Många är de som upprörts över den del av Isabella & Sheilas poddavsnitt där Bellas nya pojkvän Paul målas ut som lite av en mansgris med James Bond-komplex när ämnet ”blöjor och blöjbyten” kommer på tal.
Så här ska han, enligt Isabella, ha sagt när detta kiss och bajsproblem nyligen dök upp i en konversation :

Nej jag kommer inte byta några blöjor.
Ingen i min släkt bland männen, varken min farbror, morbror, min pappa, ingen där jag kommer ifrån har bytt en blöja.
Isabella, vad tror du att James Bond gjorde? // Paul Sundvik enligt podden

Trots att jag ifrågasätter det mesta som kommer från Isabella så måste jag erkänna att jag aldrig riktigt tagit det här Bond/blöjuttalandet från honom på allvar och nu förtydliga Isabella det hela i ett mejl till Expressen.
Av mitt kommentarsfält att döma så verkar många ha missat det, så jag tänker att jag publicerar det så är det kanske en sak mindre att störa sig på? 🙂

Det blir alltså blöjbyte så ingen behöver kasta tårta på honom nu. Tur det.
Samtidigt betonar entreprenören att hon inte är gravid:
Jag väntar inte barn nu och det är inte aktuellt ännu. Men Paul är öppen för det, han är väldigt barnkär, skriver hon.

Jag tycker helt klart att Isabella ska höja ribban ett snäpp och propsa på att de ska använda tygblöjor som inte bara ska bytas utan även skrapas rent från…ja, ni vet…guck – och tvättas.
Känna honom lite på pulsen… 🙂
Foki och Bill är de enda som jag skriver om som jag vet använt sig av tvättbara blöjor. 

Jag ställde frågan för två år sedan och tänker att jag gör det igen.
Saker kan ändras…

Team blöjtvätt eller Team blöjsläng?

Han gör mig och barnen lyckliga. Men det känns orättvist att läsa vissa kommentarer som säger det motsatta. Ni ser ingenting om vad som händer hemma utan kan bara läsa det jag delar med mig av och den sidan speglar inte hela verkligheten. // Isabella Löwengrip

Det förändrar inte faktumet att de bara känt varandra i två månader.
TVÅ!
Lärde hon sig ingenting av situationen med Hampus där han, efter 1,5 år  – enligt henne – visade sig vara en helt annan person än den hon trodde och förälskade sig i?
Istället gör hon tvärt om och låter en person hon knappt känner mer än ytligt flytta in till henne och – framförallt – hennes barn?
Efter två månader?

Är hon så desperat efter att få till något som ser bra ut och framstår som en lyckad kärnfamilj på pappret eller vad sysslar hon med? 
Har luftslottet bytts ut mot en luftbubbla?

Jag är verkligen lycklig över att ha min egna familj igen. Självklart är jag, Gillis och Sally en familj men det känns mer komplett med en kärlek också. Det kanske är en larvig tanke men det känns så. Nu håller vi på att bli sambos. Paul har flyttat in till mig och han ska sälja/hyra ut sitt hus.
[…]

Jag trodde att det skulle kännas som en stort ”steg” att bo med någon igen men det känns naturligt. Det var länge som jag sa att jag inte skulle bo med en man men ändras förutsättningarna är det ett bra tillfälle att utvecklas. Vi vill ju inte vara ifrån varandra. Paul jobbar med sina foton utomlands (måste vara klart vatten) och jag har mina sociala medier så antingen är vi hemma tillsammans med barnen eller kommer vi att resa. Det är en väldigt lyxig vardag. Det känns också kul med ett utomlandsboende. Jag har ju alltid drömt om det. Lugna barnveckor och sedan Schweiz och resande.
[…]

Allt blev som jag ville ha det. Nyp mig i armen. // Isabella Löwengrip

Som bonusmamma så har jag ganska många åsikter i ämnet, men tänker bespara er de flesta.
Men jag kan säga EN sak, efter två månader hade jag fortfarande inte träffat min sambos barn och han hade inte ens pratat om mig med dem.
Hur andra gör vet jag inte, men så gjorde vi och väldigt många av kommentarerna på Isabellas blogg verkar vara inne på samma spår, att det är väldigt snabbt skyndat för en familj med två små barn.
Man kan inte skynda på eller stressa fram den typ av stabilitet och trygghet som kommer med tid.

Jag hoppas mest på att alltsammans är ett konstprojekt och att Isabella inte alls, på riktigt och på kortast möjliga tid, försöker fylla upp alla positionerna i ”projekt familj” så hon kan checka av det som ”klart” innan skolorna börjar igen.
Det lyckliga paret firade nyss två månader, vilket betyder att barnen som MAX spenderat en månad med honom av och till – man får väl hoppas att Isabella även varit själv med dem så det inte konstant behövt dela henne med hennes nya kille – men det är fan inte mycket tid för att de ska vara redo för att han flyttar in.

Vi vill ju inte vara ifrån varandra. // Isabella Löwengrip

Vem handlar det återigen om?
Vems känslor, vems vilja, vems behov verkar sättas först? Igen?
Inte är det barnens i alla fall….

Ikväll ska vi fira två månader ihop. Jag trodde inte att de gick att älska någon som jag gör (förutom barnen såklart, inget slår min kärlek till dom). Två månader känns som två år. Han är min livs kärlek. // Isabella Löwengrip

Läsarna är inte så imponerade med att Isabella, återigen, funnits sitt livs kärlek och menar att hon säger det om alla hon träffar.
Gör hon verkligen det?
Jag gjorde en snabb sökning i hennes blogg.

Nils: Mitt livs kärlek //Från det här inlägget

Odd: Att aldrig ge upp när det gäller karriären, att vara så pass trygg i mig själv att jag hittade en sund person att dela livet med. Man hittar inte sitt livs kärlek om man är trasig, man måste vara hel för att hitta en annan hel person. // Från det här inlägget

Hampus: Stalker från september till december med över 15 hembesök och min relation som då kändes som mitt livs kärlek hastigt bröts och allt säkerhetspådrag på det och att behöva fly utomlands. // Från det här inlägget

Paul: Två månader känns som två år. Han är min livs kärlek. // Från det här inlägget

Men kan man inte känna det mer än en gång då?
Betyder inte ”mitt livs kärlek” mer en person man älskar så där sanslöst mycket så man knappt vet var man ska ta vägen?
Det kan man ju känna för mer än EN person genom livet, eller hur? Och det jag trodde var hur en ”livs kärlek” skulle kännas när jag var 20 är ju inte hur jag ser på det idag. Man får perspektiv på saker och ting genom och en känslomässig mognad man kanske inte hade som ung.

Isabella slår på den stora trumman om varje man hon visat upp på bloggen och kanske urvattnar hon uttrycket ”Mitt livs kärlek” men det är ju i så fall hennes och hennes kärlekars problem, eller hur?