisen om detta.
Hoppas verkligen inget hemskt hänt!
Undrar verkligen samma! Hoppas allt är okej!
Fint! Jag ringde polisen och tipsade.
Vad skönt att höra <3 hoppas allt är ok!
Bebi? Så fult. Är väl inte ett riktigt ord?
???
Vaddå ”???” Bebis heter det ju? Eller baby om man vill va lite internationell. Inte ”bebi”.
När jag läser kommentarsfältet här inne är jag ändå glad och tacksam att jag har vänner där vi lyckats ta hand om vänskapen både när det varit jag och när det varit dom som fått barn.
Mmm orkade inte läsa hela tråden om det men det är ju toppen om man lyckas med det om man vill behålla vänskapen. Däremot tycker jag att iaf jag ser mina vänner på ett helt nytt sätt och saknar verkligen vänner som också har barn
Vill man inte behålla vänskapen så är man nog inte så upprörd över att ens vänner inte heller är intresserade av det. Så då är det nog inte något större problem om de tycker att man är tråkig och ointressant nu.
Många verkar ta så lätt på vänskap här inne…
Vänskap tar ju slut ibland ändå och kanske är det just barn som blir droppen, eller att någon flyttar, skaffar en partner, hittar ett gäng nya vänner etc. Så är det ju ibland och kanske var man mest vänner av gammal vana eller att man liksom passade in i varandras liv (tex pluggade ihop) men sen plötsligt finns inget kvar. Skulle rekommendera att verkligen intressera sig för den andra och deras nya liv (bebis, jobb, pojkvän hus eller vad det nu är) bjud till lite liksom. Får man ingen respons eller intresse tillbaka över tid så glöm
Tycker Sandra skriver på ett befriande sätt. Någon har kommenterat på inlägget att det är för många liknande bebisbilder som läggs upp om och om igen, och Sandra svarar att hon kommer börja jobba mer som vanligt till hösten. Känns skönt att hon inte har blivit mammabloggare som hädanefter endast kommer fokusera på bebis > barn > äldre barn
Tycker det egoina skrev om just detta var så klockrent. Att det ska ses som något negativt att hela ens värld kretsar kring ens barn och att det är ”coolt” att inte vara helt inne i sitt barn. Hon beskrev det så bra tyckte jag.
Sandra som inte direkt gick i taket av glädje när hon förstod hon var gravid verkar ge sitt barn mer närhet o kärlek än t ex en viss journalist som grät av glädje när hon plussade men när barnet väl var fött nästan direkt började att jobba mer än heltid.
Jag ser verkligen inte detta någonstans? Inte hos influencers eller hos andra personer som är publika på olika sätt, och DEFINITIVT inte hos släktingar, bekanta eller övrigt i den sfär jag rört mig i under mitt 30-åriga liv. Alla jag någonting sett eller träffat dyker ner i mödraskapet med huvudet före. Och det är väl därför många tycker att det är så härligt med Sandra. En annan typ av perspektiv. Dock så kretsar ju verkligen hennes liv liksom de allra flesta nyförlösta mödrar kring hennes barn just nu. Så det kan ingen säga något om tänker jag. Dock jag kanske har missat något? Skicka mig gärna tips på människor som uttrycker detta coola och svala till föräldraskapet och sina barn!
Svar till F ovan!
Det är mer reflektion utifrån vad som kommenteras här antar jag, att folk tycker det är störande att den som blir mamma faktiskt går all in i att vara mamma. Det diskuteras som att det är fult att vilja vara 100% med sitt barn och att ens vardag endast består av detta. Att många blir ledsna när deras favoritbloggare/vloggare/influencer blir förälder. Varför? Varför är det så triggande för vissa att andra blir föräldrar och att de som föräldrar fokuserar 100% på sitt barn? Och att det gör människan tråkig? Känns lite som att man måste förstå att livet går vidare och att bilda familj gör många när de växer upp, och att det ofta är nästa steg i relationer. Att då bli förvånad, eller till och med upprörd, för att någon gör just detta är lite konstigt tycker jag.
Förstår att det är skönt för många att Sandra visar ett annat perspektiv på föräldraskap osv, men varför trycka ner andra perspektiv i samma veva som man vill hylla hennes?
Okej. Så din reflektion baseras alltså enbart på detta kommentarsfält? Jag tänker att det inte är konstigt att man tycker att det är tråkigt om en person man följer blir förälder. Eftersom man oftast följer en person pga det innehåll den personen postar. Om en person ofta har postat middagar eller bokrecensioner och plötsligt bara postar barninnehåll är det ju klart att man som följare saknar det gamla.
Traditionellt tror jag att en stor majoritet gått den väg som Egoina gått. Och de som känt annorlunda har känt sig väldigt utanför och fel. Därför tror jag att det blivit ett uppsving av att man kan vara mamma och ha intresse för annat, samt vara ’samma person’ som innan. Dock upplever jag att de som gått den traditionella vägen har stora problem med att alla inte går samma väg som dem.