FYI: Jag är medveten om spamkommentarerna som dyker upp på – primärt – gamla inlägg och jobbar på att slippa dem helt.
Om jag hade fått 1 krona för varje gång jag sett någon skriva ”skriv ingenting på nätet, som du inte skulle kunna säga till personen face to face” när det kommer till negativitet på sociala medier – så skulle jag vara en rich bitch.
Det där är intressant. Som att det skulle vara BÄTTRE på något vis?
Jag tycker det är MYCKET värre, och Bianca Ingrosso är ett lysande exempel på det.
I helgen stegade nämligen en kvinna fram till henne och talar om för henne hur mycket hon har förändrats till det sämre, att hon är så vidrig och konstig och hur länge hon tänkt på detta och velat säga detta till henne.
Jag skulle snarare vilja säga att ”säg det helst inte alls, men ska du säga det så säg det på nätet. Att gå fram till en människa och göra så här är ett verbalt övergrepp. Så FRUKTANSVÄRT.
Sociala medier är Bianca Ingrossos arbetsplats, där hon är en offentlig person, där hon kan välja att blockera, radera och moderera och till och med ta in en extern person att göra detta så att hon slipper, men att klampa fram till privatpersonen Bianca, där hon går ensam på stan är så…
Jag saknar ord.
Usch!
Så nästa gång du kanske tänker eller skriver till någon på nätet att, ”skulle du verkligen våga säga det där till personen, face to face?” – tänk en gång till.
Fundera en gång till på vad det skulle innebära, om folk faktiskt började göra så, kanske triggade av sådana ”utmanade” kommentarer?
Jag skulle snarare vilja skriva att – oavsett vad du skriver för skit på nätet – gå för i helvete aldrig, aldrig fram och säg sådana saker till människor, hur offentliga de än är.
Och gör du det ändå, så får du fan skylla dig själv om du åker på en propp.
Vad ÄR det för vidriga människor som gör så här?
