Jag reflekterade över en sak när jag var i bastun själv. Jag pratar ibland om att jag är tacksam över min krasch – Tack vare den lever jag ett mer innerligt liv enligt mig själv. Men, jag märker att jag inte riktigt vågar dyka in mentalt i det traumat, alltså verkligen våga minnas tillbaka under den perioden. Vad som hände, scener och hur jag mådde. Det gör för ont, det är för läskigt. // Isabella Löwengrip
You are…welcome?
Kan vi prata lite om psykisk ohälsa? Ett begrepp som i sig närmast missbrukas i Sverige.
Enligt Socialstyrelsen är det ett paraplybegrepp för ”lättare och svårare psykiska besvär och psykiatriska tillstånd”.Att ha psykiatriska tillstånd kan vara att ha Adhd, autism etc. – men utan att för den delen må dåligt och känna sig psykiskt nedsatt. Det finns alltså ingen motsättning i att känna psykisk hälsa och ha ett sk. psykiatriskt tillstånd, med eller utan medicinering.
Men sen finns det även schizofreni, ångest och depression i spektrat som är diagnostiserade psykiatriska tillstånd där man inte upplever psykisk hälsa, där livet är och förblir en kamp.
När vi pratar om psykisk ohälsa känns det som att paraplybegreppet har blivit ett enda rörigt samlingsnamn.
[…]Jag blir så provocerad av mätningar som säger att ”X antal svenskar lider av psykisk ohälsa”, då att vara suicid inte är jämställt med att känna sig lite deppig på jobbet. Sådana mätningar säger inget om någonting och borde inte vara relevanta. De bekräftar bara en massa människor i att känna ett utanförskap som de inte borde, och marginaliserar de som verkligen lider. ♥️// Anitha Clemence
Anitha tar till Instagram för att prata om psykisk ohälsa och hur orimligt det är att ”klumpa ihop” olika begrepp och knöla ner dem alla under ett och samma paraply.
Under inägget är det många som uppskattar inlägget och Anithas kollega Cecilia Blankens skriver så här:
Vad säger ni? Håller ni med Anitha?
Irena Pozar har skrivit en krönika i Aftonbladet om Camilla Läckbergs inlägg om att hon och maken för Business till Bali, medan barnen fick åka ekonomiklass. (Klicka HÄR om du missat)
Hon vill, med andra ord, att de precis som hon ska få möjlighet att skörda frukten av sitt hårda arbete. Men det är ju inte sant att människor i regel får göra det, i alla fall inte om frukten är att flyga business, köra dyra bilar och bygga pool. När Läckberg sitter i business så gör hon det för att hon har jobbat hårt, men barnen har inte hunnit göra det och därför ska de sitta där bak. Jag undrar vad ett sådant påfund ger barnen för syn på andra människor. Betyder det att ingen som sitter i de trånga sätena runt omkring dem förtjänar att sitta i business? Att de saknar drivkraft, inte har åstadkommit något själva? Att de valt att inte skapa sina egna förutsättningar?
Det är mycket möjligt att Camilla Läckberg och andra föräldrar som resonerar likadant lär sina barn det här på andra sätt. Men symboliken i bilden hon la upp och hur det beskrevs i tillhörande text talar för sig själv. Och störigt nog blir jag provocerad. // Irena Pozar
Ja, barnen sitter i ekonomiklass på flyget, men fortfarande på flyget till fu*king BALI(!) som många barn bara kan besöka i sina drömmar, och med ens förstår jag lite innehållet i Irenas krönika lite bättre.
Läs gärna hela innan ni kommenterar. 🙂
Om det är någon som kan piska upp en hatsvans så är det Bianca Ingrosso.
(Sorry, but someone had to say it…)
Pisk, pisk, pisk! I det egna kommentarsfältet ska tilläggas. Ta inlägget här ovan som exempel, i vilket Bianca sitter vid ett matbord och vrider sig fram och tillbaka på mängder av bilder på sig själv iklädd bikini.
Där låter hon sina allra största och hängivna supportrarna uppmana andra användare, vars åsikter de inte håller med om, att ta livet av sig. Dessa trådar är så pass långa att de ofta är det första man ser om man går in på inlägget, eller kan svajpa förbi det, och ändå så ligger kommentarerna kvar.
En person skriver: ”Sorgsna ögon, hoppas du mår okej och om inte att du får stöd att söka hjälp om du inte orkar själv.”
Den kommentaren ledde till Biancas följare betedde sig så här, inne på Biancas Instagramkonto. Bilden är publicerad för fem dagar sedan och Bianca har postat 18 bilder sedan dess.
Bianca är väldigt duktig på att peka på vad andra (som exempelvis jag och mina kollegor i ”Sanning och Konsekvens”) skriver, tycker tänker och tillåter i sina kommentarsfält, men själv tillåter hon det här på sitt eget konto? Hennes följare ”försvarar” henne genom att uppmuntra andra att ta livet av sig. Personen skrev att hon hoppas Bianca mår bra eftersom hon har lite sorgsna ögon, och Biancas följare kallar personen inavlad, går på hennes utseende och skriver slutligen att personen borde hänga sig.
En smula skenheligt om du frågar mig…
Kanske dags att lätta lite på offerkoftan och ta ansvar för den egna skiten som tillåts i det egna kommentarsfältet?
Kan vi också vara överens om att inte sjunka till den här nivån utan bete oss bättre än så här? 
Det här är bara toppen på ett isberg ska tilläggas.
Det ser allt som oftast ut så här under Biancas inlägg, där hennes stridstuppar beter sig anskrämligt åt under hennes flagg.
Inte under hennes namn någon annanstans, utan PÅ hennes egna plattform.